Marie: Jag valde bort min dotter – för en sociopat
Häromdagen ringde en av mina väninnor och berättade om en spännande serie hon sett på Netflix. Det var en sann historia som handlade om en kvinna som blev förälskad i en livsfarlig sociopat och gifte sig med honom. Det blev början på en mardröm som hon aldrig hade kunnat föreställa sig.
Telefonsamtalet väckte upp gamla minnen – sådant jag förträngt under många år – och jag blev iskall och svettig på samma gång. Jag avslutade samtalet och sedan dröjde det en bra stund innan jag kunde andas normalt igen. Det som min väninna berättade om var nämligen något jag kände igen alltför väl.
Jag närmade mig fyrtio när jag mötte Stefan – han var trettiofem och en otroligt charmig man som tog mig med storm. Jag hade nyligen skilt mig från den man jag varit gift med i femton år, och även om skilsmässan från Frank var vänskaplig och odramatisk var jag ändå skör, och jag hade verkligen inte planerat att bli förälskad så snart. Men det var omöjligt att stå emot Stefans charm.
Stefan var egen företagare i reklambranschen med hela världen som arbetsplats. Min fjortonåriga dotter Sara var inte lika begeistrad. Hon var tvärtom fientlig mot Stefan från första stund, och jag kunde inte förstå varför.
Han gjorde allt för att vara henne till lags – han köpte presenter, bjöd ut oss båda på fina middagar, erbjöd sig att skjutsa henne till fotbollsträning och pianolektioner.
Men hon förblev fientlig mot honom och till sist var jag tvungen att säga åt henne på skarpen. Jag sa att jag verkligen var förtjust i Stefan och att jag till och med kunde tänka mig att flytta ihop med honom. Att hon inte ville anstränga sig för att acceptera honom sårade mig, ville hon inte att jag skulle vara lycklig?
Sara sa att det var något underligt med Stefan, något hon inte tyckte om. Hon kände sig otrygg i hans sällskap, menade hon, men eftersom hon inte kunde ge några exempel eller förklara mer tydligt vad hon menade tog jag inte till mig det hon sa.
Det slutade med att vi blev ovänner, hon stack ut och slog igen dörren efter sig. Några timmar senare ringde hon från sin pappa, och förklarade att hon tänkte bo hos honom några nätter.
Under flera dagar funderade jag över situationen. Jag visste varken ut eller in, för jag var djupt kär i Stefan – det fanns stunder då jag kände att jag verkligen älskade honom – men samtidigt kunde jag ju inte stöta bort min enda dotter heller.
När jag försökte förklara situationen för Stefan blev han sårad. Om jag verkligen älskade honom, skulle jag då inte anstränga mig mer för att få Sara att acceptera honom? Och om Sara älskade mig, skulle hon då inte acceptera att jag hade mött en ny kärlek?
Det var första gången jag märkte att Stefan kunde ha svårt att sätta sig in i andra människors känslor. Jag tyckte han var kall när han talade om Sara – det var ju trots allt min dotter! Men jag förklarade det med att han helt enkelt var ledsen.
Ett par dagar senare ringde Frank till mig. Sara ville inte åka hem, sa han, eftersom hon var orolig över att träffa Stefan. Istället ville hon flytta hem till Frank permanent.
Jag blev chockad. Dittills hade jag trott att Sara mest varit trulig, så som tonåringar kan vara när de inte får som de vill, men nu upplevde jag att hon faktiskt var direkt elak. Vi hade alltid haft en fin relation, och det kändes som ett slag i ansiktet – som om hon gjorde detta bara för att jag skulle ge vika.
Frank höll inte med. Sara var orolig på allvar, menade han, och det borde jag ha märkt om jag verkligen lyssnat på henne. Men jag vägrade höra på honom. Jag upplevde det som att min exmake och vår dotter helt enkelt hade gaddat ihop sig mot mig.
Det var hemskt att se Sara flytta. Men det gjorde underverk för min och Stefans relation. Jag lät honom flytta in hos mig, och vi hade några fantastiska veckor tillsammans. Jag skämdes över att det var så skönt att slippa konfronteras med Saras klagomål och aggressivitet, men samtidigt njöt jag av att kunna visa min kärlek till Stefan öppet.
