Lisbeth Lundahl kan inte glömma när hon liknades vid en kurvig lyktstolpe, och undrar om gäss verkligen är sexsymboler i en annan del av världen?
Musikläger med Min Stora Dag: "Betyder jättemycket för mig"
Du är min egen Chat GPT, säger min vän Hjälten och jag förstår att det är en eloge till min allmänbildning, inte en omskrivning för att jag skulle vara artificiell. Eller robotaktig. Men jag antecknar det ändå i den mentala filen för knäppa komplimanger.
Den listan har blivit lång genom åren. Visst har det hänt att jag fått klassiska lovord av typen ”Vad du är snäll/klär i den klänningen/gör goda pannkakor” etc. Men jag tycker nog att merparten av de komplimanger jag lyckats inhösta genom livet varit av det mer skruvade slaget. Eller så är det dem man minns.
”Du är kurvigare än en lyktstolpe”. Minnesvärd artighet levererad av trulig tonårsgrabb för mycket länge sedan. Och ja, det stämmer.
”Du har jättesnyggt tarmludd”. Sagt av en läkare under en undersökning som jag annars minns som mindre lustig.
”Öh damen, du är lika bred som du är lång!” Påpekat av A–lagare på parkbänk när jag gick förbi, gravid i åttonde månaden. Ingen jättestor överdrift faktiskt.
”Hon är ju rena bulldozern!” Lät nästan poetisk när den komplimangen uttalades på klingande franska.
Krönikor på allas.se
Nu hittar du även våra populära krönikörer från Allas, Hemmets veckotidning och Året runt på allas.se.
Varje fredag publiceras nya krönikor där Anna-Lena Brundin, Karin Herslow och Lisbeth Lundahl delar med sig av sina tankar, betraktelser och vardagsreflektioner.
Jag var 19 år och gick i närkamp med ett björnbärssnår utanför Lyon för att få tag i de största och mest skimrande bären. Den beundrande kommentaren kom från mina franska kamrater som höll sig på ängsligt avstånd från den taggiga skattgömman.
”Du är den enda person jag vet som är snyggare med glasögon”. En pärla som inte tillfallit mig utan en bekant men som nog hade kunnat handla om mig också.
Du ser ut som en stor gås!
”Du ser ut som en stor, vit gås!” Ropat efter mig i Beirut av ett gäng unga män som hängde i ett gathörn och skränade och visslade. Jag förstod inte ett ord men frågade min infödda väninna som var med. Hon översatte – lite skadeglatt tyckte jag nog – men försäkrade snabbt:
– Det är en komplimang, förstår du.
Onödigt att krångla till det
Detta hände sig för 45 år sedan och jag var ärtigare då. Men jag hade mina tvivel.
Gåsen är nog inte mycket till sexsymbol någonstans i världen. Inte heller i arabvärlden.
”Du har väldigt tjusiga vader”. Får ju en att undra om resten är helt hopplöst.
”Du liknar Maud Olofsson”. Stämmer i någon mån. Undrar dock om hennes vader slår mina.
”Du skulle passa i peruk”. Från en välmenande före detta svärmor när jag klagade över mitt hopplösa hår. ”Och tänk så mycket frisörpengar du kan spara!”, tillade hon uppmuntrande.
”Du har faktiskt hår, det är bara det att stråna är väldigt tunna”. Sagt av frisör.
”Du har så gulligt utstående öron”. Från ett barn. Hade jag bara haft tjockare hår så hade det inte synts.
Komplimanger är härliga att få – och ge! – och man behöver inte haka upp sig på att de inte alltid är så snitsigt formulerade. Någon vill göra en glad och det är ju huvudsaken. Men ett råd från mig är att inte krångla till det och försöka vara originell. I stället säger man något rakt, enkelt och innerligt. Till exempel:
