Maria: Min jobbiga uppväxt gav mig smärtor i kroppen
Jag var 51 och hade haft problem med ryggen i halva mitt liv. Jag hade vant mig vid det, men jag hade aldrig släppt hoppet om att värken en dag skulle försvinna. Hur det skulle gå till var en annan fråga.
Jag har provat allt möjligt: kotknackare, men det kändes för brutalt och det hjälpte inte, sedan ett antal skonsammare alternativa behandlingar, men inget tycktes hjälpa mer än för stunden. Flera olika läkarbesök gav inte heller några svar. Jag fick bara remisser till sjukgymnaster som gav massage, instruktioner om hur jag skulle stretcha och rådet att ta pauser i arbetet… Inget effektivt och definitivt ingen bot.
Genom åren såg jag till att träna och röra på mig. Vissa dagar var sämre än andra och ibland brände ryggvärken slut på energin och jag blev på dåligt humör. Men det kunde ha varit värre. Jag försökte trösta mig med det. Mitt liv fungerade trots allt. Jag jobbade på kontor och var gift med Anders. Vi hade ett bra liv, men vi hade aldrig fått barn. Det hade aldrig blivit så. Det berodde inte på mina ryggproblem, men jag kan inte påstå att jag skulle ha sett fram emot att bära den vikten på magen. Det hade väl fått gå på något sätt, men det är inte någon erfarenhet jag saknat.
Varken Anders eller jag sörjer hur det blev. Vi har båda syskonbarn som vi är väldigt engagerade i och för oss känns situationen perfekt. Vi upplever att vi får det bästa av två världar. Vi reser gärna, men brukar hålla oss hemma på somrarna. Då känns Sverige för härligt för att ge sig iväg någon annanstans. Jag njuter till och med av de regniga dagarna. Då ligger jag helst i sängen med en bok och en kopp kaffe medan regnet smattrar mot rutorna.
Insåg plötsligt sambanden
Det var en sådan dag jag läste något som fick mig att haja till. Det handlade en man som plötsligt fick smärtor i kroppen som läkarna inte kunde förklara. En dag började han minnas traumatiska händelser från sin barndom, och när han fick hjälp med att läka ut dem läkte även kroppen och smärtorna försvann. Det var fascinerande och plötsligt var det som om allt stannade upp för några ögonblick. Tänk om…?
Mina föräldrar fick barn när de var väldigt unga, men de var inte mogna ansvaret.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
De var obalanserade och äktenskapet var olyckligt. Det var en otrygg miljö att växa upp i och jag fick tidigt ta mycket ansvar. Jag har tre yngre syskon. När de var oroliga eller hade bekymmer vågade de inte gå till våra föräldrar. Då hade det bara blivit ett herrans liv. I stället kom de till mig.
När jag var 21 fick min yngsta bror cancer. Han var bara 14 år. Det var leukemi och i flera år försökte jag göra allt. Mamma grät och tyckte synd om sig själv, pappa visste inte vad han skulle göra så han blev bara ännu tvärare och otrevligare. Under de två år min bror var sjuk kunde jag inte koncentrera mig på något annat. Det kändes som om det var mitt ansvar att hjälpa och trösta, och göra honom frisk, samtidigt som jag varje dag var livrädd för att han skulle dö. Till slut gjorde han nästan det, men han kom tillbaka till oss. Sedan dess har han knappt varit sjuk en dag i sitt liv. Det var under hans sjukdomstid som mina ryggproblem började. Värken smög sig på, med jag hade ju annat att tänka på. Hade jag lagt för mycket på mina axlar? Hade jag sedan barnsben fått bära en för tung börda?
Jag började meditera. Det gjorde mig lugnare och mer fokuserad. Jag började drömma mer. Minnen från barndomen kom tillbaka, allt blev tydligare och mer överskådligt.
Jag gick tio gånger till en terapeut och det gav ytterligare klarhet. Men det som hjälpte allra mest var hypnos. Jag hade varit skeptisk men träffade en underbar hypnosterapeut och under våra sessioner upplevde jag så tydligt hur jag känt under uppväxten. Jag förstod hur det hängde ihop, att det faktiskt fanns ett samband mellan det fysiska och det psykiska. Efter detta minskade ryggproblemen och efter några månader var jag i stort sett smärtfri. Det händer fortfarande att jag får ont, men då är det oftast kopplat till stress, framför allt sådan som har med familjen att göra. Jag önskar att jag hade förstått allt det här för många år sedan, men kanske var jag inte redo förrän nu.
/ Maria
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]