Moa: Min lycka krossade vår vänskap – hon började sprida falska rykten

Vad gör man om ens kompis partner är otrogen?

Gymnasieåren var en väldigt viktig tid för mig. Jag hade alltid varit duktig i skolan, men haft svårt att ta plats eftersom jag inte riktigt gillade att synas eller höras.

När jag började gymnasiet var allting nytt. Jag kände ingen, men det ändrades som tur var snabbt. Camilla blev min första vän, och även om vi var väldigt olika hade vi ­roligt tillsammans. Snart var vi en liten grupp tjejer som umgicks. Under de åren fick jag också min första pojkvän, tog körkort och klev in i vuxenlivet.

Efter gymnasiet flyttade de flesta från stan, bara Camilla och jag blev kvar. Jag fick fast jobb i en butik där jag trivdes, medan Camilla hade en tendens att trassla in sig i problem och var tvungen att byta jobb flera gånger.

Hon inledde förhållanden med kollegor, en gång med en gift chef, och förr eller senare blev det alltid problem. Jag stöttade och lyssnade förstås. Själv ansåg hon aldrig att det som hände var hennes fel. I stället var det alla andra som betedde sig illa och orättvist.

Jag tog alltid hennes parti utan att riktigt reflektera över det. Innerst inne visste jag nog att hon inte skulle ha accepterat något annat, och jag ville inte riskera vår vänskap.

Kunde inte dela min glädje

Mitt eget liv var inte särskilt händelserikt, förrän jag fyllde 29 och träffade Peter. Med honom upplevde jag en kärlek som jag aldrig hade varit i närheten av tidigare. Han sa att jag var hans livs kärlek. Jag var så vansinnigt lycklig.

När jag ser tillbaka är det som hände därefter väldigt talande. Jag och Camilla skulle ses, och jag bubblade av lust att berätta om Peters kärleksförklaring. Det var trots allt bland det största som hänt mig. Men jag hann knappt börja berätta innan hon avbröt mig.

”Vad roligt! Ja, Peter är verkligen toppen, men nu ska du höra vad som hände på jobbet”, sa hon.

Jag blev tyst. Hon berättade om sin irriterande chef, men jag lyssnade knappt. Jag var chockad.

Före gymnasiet hade jag varit tystlåten, och nu kom den känslan över mig igen. Jag blev besvikelse över att Camilla inte ville dela min glädje. Genom alla år hade jag alltid funnits där för henne. Jag hade delat hennes glädje, men min var tydligen ointressant för henne.

Flirtade med min man

Trots detta vågade jag inte se henne och vår vänskap för vad det var. Jag valde att hålla fast vid illusionen, eftersom den var så viktig för mig.

Peter och jag flyttade ihop och förlovade oss. På förlovningsfesten dök Camilla upp i en kort, röd paljettklänning. Hon drog till sig uppmärksamhet, som alltid, och flirtade dessutom med Peter. Jag ville ju gärna att de skulle bli vänner, så jag avfärdade det som hennes sätt att vara social på.

Om jag hyste tvivel valde jag att inte se det, men andra reagerade. En kollega påpekade att Camilla var väldigt flirtig. Jag försökte skratta bort det med att hon alltid varit sådan, och att hon är väldigt populär bland män.

Och det var kanske där skon klämde. Camilla var van vid att vara den som fick uppmärksamheten, hon hade alltid dejtat och haft pojkvänner, men så kom Peter. Och han valde mig.

Jag tror att det störde henne. Det spelade ingen roll om flera andra var intresserade, hon ville att alla skulle vara det. Annars rubbades hennes världsbild, och jag tror att det gjorde henne osäker på ett sätt hon inte kunde hantera.

Helt ointresserad av mitt barn

Två år senare gifte vi oss, jag och Peter. Peters bror var bestman, och Camilla var min brudtärna. Det beslutet skulle komma att gnaga i mig i många år. Jag önskar att jag hade valt min syster i stället, men just då kände jag mig tvungen att fråga Camilla. Alla visste att vi var bästa vänner, och hon skulle aldrig ha förlåtit mig om jag inte valde henne.

