Professor Charlotta räddade sin doktorand Firas från IS

Firas med sin handledare och räddare Charlotta

Sms:et var kortfattat men budskapet tydligt. Doktoranden Firas Jumaah var fast i Irak och om han inte var hemma inom en vecka så skulle hon avsluta hans forskarutbildning. Professor Charlotta Turner agerade direkt – och snart var en unik räddningsaktion på gång.

Glädjen och kramarna vill aldrig ta slut när Firas Jumaah, 42, återser sin tidigare handledare professor Charlotta Turner, 48, på Kemicentrum i Lund.

Han har inte bara henne att tacka för att han kunnat doktorera i analytisk kemi. Hon har dessutom räddat livet på honom och hans familj.

– Det är inte ofta jag gråter, men jag grät när Charlotta höll tal till mig under min disputation. Då blev jag verkligen rörd, säger han.

Firas och Charlotta

Firas är innerligt tacksam för vad Charlotta gjorde för honom och hans familj. Foto: Stefan Sandström

När vi tillsammans med Charlotta och Firas går en runda genom de långa korridorerna på Kemicentrum visar han med ett nostalgiskt minne sin gamla arbetsplats och väggen där han traditionsenligt spikat upp sin avhandling.

Hit kom Firas 2010 som stipendiedoktorand från Irak där han och hans hustru Rawya Hussein, 31, och deras barn tillhör minoritetsgruppen yazidierna.

När terrororganisationen Islamiska staten (IS) med förbluffande hastighet inledde en offensiv för att utropa sitt kalifat var yazidierna en av de minoritetsgrupper som drabbades värst av terrorn och blodbadet.

Sommaren 2014 blev IS terroroffensiv i Irak och Syrien inte bara rubriker i nyhetsrapportering utan även en högst påtaglig verklighet för de ansvariga cheferna på Kemicentrum i Lund.

Jag kunde inte acceptera att IS skulle utsätta min doktorand och hans familj för detta

– Det som fick mig att agera för att försöka få hem Firas och hans familj var att han skickade ett sms om att han satt fast i Irak och att han troligen inte skulle kunna komma hem och fortsätta sitt arbete, berättar Charlotta medan vi vandrar bort mot fikarummet.

– Därför reagerade jag starkt. Jag kunde inte acceptera att IS skulle utsätta min doktorand och hans familj för detta och det var otänkbart för mig att det skulle få avbryta hans forskning.

Reste till Irak för att rädda sin familj

Innan Charlotta fick sms:et från Firas om att han satt fast i Irak visste hon knappt att det fanns en terrororganisation som hette IS. Hon hade inte heller en aning om att hennes doktorand tillhörde yazidierna.

– Det finns så många nationaliteter här på Kemicentrum och vi diskuterar nästan aldrig våra ursprung. Här har alla samma värde och vi respekterar varandra för våra kunskaper. Det vi diskuterar är forskningen, säger hon.

Anledningen till att Firas och hans familj hamnade mitt i IS offensiv sommaren 2014 var att hans hustru åkt till Irak för att vara med på sin brors bröllop. Med sig hade hon deras båda barn Enana och Maxim, som då var tre och ett halvt respektive sex år gamla.

Vi hade noga kontrollerat med våra släktingar innan de reste och de sa att det var lugnt i området

– Jag kunde inte själv vara med på bröllopet eftersom jag hade en intensiv period med arbete i labbet. Självklart var det oroligt att släppa iväg dem ensamma, men vi hade noga kontrollerat med våra släktingar innan de reste och de sa att det var lugnt i området och att de beskyddades av kurdiska styrkor. Det var dessutom hennes tvillingbrors bröllop och det ville hon inte missa, berättar Firas.

När hans hustru och barn lämnat Sverige följde han med en gnagande olustkänsla i bröstet rapporteringen om IS framgångar i norra Irak.

– Vi visste vad som skulle hända om IS erövrade våra byar. De skulle döda samtliga män och förslava våra kvinnor och barn.

Klockan sex på morgonen den tredje augusti väcktes Firas av att en granne bultade på hans lägenhetsdörr i Lund. Yrvaken steg han upp och undrade vad som hänt.

– Han berättade att han precis fått höra att IS attackerat byn där min fru och mina barn befann sig och att milisen som skulle skydda civilbefolkningen hade drivits på flykt.

Firas lyckades på telefon få tag i sin hustru och fick höra att hon och deras släktingar tvingats fly till en grannby där de tillfälligt var i säkerhet. Själv bokade han omedelbart ett plan till Erbil i norra Irak där han landade några dagar senare.

Under några veckor gömde sig Firas med sin fru Rawya samt barnen Maxim och Enana i en gammal fabrik.

Under några veckor gömde sig Firas med sin fru Rawya samt barnen Maxim och Enana i en gammal fabrik. Foto: Privat

Därifrån lyckades han sedan ta sig genom de krigshärjade områdena med hyrbil till Dohuk där hans familj gömt sig i en blekmedelsfabrik tillsammans med många andra yazidier.

– Jag lyckades ta mig fram till Dohuk innan vägarna spärrades av helt. Vägarna var fulla av flyktingar – kvinnor, barn och gamlingar som flydde hals över huvud. Under resan fruktade jag att jag aldrig mer skulle få se min hustru och mina barn i livet.

Till sin oerhörda lättnad kunde han återförenas med sin familj i den gamla fabriken. Bland släktingarna som lyckats fly fanns även hans mamma och syskon.

Skickade sms till sin handledare

Men faran var långt ifrån över. Snarare tvärtom. De svartklädda IS-krigarna befann sig bara ett par mil från Dohuk och avancerade mot dem.

Från början hade Firas tänkt hämta sin fru och sina barn och antingen köra tillbaka till Erbil eller försöka ta sig ut via gränsen till Turkiet.

– Men turkiska gränsen stängdes och efter bara något dygn var vägen jag kommit till Dohuk på avspärrad. Vi kunde inte ta oss därifrån.

Det var i det läget Firas skickade sms:et till sin handledare Charlotta. Han skrev kortfattat att han satt fast i Irak och att hon skulle avsluta hans forskarutbildning om han inte kommit tillbaka till Sverige inom en vecka.

– Jag ringde upp honom direkt och lyckades få tag i honom på en bra linje. Han berättade hur de hade det och jag hörde på honom att han var knäckt och förtvivlad, berättar Charlotta.

Det första hon gjorde var att kontakta Kemiska institutionens prefekt och Nataurvetenskapliga fakultetens personalansvarige chef och rådgjorde med dem om hur de skulle agera. Trots att det var semestertider lyckades hon sedan även snabbt få tag i sin närmaste chef och dekanen på Naturvetenskapliga fakulteten.

Firas familj.

Familjen sökte skydd i staden Dohuk. Foto: Privat

De lovade att stötta henne i kampen för att få hem Firas till Sverige trots att Lunds universitet inte hade några skyldigheter att hjälpa till. Hans resa till Irak var privat.

– Den personalansvarige chefen sa att jag borde kontakta universitetets dåvarande personalchef Per Gustafson. Han var på semester, men det var som om han hade suttit och väntat på ett sådant här uppdrag. Han började omedelbart arbeta för att få hem Firas.

Per Gustafson berättade för Charlotta att Lunds universitet hade avtal med transport- och bevakningsföretag med kontaktnät som sträckte sig över hela världen – även i de kurdiska delarna av Irak.

– Ett av de alternativ vi hade för att få ut Firas och hans familj var att en säkerhetsfirma i Irak skulle köra in i krigszonen och helt enkelt hämta dem. Jag var beredd på att vi skulle behöva göra något knasigt och vi följde säkert inte varje regel till punkt och pricka, men det handlade om liv eller död och det var bråttom, säger Charlotta.

Hämtades upp av fritagningsstyrka

Drygt två veckor efter att Firas och hans familj blivit omringade i blekmedelsfabriken fick räddningsoperationen grönt ljus och två SUV-jeepar med chaufförer och fyra beväpnade vakter rullade ut från Erbil i riktning mot Dohuk.

– Situationen var svår för oss i blekmedelsfabriken och runt oss hördes skottlossning från striderna. Som väl var stoppades IS framryckning mot Dohuk av att Obama gav klartecken för att bomba deras styrkor. Vi hörde när bomberna föll, berättar Firas.

Under de sista intensiva förberedelserna hade Charlotta flera gånger telefonkontakt med Firas för att få reda på hur situationen i området var och vad fritagningsstyrkan kunde förvänta sig att möta.

