Marianne: Jag kände mig grundlurad när mina barnbarn berättade sanningen

Sociala hönan Sven gör viral succé

Jag drog mig länge för att skaffa en smart telefon. Jag hade en gammal Nokia som dög till att ringa med, dessutom har jag hemtelefon.

Men till slut sa mina döttrar att jag faktiskt var tvungen att kapitulera för att kunna ha exempelvis bank-id och swish, och det är jag glad för i dag. Det underlättar något enormt när jag ska logga in på exempelvis vård-appar och när jag ibland vill skicka en liten slant till mina barnbarn.

När mina barnbarn föreslog att jag skulle skaffa sociala medier sa jag däremot tvärt nej. Det var absolut inget för mig! Vad skulle jag sitta där för och ”skrolla” bland folk jag inte känner som lägger upp bilder på sina middagar och husdjur? Jag har nog med mina korsord och tv-program, som ger mer underhållning än jag behöver.

Sociala medier var roligare än jag trott

Men så visade mitt äldsta barnbarn en sida på Facebook där folk i min hemort skrev texter om saker som händer i omgivningarna. Det var alltifrån att ICA-affären skulle stänga tidigare under helgen till att kyrkan anordnade träffar för seniorer. Och sådant är ju kul att ha koll på!

Hon hjälpte mig att starta ett Facebook-konto och jag la till mina nära och kära på min vänner-lista. Jag måste erkänna att det faktiskt var lite kul att se vad de hade för sig. Särskilt när mina döttrar la upp bilder från sina semestrar. Det var spännande att nästan i realtid se vad de åt till middag i Thailand.

Efter några dagar började dock bilder och korta filmer dyka upp i mitt flöde från personer jag inte kände. Det var vilda djur som personer hade lyckats filma på nära håll, folk som trillade på roliga sätt och ungdomar som dansade till sina favoritlåtar.

Först var jag skeptisk till att klicka på filmerna, men några såg så roliga ut att jag inte kunde låta bli. Det var tvättbjörnar i grupp som hoppade på studsmattor och brunbjörnar som tog sig in på villatomter och sedan skrämdes bort av familjens hund. En gång såg jag en tant, till och med äldre än mig, som med sin käpp skrämde iväg en krokodil som låg och gassade på hennes gräsmatta! Helt otroligt egentligen.

En annan gång såg jag en helt ny insektsart. Det var en underlig varelse med sex långa ben och vingar som slog ut som en magnolia. Denna okända art hade tydligen hittats i Alperna och jag satt länge hänförd och beundrade den vackra fjärilen, eller vad det nu var. Ju fler filmer jag klickade på desto fler dök upp i mitt flöde.

Kan man ens lita på nyheterna längre?

När jag en dag hade familjen på besök visade jag filmerna för mitt barnbarn och erkände för henne att sociala medier ju var roligare än tv. Då skrattade hon gott och sa ”men mormor, det där är ju AI! Det är inte på riktigt!”

Hon klickade upp ett konto som tydligen bara sysslar med att skapa AI-filmer. Där var en tvååring med ett vokabulär som om han vore 40, en dansk kvinna som hade en noshörning som husdjur och en flock fåglar som flög i en formation av ett hjärta.

Gud vad dum jag kände mig. Och riktigt grundlurad. Det såg ju så verkligt ut! Inte nog med att man ska ha koll på alla svåra tekniska funktioner som en smart telefon innebär, man ska också kunna avgöra vad på sociala medier som är sant eller inte. Kan man ens lita på att nyheterna visar riktiga inslag på tv längre? Jag vet inte vad jag ska tro. Men jag vet i alla fall att jag inte gillar AI.