Mordet i Hjärup – hustrun erkänner i ny dokumentär

Kollage av polisavspärrningar och stadsbild av Hjärup

Kvinnan dömdes mot sitt nekande för att ha slagit ihjäl sin man i hemmet i skånska Hjärup 2016. Nu erkänner hon mordet i TV3-dokumentären En mördares bekännelse. ”Jag kunde inte tro på det själv.”

Det är vid 17-tiden en lördag i januari som lugnet bryts sönder i det lugna villaområdet i skånska Hjärup. Det kommer rök från ett förråd och grannarna hör en knall och ett skrik. En av grannarna berättar i förhör att han är säker på tidpunkten för det är mitt i matchen mellan Barcelona och Atletico Madrid.

I samma veva loggar SOS ett larmsamtal från kvinnan i det drabbade huset.

Hon gråter och berättar mellan tårarna att det brinner i förrådet och att hennes man är därinne. Larmoperatören försöker få ut så mycket information han kan av samtalet men det är svårt. Kvinnan hulkar, gråter och är osammanhängande.

När räddningstjänsten kommer till platsen tar ärendet en annan vändning. Elden är släckt när de kommer fram men innanför dörren till förrådet ser det ut som mer än en brand.

Mannen som ligger på solsängen har otäcka skallskador och blodsutgjutelsen kring honom berättar att det handlar om något mer än en brand.

– Det tar nog inte fem minuter från det att jag har kommit till platsen innan jag inser att ett mord har begåtts, berättar brandmannen som var yttre befäl på platsen i TV3-dokumentären En mördares bekännelse.

Märkliga omständigheter

Mannen i förrådet är bortom räddning och har, förutom skallskadorna, brännskador på kroppen.

– Det var så massiva skallskador, så mycket blod runtomkring.

Hans fru är förtvivlad och försöker ta hand om och lugna barnen. Grannar finns där för att hjälpa till, räddningspersonal och polis. Omständigheterna kring dödsfallet förbryllar. Mannen kan knappast ha utövat så grovt våld mot sig själv eller tänt elden.

Det tar nog inte fem minuter från det att jag har kommit till platsen innan jag inser att ett mord har begåtts

Redan samma kväll väcks misstankar om att hustrun som slagit larm slagit ihjäl sin man med hammare och yxa och för att ha tänt eld på honom efteråt.

Paret har varit tillsammans i 17 år. De har tre barn tillsammans, hund, en pedantiskt skött trädgård och samma dag har de gått en långpromenad i skogen. På eftermiddagen tar paret en glad selfie på sig själva från när de står i kylan och tvättar bilen på garageuppfarten.

Polisen undersöker brottsplatsen i Hjärup.

Polisen undersöker brottsplatsen i Hjärup.

Familjen har ätit en fisklunch tillsammans och har redan bestämt att de ska grilla på kvällen. Äldste sonen har fått i uppdrag att fixa hamburgare på högrev.

När han kommer tillbaka är gatan fylld av blåljus. Hans pappa finns inte längre.

I förhören nekar hustrun till misstankarna om mord även om utredarna kan visa att det mesta pekar mot henne. Inte minst blodstänk på kläder hon burit.

Hon berättar om ett äktenskap där hon känt sig instängd och förtryckt under lång tid men nekar till misstankarna om mord. I förhör säger kvinnan att hon kanske inte älskade maken men att det trots allt var hennes man och barnens far.

Döms mot sitt nekande

I december 2016 döms hon mot sitt nekande till 16 års fängelse för mord i Lunds tingsrätt. Domstolen slår fast att våldet varit utdraget och brutalt med avsikt att döda. Att det dessutom skett med de gemensamma barnen i huset intill är en försvårande omständighet.

Jag visste att jag hade gjort det, men jag kunde inte tro på det själv

Tingsrätten tar dock hänsyn till de kränkningar som hustrun uppger att hon utstått i domen.

Våren 2019 sitter hon på anstalten i Ystad där hon avtjänar straffet.

Nu berättar hon rakt och öppet för tv-kamerorna att det var hon som gjorde det. Hon erkänner mordet på sin man.

– Jag visste att jag hade gjort det, men jag kunde inte tro på det själv, säger hon i dokumentären.

– Jag levde nästan ett år i förnekelse.

Precis som i förhören beskriver kvinnan att hon levt instängd i äktenskapet. Att hennes make begränsat hennes liv.

I dokumentären fyller hon i den berättelsen. Visst hade de det bra utåt sett i villaidyllen men innanför väggarna var det något annat.

Yxan som använder som mordvapen i Hjärup

Mordvapnet.

Hon pratar om att ytan var viktig. Att allting skulle vara skinande rent och blankt hela tiden. Bilen skulle vara tvättad, huset städat och så har hon haft ansvaret för barnen på det. Paret ansökte om skilsmässa 2006 men när betänketiden gått ut har de inte gjort slag i saken. De levde vidare tillsammans.