Jag trodde det var sista gången jag skulle få se min mor och mina syskon i livet, men de var glada för vår skull och sa till oss att åka

Själv glömmer han aldrig den 18 augusti klockan ett på dagen när de två jeeparna med säkerhetsfirmans vakter nådde fram till fabriken där de gömde sig. Först då förstod han att de kanske skulle överleva.

– Det var med blandade känslor som vi satte oss i bilarna, berättar Firas. Jag var glad för vår skull, men det kändes hemskt att lämna kvar alla våra släktingar. Jag trodde det var sista gången jag skulle få se min mor och mina syskon i livet, men de var glada för vår skull och sa till oss att åka.

Firas och hans familj försågs därefter med skottsäkra västar och hjälmar och kördes sedan en sex timmar lång omväg till flygplatsen i Erbil där fyra flygbiljetter hem till Sverige väntade på dem. Dagen därpå kom de till Kastrups flygplats i Danmark och togs emot av säkerhetschefen Per Gustafson och en av Charlottas kollegor.

– Jag hade tyvärr inte möjlighet att vara på plats då eftersom jag var på en konferens utomlands, men vi träffades ett par dagar senare och det blev verkligen ett känslosamt möte, säger Charlotta.

Anställdes som doktorand vid Kemicentrum

Under tiden som Charlotta och hennes chefer organiserade fritagningen av Firas och hans familj ordnade hon dessutom med hjälp av en kreativ administratör att han fick en anställning som doktorand vid Kemicentrum.

På grund av oroligheterna i sitt hemland hade han nämligen inte fått något stipendium utbetalt på ett år.

Firas spikar upp sin avhandling på Kemicentrum i Lund

Efter avklarad disputation spikade Firas upp sin avhandling bland de andra avhandlingarna på Kemicentrum. Foto: Privat

– Det var helt otroligt, säger Firas märkbart rörd. Charlotta inte bara räddade mitt och min familjs liv. Hon gav mig även ett jobb. På ett par dygn förflyttades jag från en desperat situation i Irak till ett tryggt liv i Lund med jobb och försörjning.

I flera år hemlighöll Charlotta Turner och tidigare säkerhetschefen Per Gustafson och alla andra inblandade fritagningen av Firas och hans familj. Det fanns länge en fruktan för hämndaktioner från IS-sympatisörer i Sverige.

Men efter en radiodokumentär i Sveriges Radio i höstas – Doktorandens flykt från IS av Hedvig Nilsson – har de nu beslutat sig för att bryta tystnaden och berätta den fantastiska historien.

På ett par dygn förflyttades jag från en desperat situation i Irak till ett tryggt liv i Lund med jobb och försörjning

Spåren efter de skräckfyllda veckorna har dock etsat sig fast i deras minnen.

– Min dotter var för liten för att minnas något, men min son kommer ihåg en del från Irak. Min hustru vill helst inte prata om det. Varje gång vi gör det börjar hon gråta, säger Firas.

Samtliga i Firas och hans hustrus familjer överlevde IS terrorvälde. Hans mamma och hennes föräldrar är kvar i Irak, men många av deras syskon bor i dag i Tyskland och andra länder i Europa.

Firas med fru och barn.

Familjen lever ett ordnat och tryggt liv i Lund. Foto: Privat

Skapat ett liv i Lund

Den 29 april 2016 var en stor glädjedag för Firas. Det var nämligen då han disputerade på Kemicentrum och fick sin doktorshatt. Lika glad den dagen var hans handledare Charlotta. Utan henne hade det aldrig kunnat ske.

– För mig handlade det om ren medmänsklighet och jag är glad och stolt över att mina chefer gav mig grönt ljus, säger hon.

Firas har fått permanent uppehållstillstånd och arbetar på ett läkemedelsföretag i Malmö. Hans hustru har tagit sin masterexamen i kemi och söker jobb. Familjen stortrivs i Lund där barnen har många vänner och fritidsaktiviteter.

– Min son Maxim spelar fotboll och han är en riktig talang, säger Firas stolt.

Av Per-Ola Ohlsson

Läs också:

Mammorna i fängelse berättar om livet på anstalt

Fredrik Önnevall tvingades ta ett livsavgörande beslut

Anki och Pasi: Vår gravida dotter var fången hos IS

Mer intressant innehåll hos allas.se: