Ulrika: Min dotter kom inte ­överens med sin styvpappa

Hon var så underbar, min nyfödda dotter, ett underverk av söthet. När vi kom hem efter förlossningen möttes vi av mina föräldrar och av min bror.

Nu var vi äntligen hemma, jag och mitt lilla hjärta, min dotter med små, ljusa fjun på huvudet. Min Ylva var fantastisk och jag tänkte att nu skulle jag aldrig behöva bli ensam i livet.

Jag och min dotter flyttade hem till min nya kärlek

Efter bara tre år som ensamstående mamma träffade jag en man, Jesper, som charmade mig totalt. Han var nyinflyttad och vi arbetade båda kommunalt, jag på bibliotek och han som IT–chef. Han verkade oerhört mysig och omtänksam. Han skickade blommor och sa att han älskade mig och min lilla dotter och hennes underbara leende.

Jesper tyckte inte om att vi bodde så långt ifrån varandra. Han bodde i ett eget hus och jag hyrde en lägenhet. Eftersom vi bodde i en stor Norrlandskommun så var det många mil mellan oss.

relationerEmilia: Jag har fått en dotter sent i livet

Någonstans sa nog mitt förnuft åt mig att vänta lite med att flytta hem till honom, men samtidigt var jag så bedårad av att han ville att jag och Ylva skulle bo hos honom i hans stora, fina hus.

Han menade att avstånd knäcker förhållanden, och han ville inte riskera att förlora oss. Han ville gärna adoptera Ylva sa han, vi skulle bli en egen, riktig familj.

Jag sa upp min lägenhet och vi flyttade ihop i hans hus, jag, dottern och Jesper. Troligen så var vi båda för lata för att starta upp en adoptionsprocess, så det blev aldrig av, vilket både jag och Ylva är ytterst tacksamma för i dag, många år senare.

När vi fick gemensamma barn kom min dotter i skymundan

Vi fick vårt första gemensamma barn när Ylva var fem år. Jag ville gärna vara föräldraledig, eftersom jag hade sju mil enkel resa till mitt arbete. Jesper hade först sagt att han ville dela lika, men han föll snart in i en annan lunk. Han kom hem från jobbet och jag hade maten klar.

Ungefär så förflöt vardagarna, och på helgerna var han trött och kunde möjligen gosa lite med vår gemensamma dotter. Men han behövde sin vila och Ylva fick dämpa sig, eftersom han ville ha lugn och ro.

I rask takt fick vi vårt andra gemensamma barn, bara ett och ett halvt år efter vårt första. Ylva kom mer och mer i skymundan och Jesper hade snart inget tålamod alls med henne. Han såg enbart ”sina” barn.

Ylvas biologiska pappa var död och hon hade tidigt uppmanats av Jesper att kalla honom för pappa. Jag såg att han behandlade henne annorlunda än sina biologiska barn, men jag var för svag och för trött för att på riktigt sätta ner foten. Jag försökte såklart, men han överöste mig alltid med motargument, om hur fel jag tänkte och att han var sträng men rättvis. Även mot sina egna barn.

Min dotter började röka och dricka alkohol

När han fick jobb på annan ort blev livet lättare för min äldsta dotter. Hon var gladare och tryggare. Jag märkte att även jag mådde bättre, och jag njöt de helger han inte kunde komma hem på grund av sitt arbete.

Situationen med hans veckopendlande blev till sist ohållbar. Jesper ville ha oss närmare. Vi sålde huset i Norrlandskommunen och flyttade till en liten stad i Mellansverige, där Jesper hade sitt arbete.

Min äldsta dotter och hennes båda systrar var ledsna och oroliga inför flytten, inför att byta skolor och över att lämna sina kamrater.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Det blev en tuff tid för alla tre. Men det blev värst för min äldsta. Hon hamnade i ett dåligt gäng i skolan och började röka och dricka alkohol. Hon skolkade och hennes fina betyg rasade. Jag försökte att stötta henne, men Jesper hade ingen som helst empati för hennes situation.

Ylva opponerade sig mer och mer mot Jespers sätt att uppfostra henne. Till slut blev hon väldigt utåtagerande. Hon ifrågasatte hans värderingar, trotsade honom, hon svor, kastade saker omkring sig och anklagade mig för att vara feg och att inte älska henne som en mor ska.

Jag kände mig som en åsna mellan två hötappar. Jag försökte medla mellan Jesper och Ylva men det var lönlöst. Samtidigt blev mitt och Jespers förhållande sämre och sämre.

Insikten hos terapeuten gjorde att jag lämnade Jesper

I april samma år tog min närmaste kollega livet av sig. Mitt liv blev ännu mer kaotiskt. Pelle hade varit ett stort stöd för mig, han visste allt om hur jobbigt jag hade det hemma.

Jag hade ingen aning om att han led av depressioner och det var chockartat att han valde att avsluta sitt liv. Det var så fullkomligt oförståeligt att jag inte hade förstått hur dåligt Pelle hade mått.

relationerAnna: Jag ville skydda min dotter från sanningen

Via jobbet fick jag stöd av företagshälsan att gå i samtal. Jag kände stort förtroende för min terapeut och fortsatte att gå hos honom i privat regi. Han blev min livlina under våren, sommaren och hösten.

Tack vare att han kunde hjälpa mig att stärka min självkänsla så tog jag steget att lämna Jesper. Min äldsta dotter tog sig ur det begynnande missbruket. Men vår relation är fortfarande skadad. Och jag förstår att hon tycker att jag var dum som inte lämnade Jesper tidigare.

Till mitt försvar säger jag att man lämnar först när man kan. Man måste först få egen insikt i hur destruktivt ett förhållande kan vara. Jag hade hela tiden hoppet om att det skulle bli bättre, det var därför jag inte lämnade tidigare.

Jag och min dotter börjar få en bra relation igen

Det som är ljuspunkten i mitt liv just nu är att Ylva och hennes pojkvän faktiskt kom hit på min födelsedag! Vi hade då inte setts på fyra månader. Jag fick en kram och en liten present.

Min förhoppning är att hon vill ta hjälp av en skicklig terapeut för att kunna bearbeta och lämna de mörka åren tillsammans med den man som sa sig så gärna vilja vara hennes pappa.

Jag är överlycklig över att min fina Ylva har börjat pratat med mig igen. I går skickade hon till och med ett sms där hon skrev att hon saknar mig…