Trending: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Pierre Isacsson omkom när Estonia förliste-nu släpper sonen Ludvig okända låtskatten

17 feb, 2022 
Henrik Högström
Artisten Pierre Isacsson omkom när Estonia förliste
Pierre Isacsson, 1970
Artisten Pierre Isacsson siktade på comeback när han omkom med Estonia. Han ville visa en annan sida än basrösten på megahiten ”Då går jag ner i min källare”.
– Det var något som skavde med den, hans röst blev en gimmick, säger sonen Ludvig som sett till att pappans efterlämnade låtskisser fått liv.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Hösten 1994 lockade färjan Estonia passagerare med bar och underhållning. På resan mellan Stockholm och Tallin skulle kryssningsvärden Pierre Isacsson se till att att det fanns låtar att dricka öl och äta jordnötter till. Kryssningsvärden, då 46, var en veteran i svensk underhållning men låg inte överst i folks medvetande. Hans storhetstid inföll på 70-talet med bland annat låten Då går jag ner i min källare som låg på svensktoppen i elva veckor. En lekfull sång med ett tryggt komp, skriven med Håkan Thanger, om en man som går ner i källaren för att köra sin ångmaskin och dricka rödvin. Hade den skrivits i dag hade det handlat om en mancave och möjligen en farsa som smiter från sina plikter

Pierre Isacsson underhåller på Estonia
Pierre Isacsson underhåller i baren på Estonia

Men redan vid solodebuten 1975 var Pierre känd i andra sammanhang. Den långe mannen med skägget hade varit med i Country four och en populär upplaga av Family four tillsammans med Marie Bergman, Berndt Öst och Agneta Munter. ”Familjen” hade bland annat vunnit melodifestivalen två år i rad med Vita vidder (1971) och Härliga sommardag (1972).

Family four firar vinsten i Melodifestivalen
Pierre Isacsson, Agneta Munther, Marie Bergman och Berndt Öst firar vinsten i Melodifestivalen i Malmö 1972.

Förföljd av genombrottslåten

Men i september 1994 låg de bedrifterna långt bak i tiden. Pierre var nyskild och de tre barnen fanns hos mamman i Gånghester utanför Borås. I publikens medvetande var Pierre fortfarande basrösten som ”gick ner i sin källare”. Och han var, av allt att döma, inte så pigg på att hela tiden tvingas återvända till ångmaskinen.

Annons

– Det förväntades ju att han skulle spela den. Jag har en inspelning från Estonia där han gör den som ett extranummer. Då gör han bara refrängen ut, berättar Ludvig Isacsson.

Efter 70-talets framgångar hade Pierre Isacssons skivproduktion blivit mer sporadisk. Han gav ut en och annan singel. Bland annat Spelaren 1982 där han satte svensk text på Kenny Rogers The Gambler. Svensk publik har alltid haft nån sorts underliggande kärlek till amerikansk country. Artister som Pierre och Alf Robertson förvaltade den kärleken i musik.

– De nämns ju ofta i samma sammanhang och jobbade i hop vid något tillfälle.

Skissade på comeback

Under 80-talet hade Pierre dessutom slagit sig på en skådespelarkarriär som ledde till både musikalroller och uppdrag som röst i den tidens ljudböcker. Pierres basröst gestaltade både Janne Långben i Disneyproduktioner och berättade om familjen Hedenhös urslitiga vardag på Stockholmen.

Annons

Men 1994 hade Pierre börjat skissa på en comeback med nya låtar. Material som han pulade med på lediga tider och spelade in på kassettband. I sin hytt på båten till exempel. Han hade även berättat om planerna i Expressen och Café Norrköping. Givetvis nämndes ”Då går jag ner i min källare” i båda fallen. Det var ju Pierre stora ”claim to fame”

Pierre Isacsson med lille Ludvig
Far och son Isacsson.

Ludvig, som var nio år när Estonia förliste, tänkte inte på Pierre som musiker i första hand. För honom och syskonen var han pappa.

– Jag tänkte ju inte på att han var musiker. Inte mer än att det var han som lärde mig spela gitarr. Jag fick ju grunderna från honom, säger Ludvig.

Annons

– Först fick jag spela på hans gamla gitarr från Family four-tiden. En, för mig, jättestor akustisk gitarr som hade spräckts en del genom åren. Sen julen 1993 fick jag en egen gitarr som var lättare att spela på.

Ludvig och Pierre Isacsson
Pierre Isacsson med sonen Ludvig som gett ut pappans efterlämnade låtar.

"Något som inte läker"

Precis som tusentals andra fick Pierres familj reda på vad som hänt ute på Östersjön genom nyheterna. Ett slag mot hela familjen som de hade svårt att ta in och som förändrade tillvaron i grunden.

– Det var livsförändrande. Familjen har inte varit som den var efter det. Det är något som inte läker, det stannar kvar.

Annons

Genom vittnesskildringar fick de veta att överlevande sett Pierre efter att fartyget fått slagsida. Att Pierre hade hjälpt till med att dela ut flytvästar och att dra ut folk genom dörrarna i den kantrade färjan. De sa också att han sett uppgiven ut. Pierre Isacsson följde inte med Estonia ner i djupet och begravdes på Bromma kyrkogård.

I hans kvarlåtenskap fanns kassettbanden han spelat in. Sonen som han lärt spela gitarr fick ta hand om dem.

I dag säger Ludvig att hans uppfattning om pappan och familjen kommer mycket från vad Pierre sjunger om. Det är ingen munter man som går ner i källaren för att ta ett glas vin och leka med en ångmaskin. Det är en vuxen man som varit med om en del och blickar inåt. Det är fortfarande en singer/songwriter men det finns inget poppigt anslag alls.

– Det är bara sång och gitarr, tankar och funderingar. Jag brukar likna det vid Leonard Cohen. Det är inte poppigt men man fastnar ändå. De är modernare idag än när de skrevs. Det finns ett svårmod och ett berättande i dem som är före sin tid på det sättet.

Annons

Av materialet Pierre lämnat efter sig så har Ludvig förstått att en del kassetter skickats iväg till skivbolag eller producenter. Han tror att de är inspelade hemma eller med någon studioutrustning men vet inte med säkerhet.

Ludvig Isacsson har gett ut låtarna hans pappa Pierre lämnade efter sig.
Ludvig med gitarren han lärde sig spela på. Den som Pierre Isacsson hade i Family four.
Se också: Dolly Partons stilresa genom årenBrand logo
Se också: Dolly Partons stilresa genom åren

Far och son sjunger duett

Genom åren har Pierre Isacssons musik mest gått att hitta i välsorterade skivbörsar. På Spotify har skivorna från storhetstiden inte synts till. Förrän nu. Efter en så kallad kickstarterkampanj lyckades Ludvig Isacsson skrapa ihop pengar till att göra en skiva på ett urval av det efterlämnade materialet. Grunden är Pierres gitarr och sång men alla andra instrument är nya. På låten Eden sjunger far och son duett. Här spelar dessutom Janne Schaffer gitarr.

Annons

– Det är människor i alla tänkbara åldrar och bakgrunder som bidragit. Finns nya lyssnare av svensk country som hittat dit via kulten som finns kring den äldre svenska countryn. Att man upptäckt pappa den vägen.Växte man upp på 70-talet gick det inte att undvika Pierre Isacsson. Men det är en salig blandning.

Kommer du att spela live?

– Tanken var ju det men pandemin har kommit emellan. Vi får se vad det blir men det hade varit jättefint.

Då går jag ner i min källare?

– Gärna! Men jag som de flesta andra kan inte sjunga den så lågt ner. En absolut dröm hade varit att få med sig Christer Sjögren. Han har registret och har flirtat lite med den vid olika tillfällen.

Ludvig Isacsson samlade in pengar via kickstarter till projektet
Nu finns comebacklåtarna Pierre Isacsson jobbade med när han dog utgivna på skivan innan slutet.

Annons