Möt Året Runts krönikör Lisbeth Lundahl – bytte New York och Beirut mot landet

Året Runts läsare har i snart tio års tid kunnat följa Lisbeth Lundahls öden och äventyr på den skånska landsbygden. I detta vårt första jubileumsnummer får du möta henne lite mer personligen. Efter ett långt, roligt och tempofyllt arbetsliv, dessutom som ensamstående mamma till fyra barn, njuter hon numera av att bejaka sin inre hemmafru.

— Jag skriver gärna mina krönikor om vardagslivet och hur kul det är på landet, säger Lisbeth.

Lisbeth spenderar en stor del av sin tid hos sär- och sambon Per Olof, även kallad Hjälten, på bondgården Skrotberga i södra Skåne. När Lisbeth gjorde entré i Hjältens liv väntade spännande utmaningar i hans ungkarlshem – besticklådan var exempelvis fylld med skruvmejslar istället för bestick.

Men Lisbeth bor även i sitt eget, nybyggda hus i norra Skåne, där besticklådan är fylld med bestick och där hon kokar marmelad, daltar med dahlior, jobbar i växthuset och läser böcker.

Största trädgårdstabben

Favoritboken är Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset ”men oj, vad svårt att välja, jag har minst 25 till!”. Faktum är att Lisbeth även inreder med böcker.

– Jag älskar stora välfyllda bokhyllor. Eftersom det går att fynda fin litteratur skandalbilligt på loppis så skaffar jag böcker i snabbare takt än jag hinner läsa dem.

Trädgårdsarbete, inte minst i det egna växthuset, är ett annat stort intresse.

– Största trädgårdstabben är att plantera en bambuplanta för att dölja soptunnorna. Inte anade jag att den skulle växa så fort och vara omöjlig att gräva upp. Sophämtarna hittar knappt tunnorna längre!

Men livet på landet är egentligen ingenting nytt för Lisbeth – det är snarare som att komma hem. Hon är nämligen uppvuxen på en bondgård.

– Ja. jag är uppvuxen på en gammaldags bondgård. Rena Bullerbyn, minus alla lekkamraterna tyvärr, för detta var i en avfolkningsbygd.

– Jag fick umgås med de sex korna, fyra grisarna, hönsen, katterna, hunden, kanariefågeln och vår gamla ardennerhäst. Eller hitta på egna fantasikompisar. Och vi reste aldrig någonstans eftersom korna skulle mjölkas vareviga dag.

Detta stillastående liv ledde till en viss äventyrslusta; Lisbeth har bott i New York, Beirut, Frankrike och Stockholm och varit chefredaktör på såväl Femina som Land.

Överraskande förslag

Idag är hon alltså återbördad till hembygden Skåne, men reser, det gör hon fortfarande gärna.

Inte minst gillar hon att bli överraskad av Hjältens reseförslag. De kommer förvisso sällan – han gillar bäst att greja hemma på gården – men kan vara desto originellare.

– En gång var resmålet ett skrotupplag för skördetröskor på Jylland, med trevlig Danmarks-sightseeing på vägen.

– En annan gång ville han gå på en lantbruksutställning i St Louis, Kentucky, och tyckte att vi samtidigt skulle passa på att köra bil tvärs över USA. Det gjorde vi, från Los Angeles till New York.

Men Lisbeths favoritplats på jorden finns på betydligt närmare håll, närmare bestämt högt uppe på ön Ven.

– På St Ibbs kyrkogård kan man sätta sig på en bänk och vid klart väder se ut över hela Öresundsregionen. Biltrafiken som rinner upp och ner på E6:an, bron mellan Malmö och Köpenhamn, flygplanen som lyfter från Kastrup och färjorna som pilar mellan Helsingborg och Helsingör.

– Där, i kyrkogårdens stilla frid, är man både långt borta och nära all denna myllrande mänskliga aktivitet.

Gör om mig: Gunn blir stylad för sommaren