Nils Holmqvist: Jag skrev dagbok om allt gott vi bakade
I dag är Nils nybliven pappa till lille Pelle - döpt efter en älskad morfar.
Det är en skön och solig sommardag med precis lagom mycket lätta moln för att meteorologen Nils Holmqvist ska känna sig nöjd. Han är på besök i Anderslöv, den lilla byn med runt 2000 innevånare strax norr om Trelleborg.
Det är något år sedan Nils senast var ”hemma” eftersom föräldrarna flyttat till Lund och nu ser han på den gula tegelvillan med lite nya ögon.
– Titta, den konstiga palmen blommar ju, det tror jag aldrig den har gjort förut! Och så mycket rosor, humlor och fjärilar. Oj!
Som son till två lärare är det helt naturligt att barndomshemmet ligger på Skolgatan. Här föddes Nils och växte upp med mamma Boel, pappa Mats och tvillingarna Anders och Karin.
– Ja, det måste ju vara ett under att jag finns till, mina syskon var ju bara ett och ett halvt år när jag kom till världen, säger han med ett varmt skratt medan han går en liten upptäcktsrunda vid huset.
– Här precis utanför trädgården fanns en lekplats och här är mitt härliga klätterträd, men nej – jag tänker inte testa idag!
Nils var en försiktig fegis
Nästan lika gammal som storebror och storasyster men det var ändå Nils som var ”lillpågen” i den naturvetenskapliga familjen Holmqvist.
Mor och far var matematik- och fysiklärare, hans bror har doktorerat i kemiteknik och systern i biokemi. När familjen gjorde utflykter och resor var det naturvetenskapliga upplevelser, och inte konstmuseum som gällde.
– Vi uppmuntrades till att bli nyfikna och ta reda på fakta, att tro på tomten fick vi inte!
Fast lite senare i livet kallade min syster mig ”familjens svarta får” eftersom jag var den ende av syskonen som inte fick stipendium efter gymnasiet. Men jag har ju klarat mig ganska bra ändå, säger Nils med lite busig blick under lugg.
Som liten knatte delade han en tid dagarna med pappa Mats.
– När mina storasyskon skulle börja förskola fick jag välja om jag skulle följa med dem eller om jag ville vara hemma med far. Det var ett lätt val!
Även om Nils tyckte om att leka med syskonen och spela fotboll, dataspel eller landhockey med kompisarna i kvarteret, tänkte han att dagarna med far skulle bli mycket roligare.
– Det var inte så vanligt att en man tog ledigt och var hemma med barnen på den tiden, jag var privilegierad, säger Nils som minns att de spelade spel, läste och lagade mat. Ibland gjorde de utflykter och hälsade bland annat på mormor och morfar i Västra Värlinge eller farmor och farfar i Lund.
– Mor är uppvuxen på ett lantbruk och vi var ofta hos mormor Ulla och morfar Pelle. Nils berättar inlevelsefullt om spännande dagar hos dem mitt ute på Söderslätt, om minnen för livet.
Nils Mormor bor i dag i Trelleborg men morfadern finns inte längre i livet. Men Nils lille son, som föddes i påskas, fick heta Pelle.
– Han fick morfars namn. Jag var ju väldigt förtjust i min morfar redan som barn och det är väl därför jag har fina känslor kring namnet Pelle också, säger Nils.
Morföräldragården hade gott om plats för lekar och alla fick äta så mycket bär som man bara orkade.
Men Nils var också lite avvaktande.
– Jag var nog en försiktig fegis. Som riktigt liten var jag livrädd för snö. Mormor och morfar hade grisar som var lite läskiga – de var ju enormt stora och stod där och bet i båsen. Och så hade de en schäfer-blandrashund, Bonzo, som skällde högt och som jag var riktigt skraj för även om mormor sa att han var jättesnäll, berättar Nils.
Härliga minnen har han däremot av mormors hemmagjorda saft och sylt – och av alla underbara frukter och bär i trädgården.
Se också: Meteorologen Pererik Åberg pratar semesterväder
– Där växte massor av hallon, vinbär och jordgubbar som jag älskar. Jag kunde plocka hur mycket som helst och äta mig mätt, ändå syntes det inte att jag tagit något!
Nils Holmqvist åt 14 pizzor
Intresset för mat föddes tidigt och Nils gillar att kocka själv.
– Mor lagade alltid god mat och far lärde sig det också, men hans rätter blev alltid starka och lite annorlunda...
Nils favoriträtt var pizza – och helst en liten sådan.
– Jag hade ”minikalas” på en födelsedag. Mor bakade och gjorde allt i miniatyrer: pyttebröd för prinskorvar, minihamburgare och mikrosmå pizzor, säger Nils och visar storleken mellan tummen och pekfingret.
– Jag fick nog i mig 14 stycken och efteråt skröt vi om hur många hamburgare och pizzor vi hade slukat. Ugnen gick ofta het på Skolgatan 13.
– Vi bakade varannan dag, och min favorit var tigerkaka, säger Nils och får något drömskt i blicken.
En vandring upp till skolan och intilliggande idrottsplats ger fler minnen.
Nils blickar ut över byn och beundrar utsikten mot den vitkalkade kyrkan där han är döpt.
– Och tänk att det blivit ett utomhusbad till slut. Det talades det om när jag var liten och långt innan dess också. Nils vänder dock badet ryggen när han hittar en fotboll och börjar dribbla och skjuta mot målet på sin gamla hemmaplan.
– Jag var väl en medioker fotbollsspelare i Anderslövs BoIK. Jag var lagkapten för B-laget men spelade även i brorsans lag. Men de var riktigt duktiga och spelade i juniorallsvenskan så jag var mest bänkvärmare. Ibland fick jag komma in tio minuter före slut fylld med rädsla att göra bort mig och slava bort en knapp ledning.