Och så gjorde hon förstås allt för att så mycket som möjligt skulle kretsa kring henne själv. Jag kunde nästan inte tro mina ögon när hon dök upp i en annan klänning än den vi hade kommit överens om. Hon ursäktade sig med att säga att den fått en lång reva, och varit tvungen att ta en annan. Denna var förstås mer smickrande och uppseendeväckande.

Senare såg jag de bilder Camilla hade tagit den dagen med sin telefon. Inte en enda av dem var på mig, de var allihop på henne själv.

Sa nej för första gången

Våren därpå föddes vår dotter Josefine och livet kändes komplett. Camilla var dock inte alls så intresserad av Josefine som man kunde ha förväntat sig. När vi sågs sa hon något om hur söt hon var, men sedan glömde hon henne igen och pratade bara om sig själv.

Det var först efter att jag blev mamma som jag började se hur egoistisk Camilla egentligen var. Kontrasten mellan det intresse hon visade oss, och det hon förväntade sig att jag skulle visa henne, var så tydlig. Camilla behövde vara viktigast i alla sammanhang.

Några veckor före Josefines dop sa Camilla plötsligt att hon såg fram emot att bli gudmor. Jag häpnade. Jag hade inte ens frågat henne, hon tog det bara för givet. Eller så var det hennes sätt att försöka tvinga mig till det. Men instinktivt kände jag att det var fel. Det skulle inte vara det bästa för Josefine, så i det här fallet kunde jag inte låta Camilla få sin vilja igenom.

Jag sa till Camilla att vi redan bestämt oss för att fråga våra syskon. Det var första gången jag sa nej till Camilla om något viktigt, och jag kunde se att hon inte alls var beredd på det. Hon sa ett förvånat ”jaha?”, och sedan började hon prata om något annat.

Tappade tålamodet

Efter det förändrades något mellan oss. Dynamiken hade skiftat, och det fungerade inte för henne. Kvällen innan dopet skickade hon ett sms om att hon blivit sjuk och tyvärr inte kunde komma.

Vi fortsatte att träffas, men inte lika ofta som tidigare. Jag hade inte längre samma tålamod med henne, kanske för att jag hade viktigare saker att göra. Samtidigt ville jag inte vara en dålig vän, så jag ställde fortfarande upp mer än jag egentligen ville.

Men sen kom droppen. Jag och Camilla hade inte setts på flera veckor, men nu sågs vi för lunch. Plötsligt såg Camilla allvarlig ut och började berätta att det gick rykten om att min man Peter hade flirtat med andra kvinnor på en konferens som han hade varit på helgen innan. Camilla sa att hon inte hade velat säga något tidigare, men att han också flirtat med henne när jag inte varit i närheten …

Dags att sätta stopp på riktigt

Jag visste direkt att hon ljög. Inte för att jag var naiv och förblindad av kärlek, tvärtom hade jag fram till nu varit förblindad av vänskap. Eller kanske snarare av hoppet om vänskap. För vad det här än var, så var det inte det.

Peter hade genomskådat Camilla för länge sedan. Sedan bröllopet hade han ifrågasatt varför jag la energi på någon som var så självupptagen. Nu såg jag det också. Besvikelsen smärtade, men det var dags att sätta stopp för Camillas försök att sabotera min lycka.

Efter Camillas vals om Peters flirtande sa jag helt sonika till henne att hon betytt väldigt mycket för mig genom åren, men att jag har förstått att det inte är ömsesidigt, och att hon ärligt talat den här gången gick för långt. Sedan reste jag mig och gick. Hela min kropp skakade av ilska och besvikelse.

Det är över tio år sedan, och vi har aldrig talat med varandra igen. Peter och jag är fortfarande lyckligt gifta, och vi har fått två döttrar till. De vänner jag har i dag delar min glädje och lycka, precis som jag delar deras.