Marlene: Min tonårsson blev ofrivilligt pappa – blev inte alls som vi tänkt oss

Transpersonen Kim födde barn – som pappa

En sensommardag för fem år sedan sa min 19-årige son Victor att han behövde prata med mig. Han såg nervös ut, så först undrade jag om han kanske hade haft sönder vår bil, men det visade sig vara något helt annat.

Med darrande röst berättade han att en tjej han gått hem med efter en fest några månader tidigare hade blivit gravid. Hon hade precis ringt och sagt det, och att hon tänkte behålla barnet.

Jag ropade på Victors pappa så att vi kunde hålla ett kris­möte, var arg över att min son varit så oförsiktig, men såg samtidigt att Victor var helt förkrossad. Hur skulle hans framtid se ut?

Han skulle börja plugga i Uppsala till hösten och hade redan fixat ett studentrum. De närmsta åren av hans liv var ju tänkta att ägnas åt en härlig mix av studier och fest.

Vi kom fram till att vi behövde träffa tjejen, som hette Maja och var 18 år, och hennes föräldrar. Så vi körde till Norrköping där de bodde för att diskutera framtidsplanerna.

Maja verkade vara en förnuftig tjej, och hennes föräldrar kände, precis som vi, en viss oro men var fast beslutna att ge sitt fulla stöd. Maja hade tänkt igenom ­saken noga och länge. Hon var säker på att hon ville bli mamma.

Var med vid förlossningen

De två ungdomarna var inte intresserade av att försöka leva ihop som ett par, så de kom överens om att Victor skulle påbörja sina studier men också jobba extra för att kunna betala underhåll. Tills vidare skulle Maja bo kvar hemma hos sina föräldrar.

Månaderna fram till förlossningen var inte direkt någon lycklig tid fylld av förväntan. Victor var inte redo för att bli pappa och hade svårt att acceptera den nya situationen. Ändå var han inställd på att ta sitt ansvar. Han var med vid förlossningen och grät när han ringde oss för att berätta om sin nyfödda dotter.

Därefter tog en ny vardag vid. Victor satsade hårt på studierna och jobbade extra på McDonalds, samtidigt som han tog tåget ner till Norrköping så ofta han kunde. Lyckligtvis var flickan, som fick namnet Jessica, en frisk och glad liten bebis, och vi fick regelbundet fina bilder och videor från Maja.

Sa att han skulle ångra sig

Med tiden började dock situationen tära på Victor. Han var stressad, gjorde sitt bästa för att försöka få ihop studier, arbete och resor till Norrköping. Och hans kompisar förstod inte vilket ansvar han hade. Så Victor började hoppa över besöken till sin dotter och relationen till Majas familj blev allt mer ansträngd.

Under andra terminen av sitt första år på universitetet slutade han träffa sin dotter helt och hållet. Så var det under ett par månader, men Victor verkade inte lyckligare av beslutet han tagit, så till slut pratade jag och hans ­pappa med honom. Vi hjälpte honom förstå att han ­skulle ångra sig för alltid om han vände sitt eget barn ryggen.

Det var dags för Victor att ta ett par tuffa beslut. Efter att ha diskuterat saken med Maja bestämde han sig för att hoppa av universitetsstudierna.

Blev inte som vi föreställt oss

I stället skaffade han en lägenhet i Norrköping och ett heltidsjobb så att han kunde finnas där för sin dotter hela tiden.

I dag är Jessie två år gammal och sover regelbundet över hos sin pappa. De två har knutit starka band, vilket gör mig så glad att se.

Victor har byggt ett nytt liv i Norrköping och jobbar på Kolmårdens djurpark. Han är inte längre en omogen pojke utan en ansvarsfull ung man.

Hans väg in i vuxenlivet blev inte riktigt som vi hade föreställt oss, men han, Maja och Jessica mår bra, och det är det viktigaste.