Marianne: Jag trodde på min väninnas lögner när hon bad om pengar

Ekonomiskt våld: Bedragen och skuldsatt efter 17 års äktenskap

Gittan var änka precis som jag och i ungefär samma ålder. Jag bakade en kaka och så ringde jag på hos henne. Hon blev glad och bjöd in mig, vi fikade och hade så trevligt ihop. Gittan var verkligen en väninna som jag ville ha. Vi passade så bra ihop.

Denna första fikastund följdes av flera och vår kontakt utökades så småningom till att vi åt lunch hos varandra eller gick på restaurang. Gittan berättade att hon hade mycket dålig ekonomi och svårt att klara sig. Det dröjde ett tag innan jag förstod att hon hade stora spelskulder som hon betalade av på.

Jag tyckte synd om henne. Alla kan begå misstag och hon hade spelat under en period i sitt liv när hon mådde dåligt. Mycket elände och sorg hade drabbat henne och hon flydde in i ett spelmissbruk där hon tappade kontrollen.

Hjälpte henne med det mesta

Första gången hon sa att hon tyvärr inte kunde följa med och äta dagens lunch bestämde jag mig för att bjuda henne. Det är klart att vi skulle gå som vi sagt. Hon lovade att betala tillbaka, men det behövde hon inte.

Sedan fortsatte det tyvärr. Gittan hade ont i magen men kunde inte hämta ut sin medicin. Hur låter man bli att hjälpa en väninna som har magplågor? Jag kunde i alla fall inte.

Nästa gång hade hon inte pengar till bensin och kunde inte åka och handla. Jag swishade henne. Hon ringde från affären och sa att de hade extrapris på köttfärs om man köpte en stor förpackning, men hon hade inte tillräckligt med pengar. Det kändes bra att hjälpa henne.

En annan gång måste hon åka akut till tandläkaren med tandvärk. Det kostade mycket och jag betalade. Hennes bil gick dessutom inte genom besiktningen och det måste åtgärdas, annars blev det körförbud. Hon måste ju ha bil, det måste man om man är ensamstående och bor på landet.

Jag drabbades ekonomiskt

Gittans mamma hjälpte henne en del också trots att hon var gammal och hade dålig pension. Gittans syster nekade henne ekonomisk hjälp. Jag tyckte att hon var hård och känslokall.

I början skrev jag upp allt jag lånade ut, men till slut insåg jag att hon aldrig skulle kunna betala tillbaka. Det var för mycket helt enkelt. Min egen ekonomi blev ansträngd men jag kunde inte sätta stopp. Gittan behövde mig. Hon hade gråtande uttryckt mer än en gång att hon inte ville leva längre.

Gittan hjälpte mig också, ska sägas. Det var hon som tvättade mina fönster och handlade åt mig när jag hade stukat foten. Hon fanns där för mig, var en god lyssnare och gav mig bra råd. Det var till henne jag vände mig när jag hade problem, för problem hade jag liksom alla andra människor.

Så här höll det på under lång tid. Så en dag kom Gittan in till mig storgråtande och uppgav att hon inte kunde betala hyran. Hon skulle bli vräkt. Kronofogden hade dragit så mycket från kontot att hon saknade pengar till hyra, mat och allt annat som skulle betalas, såsom telefon och försäkring. Hon hade ringt till kronofogden, men det gick inte att förhandla med dem.

Sonen hörde av sig

Där borde jag ha reagerat. Så fungerar nog inte det svenska samhället. Ingen behöver väl helt sakna pengar? Men att människor blir vräkta och hemlösa visste jag ju.

Det fick inte drabba Gittan, min fina vän. Jag hjälpte henne trots att det var mycket pengar för mig och jag redan då insåg att jag skulle behöva dra ner på mina egna kostnader.

Det slutade med att Gittans son ringde upp mig. Jag visste inte ens att hon hade en son. Han bodde utomlands. Han var hemma och hälsade på sin mamma och hade förstått att hon fortfarande spelade om pengar. trots att hon försäkrat honom att hon slutat för länge sedan. Hon hade också till slut gråtande erkänt att hon inte kunde sluta.

Sonen hade hittat mitt namn och nu ringde han och varnade mig. Jag blev självklart mycket ledsen, både för Gittans skull och för min.

Fick behandling för missbruk

Jag kände mig oerhört dum och godtrogen. Jag hade trott att jag hjälpte henne så att hon inte behövde lida nöd, men nu förstod jag att jag i stället hade hjälpt henne att fortsätta sitt missbruk.

Gittan fick så småningom behandling för sitt missbruk. Jag hoppas att det hjälper henne. Men jag kommer inte att ha någon mer kontakt med henne. Så fort jag lyckas få en ny lägenhet kommer jag att flytta.

De pengar jag gett till Gittan hade jag kunnat använda för att unna mig själv lite guldkant på tillvaron. Men det hindrar inte att jag ändå saknar henne. Vi hade det så fint tillsammans – tills bubblan sprack.