– B-laget var mycket roligare, säger Nils som fortfarande lirar fotboll på söndagar med kompisar från SVT.
Föräldrarna var lärare i byn
Skoltiden hade han blandade känslor till.
– Jag tyckte det var kul i skolan, speciellt att vara med kompisarna. Jag var bra i matte och fysik och mor och far såg till att stimulera mig så att jag fick vettiga betyg som skulle räcka att läsa vidare på.
I låg- och mellanstadiet gillade han inte att läsa och skriva och fick i uppgift att skriva dagbok i stället.
– Den hittade jag nyss och det var så kul att läsa även om nästan allt handlade om vilka kakor vi bakat!
Det Nils upplevde som jobbigt var att föräldrarna var lärare på Anderslövs högstadieskola. Även om han själv inte hade dem som sina lärare hände det att de fick rycka in som vikarie.
– Det var inte så kul. Mor och far var ju de som satte betyg på mina kompisar…
Ett tag var ju hela familjen på skolan och det fanns inte så mycket att berätta för varandra när vi samlades runt middagsbordet på kvällen.
– En nackdel var att jag aldrig någonsin fick hoppa över ett tal i matteboken. Å andra sidan hade jag nära till hjälp och förklaringar, säger Nils och berättar att han under högstadiet längtade till Söderslättsgymnasiet i Trelleborg.
Naturligtvis blev det naturvetenskap.
– Och naturligtvis visste lärarna vem jag var, lillebrorsan till de begåvade tvillingarna. Dessutom fick mor ny tjänst på gymnasiet, säger Nils med ett skratt.
Tufft jobb bakom lantbruk
Men det är mor Boel och delvis en tromb han kan tacka för att att han blev meteorolog!
Under tio somrar jobbade han som lantarbetare på Näsbyholms gods.
– Jag letade flyghavre i fälten, målade byggnader, klippte gräs och häckar, rensade ogräs och betstockar. Jag tycker om att vara ute i naturen men kände att det kanske ändå inte var lantbrukare jag skulle bli.
– Jag har lite svårt för romantisering av landsbygden som förekommer i vissa kretsar, filmer och böcker. Det är ett tufft jobb med långa arbetsdagar och få som kan ta ut fem veckors semester. Men på landet har man större möjlighet att se olika väderfenomen.
Det var här Nils upplevde sin första tromb och blev fascinerad.
– Jag skrek på min bror men han hade musik i öronen och varken hörde eller såg. – Mor undrade om jag inte skulle fundera på att bli meteorolog, hon hade märkt att jag var intresserad av väder.
Som att bo på en ö
Nils hade ingen aning vad yrket innebar eller hur vägen dit gick. Han säger att han förmodligen aldrig kommit på tanken själv. Men han läste på och började studera på fysikerprogrammet i Lund och valde senare inriktning mot meteorologi i Köpenhamn.
Under studietiden i Lund mötte han sin blivande fru Julia och efter examen fick han jobb på SMHI i Norrköping.
– Det är enda gången jag ångrat mitt yrkesval, när jag tvingades leva i ett distansförhållande, meteorologtjänster finns ju inte överallt. Men med lite tur kunde Nils byta till Malmökontoret och så småningom fick han tjänsten på SVT när hans skånska kompis Elin Torstensson slutade.
Detta är Nils Joakim Holmqvist
Född: 22 juli 1986.
Gör: Meteorolog. Författare till boken Himlen är vackrast med lagom mycket moln.
Familj: Frun Julia, sonen Pelle och katten Gösta. Föräldrarna Boel och Mats, syskonen Anders och Karin.
Bor: I Stockholm.
Gillar: Umgås med Julia, Pelle familj och vänner. Att vara ute i naturen, löprundor och att spela fotboll.
I dag bor Nils och Julia tillsammans med lille Pelle i Stockholm.
– Jag trivs i Stockholm men Anderslöv var ett bra ställe växa upp på, även om jag började längta efter stadslivets utbud när jag blev lite äldre. Men jag hade turen att ha föräldrar som skjutsade mig hit och dit.
Nils har funderat en del på hur det format honom att växa upp i byn. Han säger att han har en trygghet i sig själv men har svårt att sätta fingret på exakt var den kommer ifrån.
– Hur skulle jag varit som person om jag växt upp i Lund, i Stockholm eller mitt ute på landet? Samma person eller en helt annan? Hur mycket betyder miljön och familjen?
– Min fru kommer från Visingsö och är mycket familjekär och van att få cykla en bit för att träffa sina kompisar. Precis som jag fick göra. Jag ser också Anderslöv som en ö – fast med åkrar runtom i stället för vatten.
Nils älskar sitt jobb men säger att idag är det Boel som är familjens meteorolog.
Se mer. Håkan byggde en Corona-hatt och nu håller folk avstånd:
– Mor har blivit jätteintresserad, läst och skaffat massor av väderappar. Idag är det hon som tittar på moln, letar tecken och spår väder – vilket jag inte alls gör när jag är ledig och har semester, säger Nils med sitt soligaste leende.
Tre tips vid Anderslöv
✿ Anderslövs Gästgivaregård med anor från slutet av 1500-talet, och forna härads-häktet ”Finkan”. Här skrev Hasse & Tage musikal till Dramaten och Sjöwall-Wahlöö boken Polismördaren, som till stora delar utspelar sig i Anderslöv.
✿ Smygehuk, Sveriges sydligaste udde, knappt 15 kilometer söder om byn.
✿ Cykla ut på mindre vägar på Söderslätt och njut av natur, fält, gamla byar och de 31 kyrkorna i Trelleborgs kommun.
