Maria sa upp kontakten med sin alkoholiserade mamma
Att bryta med en förälder är oerhört smärtsamt och laddat med såväl skam som skuld. Men inget barn bryter kontakten med en förälder utan att det finns synnerligen starka skäl.
Men, det är ju ändå din mamma!
– I andra relationer som är skadliga, där en person kränker dig eller får dig att må dåligt, så tycker de flesta att det är rimligt att man bryter kontakten. Att det är rätt att göra. Men när det kommer till släkt och familj är det känsligt.
Varför är svårt att säga, men psykologen Siri Helle tror att det har mycket att göra med kultur och traditioner.
– Blod anses tjockare än vatten, påpekar hon. Historisk finns något outtalat ”kontrakt” där föräldrar tar hand om barnen och de vuxna barnen ska vörda sina föräldrar under ålderdomen. Även om samhället idag är förändrat och det finns sociala trygghetssystem för försörjning så hänger det här synsättet kvar, menar Siri Helle.
När man har försökt allt annat, berättat om det som sårar, lyft fram vad man behöver och personen ändå inte ändrar på sig – då kan en brytning vara enda vägen framåt.
En av de vanligaste orsakerna till att vuxna barn bryter med sina föräldrar är ett pågående missbruk som går ut över de anhöriga och som kan skrämmer de egna barnen, alltså barnbarnen.
En annan orsak är att beteendet gör det omöjligt att umgås på grund av att föräldern kränker dig eller någon i din nya familj.
– Det kan även handla om tidigare kränkningar som till exempel övergrepp som inte går att komma över. Om föräldern inte erkänner kränkningarna eller övergreppen blir det svårt att ta sig igenom läkningsprocessen.
Inte i affekt
Siri Helle framhåller hur viktigt det är att se brytningen som en sista utväg, att alltid först försöka ta upp problemet med föräldern för att komma till en lösning.
– Om man då återigen möts av oförstående så kan man inom sig känna att jag gjorde vad jag kunde.
Det är också bra att man har väldigt tydliga skäl, både för sig själv och föräldern. Och agera inte i affekt utan tänk igenom det hela först, kanske genom att skriva ner dina tankar och känslor.
Om man kan känna att man gjort allt man kan innan brytningen, så kan man lättare undvika att älta efteråt och istället påbörja sorgeprocessen.
Caroline om vålden: "Han kissade på mig och mamma":
Svart på vitt
Om det är möjligt är det bästa att träffas och framföra det du vill säga lugnt och sakligt, det blir oftast mest tydligt för båda parter på så sätt. Men en fördel med att skriva ett brev är att föräldern får anledningen till uppbrottet svart på vitt.
Vad kan vara bra att tänka på inför samtalet, eller brevet?
– Det är viktigt att vara tydlig och förklara varför du sätter gränser, som att säga: ”Ditt beteende går ut över mig”. Har du några villkor, som vid ett missbruk, så kan du säga att ”Jag vill ha kontakt, om du är nykter” eller ”Kontakta mig när du påbörjat en behandling”.
Många känner en oro över hur övriga familjemedlemmar eller släkt kommer att reagera. Innan du fattar beslutet är det därför bra att ta med just detta i beräkningen, att relationen med övriga familjen och släkten kan blir komplicerad efter en brytning.
– Det kommer att få konsekvenser och snacket kommer att gå under högtider och andra sammankomster. Prata med dem och säg samma sak som du har sagt till föräldern. Det kan vara skönt att berätta för närmsta släkten för att undvika viskleken och rykten.
Om man har egna barn ska de får träffa sin mor- eller farförälder?
– Undvik “familjehemligheter” och förklara istället för barnen vad som har hänt på en nivå som funkar för dem. Se till barnens bästa och låt inte den egna upplevelsen stå i vägen, om det är möjligt.
Efter att man har brutit kontakten med någon som har stått en nära går man ofta in i en sorgeprocess. Det är inte konstigt och det får ta sin tid. Speciellt vid högtider eller familjesammankomster blir det lätt en påminnelse om det man inte längre har.
– För vissa kan kännas som en lättnad efter beslutet, att man är fri från det som tyngt, medan andra känner en stor sorg. Båda upplevelserna är helt normala.
Hjälp utifrån
Siri flaggar för att det kan bli till ett destruktivt mönster om man fastnar i ältande och att det då kan vara bra att träffa en terapeut för att få hjälp att komma vidare.
– Det är alltid bra att prata med sina nära och kära, vänner eller sin partner så att man inte är ensam i processen. Det är väldigt individuellt om man behöver professionellt stöd eller inte.
Det är smärtsamt att bryta med en förälder men Siri Helle vill lyfta fram att det inte är onormalt att känna sorg, det är en del av livet.
– Glöm inte att ditt eget välmående är lika viktigt som andras välmående.
Maria levde med en alkoholiserad mamma:
Det syntes aldrig utåt hur illa det var
Hennes mamma var alkoholist, och har varit det så länge Maria kan minnas.
Uppväxten var mycket destruktiv, skyddad av en fin fasad.
– Mamma var kompetent, vacker och drev både jobb och familj med bravur. Det var nog många som misstänkte att vi hade det tufft hemma, men det syntes aldrig utåt, säger Maria.