Precis som under förhören kommer det fram att maken drack mycket när han var ledig.

När jag var på väg in i förrådet och såg honom ligga där, då gick bara topplocket i mitt huvud

Det har han gjort även den där lördagen i januari. Han hade en solsäng i förrådet som han brukade lägga sig på och vila och det hade han gjort även denna dag. Då var han påverkad av både alkohol och sömnmedel som han, på ännu oklart sätt, fått i sig.

– Jag kände mig väldigt, väldigt slut. Det fanns inget kvar att leva för, så kändes det. När jag var på väg in i förrådet och såg honom ligga där, då gick bara topplocket i mitt huvud, säger kvinnan i En mördares bekännelse.

Hon medger att hon slagit med yxan men minns inte mycket av händelserna inne i förrådet.

Inte ens idag.

– Jag minns inte så mycket mer än att jag bara stängde dörren och gick därifrån och hoppades att det här var en mardröm som snart skulle vara över.

Ohållbar situation

En del av obalansen i äktenskapet handlar om ekonomin.

Maken stod som ägare på huset och hade ett välfyllt sparkonto. Han stod för betalningen av huslånen.

Hans fru skötte familjens löpande vardagsutgifter som mat, kläder, resor och hade stora skulder till kreditkortsföretag. I januari 2016 handlar det om runt en miljon kronor.

Enligt äktenskapsförordet är huset makens enskilda egendom. Men enligt testamentet så ärver makarna varandra.

Men det är inte ekonomin som är det utlösande faktorn, enligt hustrun. Det är andra omständigheter i äktenskapet. Omständigheter som vilken människa som helst skulle kunna hamna i.

Den dömda kvinnans kläder på skyltdocka

I den tekniska bevisningen mot kvinnan hade polisen, bland annat, säkrat blodspår på hennes kläder.

– Jag ser mig varken som gärningsman eller offer. Jag ser mig som en person som haft ett tufft liv och hamnat i en situation som varit ohållbar. Vem som helst skulle kunna hamna i en sån här situation, säger hon i dokumentären.

Avvikande fall

Och det är inget nytt eller statistiskt konstigt med dödligt våld i parrelationer.

Men i det här fallet finns det inget typiskt över huvud taget. Gärningspersonen är en kvinna, det är ett par i yngre medelåldern, medelklass, gemensamma barn, ingen psykisk sjukdom och inget tyngre missbruk eller historia av våld.

– Statistiskt är det väldigt atypiskt, säger Sven Granath, kriminolog och expert på dödligt våld, som även kommenterade fallet i dokumentären En mördares bekännelse.

Det handlar inte om någon van våldsverkare även om mordet är brutalt. Händelseförloppet tyder på en viss planering men verkar också vara stundens ingivelse. Även där avviker mordet från mallen i de få fall där kvinnor dödar män i relationer.

Det kan helt enkelt vara jobbigt att förlika sig med vad man har gjort, att man är en mördare

Kvinnan nekade till mordet under rättegångsförhandlingarna. Att hon erkänner ett par år senare förklarar hon med förnekelse och en sorts insikt. En känsla av att hon kommer att må bättre av att erkänna.

– Det är ju en psykologisk process. Det kan helt enkelt vara jobbigt att förlika sig med vad man har gjort, att man är en mördare. Den insikten kan ta ganska lång tid att sjunka in, säger Sven Granath.

Kvinnan avtjänar ett 16-årigt fängelsestraff och kan bli villkorligt frigiven 2026. Möjligheten och viljan till att komma tillbaka till ett vanligt liv utanför murarna kan också ha varit en faktor bakom erkännandet.

– Hon har ju inget att förlora på att erkänna rent straffrättsligt. Hon sitter ju där hon sitter, Däremot kan det underlätta rent mänskligt att hon får berätta sin historia. Att det blir lättare i kontakten med anhöriga och bekanta när hon väl avtjänat sitt straff.

– Vill man ha förståelse för vad man har gjort måste man också erkänna brottet.

Dödligt våld mot närstående i parrelation

Under 2018 konstaterades 26 fall av dödligt våld där offer och förövare hade en parrelation vid tidpunkten för brottet eller tidigare. Det utgör närmare en fjärdedel (24 %) av samtliga fall av dödligt våld under året. I 22 av fallen (67 procent) handlar det om kvinnliga offer.

I fyra fall (5 procent) var offret man. Enligt Sven Granath har statistiken över kvinnor som utövar dödligt våld mot män i en parrelation legat kring de siffrorna de senaste 30 åren.

Källa: Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

Av Henrik Högström

Foto: Johan Nilsson/TT, TT och Polisen

Mer intressant innehåll hos allas.se: