Kocken Peter Georgsson lagar livets sista måltid – varje dag. Och via maten vill han väcka alla sinnen han kan. ”Mat är minnen”, säger han. Läs del 5 i Allas artikelserie ”Att bära sorgen”.
Så kan du hjälpa någon i sorg eller kris
Det doftar inte sjukhus, utan nybakat innanför dörrarna på Byle Gårds palliativa vårdavdelning. Det här är för många den allra sista anhalten och hit kommer svårt sjuka människor som oftast inte har långt kvar. Det rör sig om dagar, ibland veckor och i snitt är patienterna här i 21 dagar. Ingen har dött i natt, men i fredags gick en patient bort. Det är inget konstigt, det är vardag, och här är man van vid att vara nära döden.
Köket är stort och luftigt och ligger som ett hjärta mitt i byggnaden. Här huserar kocken Peter Georgsson sedan 16 år. Att arbeta här har fått honom att omvärdera livet.
- Många patienter är jämnåriga med mig, och det har fått mig att inte skjuta upp saker och ting. Jag gör det jag vill göra och ser till att umgås med människorna jag älskar. Att jobba här har fått mig att inse att livet är kort. Jag vill inte slösa bort livet.
Att bära sorgen
I den här artikelserien utforskar vi sorgen från olika håll – hur den bemöts, bearbetas och hedras. Vi möter människor som burit tunga förluster, de som yrkesmässigt möter döden varje dag, och nya sätt att ta avsked på. Här får vi ta del av sorgens många ansikten och hur vi bär den vidare.
Det värsta är när det kommer in patienter yngre än han själv, i hans barns ålder.
– Det känns i hjärtat, säger han.
Tidigare jobbade han på lyxkrogar och serverade wallenbergare, räksallad och oxrullader på löpande band. Gästerna var krävande karriärister, men nu är det ett annat klientel som äter Peters mat.
På sitt jobb lagar Peter allt från grunden.Foto: Karin Herou
Här på den palliativa avdelningen längtar patienterna efter vanlig husmanskost och mat som väcker minnen.
– Det är ingen finmat som efterfrågas. Vissa vill ha stuvande makaroner och stekt falukorv, andra drömmer om saffransdoftande fiskgryta. Maten kan vara höjdpunkten på dagen och något att samlas kring, säger han och plockar ut en nygräddad jordgubbspaj ur ugnen.
”Det här jobbet har gett mig nära till känslor”, säger Peter Georgsson.Foto: Karin Herou
Personligt
Namn: Peter Georgsson.
Ålder: 64
Gör: Kock.
Familj: Fru, tre barn, barnbarn.
Bor: Täby.
Favoriträtt: Boeuf bourguignon
”Doften kan väcka matlusten”
Patienterna får dessert två gånger om dagen och i livets slutskede vill vissa bara äta efterrätt.
– Det är helt okej. Jag behöver inte snåla på grädden här och det finns inga näringsrekommendationer som ska uppfyllas. Maten här ska bara vara god, punkt slut.
Han lagar maten från grunden och bakar eget bröd, allt för att det ska dofta gott och kännas som hemma.
– Doften av mat kan väcka matlusten igen. I stället för en uppvärmd matlåda från Sodexo får de vällagad god mat som sista måltid. Det tror jag är viktigt, säger han och skivar bröd som han ska göra krutonger av.
Han smakar av grönsakssoppan, strör i en gnutta av favoritkryddan timjan och häller i en skvätt grädde. Sedan dubbelkollar han köttgrytan och slänger en blick på klockan. Peter verkar inte ett dugg stressad.
– Jag ligger bra till, konstaterar han.
”I livet slutskede är det familj och vänner som räknas, det har jag sett många gånger”, säger Linda Lillius, enhetschef på Byle Gård.Foto: Karin Herou
4 frågor till Linda Lillius, enhetschef på Byle gård.
Hur länge vårdas man på er palliativa avdelning?
- Hos oss är genomsnittstiden tre veckor. Men det kan också röra sig om några få dagar. Patienterna som kommer hit är svårt sjuka och i hög grad medvetna om att det här kan vara den sista anhalten. De har ofta ett förflutet av lång tids sjukdom, med diagnos och behandling. Överlag tycker jag att patienterna är så förberedda de kan inför sin situation.
Hur är det att arbeta så nära döden?
- Jag har arbetat här i 21 år och har sett en del. Ibland upplever vi att patienterna kan välja när de ska dö. Jag har haft patienter som sagt ”jag kommer gå bort i natt”, trots att inget har tytt på det. Men på morgonen har de likväl dött. Det är fascinerande, att man kanske har ett val in i det sista. Många patienter ”passar på” att gå bort när deras anhöriga är på toaletten eller tar en promenad. Kanske vill man göra den allra sista stunden lite enklare?
Hur är stämningen i personalgruppen?
- Den är väldigt god. Människor som väljer att jobba här räds inte tunga ämnen. Vi kan prata om allt, och det är rätt befriande.
Vad har du lärt dig av att jobba på hospice?
- Jag har lärt mig att fokusera på det viktiga i livet och att inte skjuta saker på framtiden. I livet slutskede är det familj och vänner som räknas, det har jag sett många gånger.
Så hanterar Peter och kollegorna sorgen
Peter hamnade här av en slump. Efter åren på stjärnkrog började han jobba på hotellrestauranger. En av hans chefer, en köksmästare, blev sjuk och vårdades och avled på palliativ avdelning. Då fick Peter upp ögonen för vårdformen och beslöt att söka jobb. Han har aldrig ångrat beslutet.
– Det här jobbet har gett mig nära till känslor och nästan dagligen möter jag människor i sorg. Jag ser familjer samlas kring den sjuka, och jag ser dem ta farväl. Det är svårt, men också givande att jobba så nära både livet och döden.
I personalgruppen pratar man öppet om vilka som gått bort senaste veckan, och i fjol dog 230 personer här. Några dörrar från köket finns ett andaktsrum där man, som både anhörig och personal, kan sätta sig en stund och tända ett ljus om man vill.
Peter brukar inte vara där, han trivs bättre i köket.
– Jag vill bara göra det så trevligt som möjligt för dem som vårdas här den allra sista tiden i livet, säger han.
På avdelningen finns 16 vårdplatser. Det är nästan alltid fullbelagt. När någon dör står en ny patient på tur. Peter vet det, men vill inte ha mer koll än så.
– Jag vill veta vem som tycker om sockerkaka och vem som behöver passerad mat. Jag fokuserar på måltider, inte på vem som går bort, säger han.