Under gymnasietiden slutade Maria periodvis att ha kontakt med sin mamma.
– Hon var helt enkelt extremt elak när hon var onykter. Men jag kunde inte stå emot att förlåta henne när hon väl var nykter, då hon var den mamma som jag önskade att hon skulle vara hela tiden.
Maria har under hela sitt liv kämpat för, och satt sin tilltro till, att hennes mamma skulle kunna bli nykter om hon fick hjälp att genomgå en behandling.
– Jag hade hunnit flytta hemifrån då hon äntligen skulle påbörja en behandling, via sin arbetsgivare. När jag fick beskedet tänkte jag det är nu eller aldrig. Om det inte lyckas nu, då kommer det aldrig gå.
Började gråta
Hon valde att vara delaktig och stötta mamman i resan mot att tillfriskna. Som en del i behandlingen blev Maria inbjuden att medverka vid en gruppträff.
– När jag läste upp brevet och beskrev situationen var det många av de övriga deltagarna som reagerade starkt och började gråta. Min mamma såg helt oberörd ut och jag insåg att hon inte var mottaglig. Att hon inte förstod.
Någon vecka senare ringde mamman sent på kvällen, berusad.
– Där och då så fattade jag beslutet att säga; Vet du mamma, jag har gjort allt jag kan men du vill inte så du har ingen plats i mitt liv längre. Så la jag på luren.
– Det kändes så befriande! Kanske för att jag kände att jag verkligen gjort allt, att jag också fått möjligheten att berätta allt för henne under sittningen veckan innan. Jag var liksom “klar” med henne.
Tyvärr insåg Maria att hon var tvungen att bryta helt med släkten på mammans sida
– Jag insåg att om jag ska kunna vara helt fri så får hon inte på några villkor få reda på något om mitt liv, var jag bor, var jag jobbar eller vilka jag träffar.
Känner sorg
Maria känner även en sorg över att hennes barn inte har en mormor. Samtidigt är hon innerligt glad att hon kan skydda sitt barn mot att behöva uppleva samma smärta och besvikelse som hon själv gjorde som liten.
Att vara öppen och berätta om brytningen har varit självklart för Maria och de allra flesta anser att det är modigt att hon har tagit det beslutet.
När hon var nykter var hon den mamma jag önskade att hon skulle vara.
– När jag har berättat är det väldigt många som ger uttryck för att ha en önskan om att ha modet att våga ta steget att göra likadant.
Maria menar att det finns ett stigma kring att bryta med en familjemedlem, att det helt enkelt inte är något man gör. En brytning väcker så många känslor och frågor ”Kan man göra så?”, ”Vad händer då?” och ”Vad säger man till sitt barn eller sina närmaste?”.
– Jag trodde de första åren efter att jag brutit med mamma att många skulle se ner på mig, men tvärtom!
Vill inte skämmas
Redan från dag ett efter beslutet bestämde sig Maria för att varken skämmas eller ta på sig skulden.
– Det är mammas missbruk som gjort att jag brutit med henne. Det var egentligen hennes val hela tiden att välja ett liv med missbruk före en relation med sin dotter, och framtida barnbarn.
– Det är så viktigt att komma ihåg! Att göra sig fri från skulden är en del av att bli fri från sitt medberoende. Det är så många som blir lättade av att få höra att man kan göra sig fri, och att det är okej. Maria medger att det är lite underligt att inte veta vad som händer i hennes mammas liv men den känslan vägs upp av att hon inte behöver oroa sig över sin mamma.
– Jag behöver inte gå runt med en konstant klump i magen av oro över att behöva hamna i jobbiga situationer orsakade av mammas drickande. Jag behöver inte ställas till svars eller förväntas ta ansvar för det hon ställer till med i sin vardag, sina relationer och andras liv.
För Maria har den största sorgen varit den att hon nog insett att hon aldrig har haft en sådan relation som man tror att alla andra har. Med åren har hon förstått att det är alltför många som går runt och känner så.
– Skrapar man lite på ytan så har de flesta en mer eller mindre komplicerad relation till en närstående.
Det var egentligen hennes val hela tiden.
En viktig fråga att ställa sig, enligt Maria, är om personen berikar ditt liv eller om relationen är destruktiv. Fundera på om du hade valt att ha personen i sitt liv om det hade varit en nära vän eller en partner.
– Blod är inte alltid tjockare än vatten. I mitt fall med mamma så handlar nog mycket om avsaknaden av tillit, alla svikna löften.
– Våra föräldrar borde vara de som vi förväntas kunna lita som allra mest på. De som aldrig sviker, vad som än händer. När en förälder istället gång på gång sviker blir det ett dubbelt och extra svårt svek.
Söker tillit
För Marias del har det efter beslutet handlat mycket om att bygga upp tillit, både till sig själv och till andra människor.
– Att hitta andra människor som kan ge det som relationen med föräldern inte gav. Alla har rätt till sitt eget välmående och jag är så tacksam att frågan har blivit uppmärksammad för det är så många människor som har dåliga relationer till sina föräldrar, och så ska det faktiskt inte behöva vara. Du har rätt att avsluta relationen, säger Maria.