Efter att han bott hos mig några veckor började jag dock märka att han hade sidor som var mindre charmiga än de han dittills visat upp.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag märkte att han rotade bland mina privata saker, och att han läste mina sms, och han visade sig vara väldigt svartsjuk på mina vänner och kollegor. Om han inte direkt såg namnet på den som skickat sms så ställde han mig mot väggen på ett närmast aggressivt sätt för att få veta.
Sådana stunder skrämde han mig; hans blick förändrades och blev mörk, och hans ansikte stelnade till. Ögonblicket därpå var han sig själv igen, godmodig och charmerande som aldrig förr. Men för varje gång han visade den där osunda svartsjukan sjönk mitt förtroende för honom.
Jag började upptäcka att det försvann pengar från mitt konto. Jag hade gett Stefan tillgång till mitt bankkort någon gång då jag bett honom handla något särskilt, men nu försvann det relativt stora summor pengar regelbundet. När jag frågade honom om det blev han iskall och sa att jag borde veta bättre än att ifrågasätta honom.
Jag märkte också att han ljög. En gång sa han att han skulle resa till Prag för jobbets räkning, men i stället såg jag honom smyga utanför mitt kontor. Han såg aldrig att jag såg honom, och han försvann innan jag hann konfrontera honom, och när jag sökte honom på mobilen svarade han inte.
Samma kväll ringde han ”från Prag” och sa att han längtade efter mig… Jag förstod ingenting. Varför ljög han? Och varför spionerade han på mig?
En kväll var vi hembjudna på middag hos en kollega och hennes man. Stefan drack för mycket och blev hård och konstig, och när Sara kom på tal blev han helt svart i blicken.
Min kollega frågade om Sara skulle flytta hem igen, och Stefan svarade då att han hoppades att hon aldrig mer skulle komma hem. Och om hon hade sådana planer skulle han nog se till att hon höll sig borta…
När vi kom hem den kvällen ställde jag honom mot väggen. Hans reaktion gjorde mig skräckslagen. Han blev ursinnig och väste att om jag någonsin nämnde Sara igen skulle han döda oss båda två.
Efteråt blev han ångerfull och mild, men jag förblev avvaktande. Under de kommande veckorna började jag iaktta honom när inte märkte det, och jag började också efterforska honom på internet. Jag blev chockad när jag insåg att han inte alls var egen företagare, och än mer chockad när jag fick fram att han dessutom suttit i fängelse för misshandel av sin tidigare sambo.
Vid det laget var jag rädd för att säga till honom rakt ut att jag ville att han skulle flytta ut, så jag bad några manliga kollegor att följa med mig hem och ta ifrån honom nycklarna och se till att han kom i väg.
Han gav sig i väg utan hot, men med den där otäcka svarta blicken som fyllde mig med sådan fruktan. Sedan ringde jag till Sara och vi pratade ut, för första gången sen hon flyttat. Jag erkände för henne att hon haft rätt hela tiden, och att jag varit förblindad av mina känslor.
Jag bad henne bo kvar hos Frank ytterligare en tid, för jag var inte säker på att Stefan skulle låta mig vara i fred. Och jag fick rätt. Han började ringa och skicka sms flera gånger om dagen. Jag misstänkte att han dessutom förföljde mig, men upptäckte honom aldrig.
Jag var ständigt rädd och nervös, till sist bestämde jag mig för att sälja lägenheten och flytta. Jag bytte också telefonnummer och tog tillbaka mitt flicknamn, för att göra det svårare för Stefan att hitta mig.
Efter att jag flyttat fick jag faktiskt vara i fred. Och nu har det gått fem år sedan jag sist hörde något från Stefan. Min ex-man och jag har hittat tillbaka till varandra så nu bor vi tillsammans alla tre igen – Frank och jag och Sara.
Och jag känner mig trygg, det gör jag. Men ibland tänker jag på honom och undrar om han hade kunnat göra mig eller min dotter illa så som han hotade med.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]