Psykologen: Därför är det rätt att välja fel partner

Du faller aldrig för fel person, säger psykologen Jytte Vikkelsöe som forskat i varför vi faller vi för just den personen och sen skiljer oss.

Du faller aldrig för fel person, säger psykologen Jytte Vikkelsöe. Efter en tuff skilsmässa beslutade hon sig för att dyka ner i kärlekens väsen: varför faller vi för just den personen – och varför skiljer vi oss?

<p>En femtedels sekund tar det för hjärnan att aktivera de 12 områden som försätter oss i en rosa molnskimrande förälskelse. Och förälskade blir vi, några av oss blir gifta – till och med flera gånger. Men något går uppenbarligen fel, säger skilsmässostatistiken. Varje år gifter sig runt 50 000 par och 25 000 par skiljer sig.</p>

<p>Varför kan vi inte hålla ihop, fastän vi möts i berusande enighet om att vara tillsammans resten av livet?</p>

<p>Det har den danska författaren och psykologen Jytte Vikkelsöe ett kvalificerat svar på. Hon har nämligen forskat i varför det går så tokigt – och svaret är kortfattat:<br></p><p>Vi har väldigt svårt att förstå och tackla konflikterna med partnern.</p>

<h3>Läs också:&nbsp;Relationsexperten: Så tacklar ni de vanliga relationsproblemen</h3>

<p>Jytte Vikkelsöe skilde sig själv för tio år sedan, från sin andra äkta man. De var nära partner både privat och arbetsmässigt. De bodde i USA tillsammans och undervisade i processorienterad psykologi i hela världen.</p>

<p>– Ändå gick det fel. Det var omskakande, för om inte vi två kunde ha en relation – vem kunde då ha det? Tiden efter förlusten började jag nysta i vårt liv och skrev ner allt möjligt om vår personliga historia på ett A 4-ark. Vad gjorde han som fick mig att bli så offensiv, och omvänt? Hur reagerade vi på konflikterna? Och hur kom våra barndomssår in i bilden?<span class="o-shortcode"></span></p><div class="ad-collapse ws ad-hide-first clearfix intext-ad">    <div class="ad-tag"><span>Annons</span></div>    </div><p></p>

<p>– Jag la arken på vardagsrumsgolvet och flyttade runt dem som brickor i ett pussel, till en tidig morgon då allt föll på plats. Två karaktärsdrag trädde plötsligt fram tydligt: vi hade båda överseende med de karaktärsdrag den andra beundrade och själv önskade ha. Vi hade också båda karaktärsdrag som den andra fann oroande och ihärdigt försökte undgå att ha i sitt liv.</p>

<p>– Det är just dessa motsatta egenskaper som genererar förälskelsens blandning av euforisk begeistring och ångestframkallande osäkerhet. Han älskar mig; han älskar mig inte, med andra ord det som ger oss fjärilar i magen.<span class="o-shortcode"></span></p><div class="ad-collapse ws ad-hide-first clearfix intext-ad">    <div class="ad-tag"><span>Annons</span></div>    </div><p></p>

<span class="o-shortcode"><figure id="attachment_70765" aria-describedby="caption-attachment-70765" class="wp-caption alignnone"><img class="wp-image-2098 size-full" src="https://files.allas.se/uploads/2018/01/Jytte-Vikkels%C3%B8-3.jpg" alt="Socialpsykolog Jytte Vikkelsö." width="980" height="653" srcset="https://files.allas.se/uploads/2018/01/Jytte-Vikkelsø-3.jpg 980w, https://files.allas.se/uploads/2018/01/Jytte-Vikkelsø-3-700x466.jpg 700w, https://files.allas.se/uploads/2018/01/Jytte-Vikkelsø-3-768x512.jpg 768w" sizes="(max-width: 980px) 100vw, 980px"><figcaption id="caption-attachment-70765" class="wp-caption-text">Socialpsykolog Jytte Vikkelsöe förklarar varför man aldrig faller för fel person.</figcaption></figure></span>

<p>I höstas utkom Jytte Vikkelsöes bok <em>”Derfor forelsker du dig aldrig i den forkerte”</em> ( ”Därför förälskar du dig aldrig i fel person”) i Danmark. I boken förklarar hon att vi måste tillbaka till barndomens sår för att förstå dynamiken i konflikterna.</p>

<p>– Den korta versionen är att vi på grund av barndomens sår inte är i stånd att höra det partnern säger. I konflikterna lyssnar vi bara efter det som kan motbevisa att det är något fel på oss. Det gör vi instinktivt eftersom vi genast flyttas tillbaka till tidigare upplevelser av skamkänslor, känslor som grundläggs i ettårsåldern, förklarar Jytte Vikkelsöe.<span class="o-shortcode"></span></p><div class="ad-collapse ws ad-hide-first clearfix intext-ad">    <div class="ad-tag"><span>Annons</span></div>    </div><p></p>

<p>Det fungerar bra när vi är små och hjälplösa. Vi möts av leende ansikten, roliga grimaser, pussar och kramar. Vi får full uppbackning till den dag vi tar våra första steg och börjar bli en fara för oss själva.</p>

<p>– Där det går tokigt är när den vuxne lämnar ett barn fyllt av skam. Barnet kanske hänvisas till sitt rum och att stanna där tills det kan uppföra sig ordentligt. Där sitter den lilla varelsen som av egen kraft inte kan skaka av sig upplevelsen och känner sig skamfylld och fel.<span class="o-shortcode"></span></p><div class="ad-collapse ws ad-hide-first clearfix intext-ad">    <div class="ad-tag"><span>Annons</span></div>    </div><p></p>

<p>Barnet är beroende av att den vuxna snabbt reparerar skadan och berättar att det är älskat och önskat över allt annat på jorden. Annars biter sig skamkänslan fast och fröet till en dålig självkänsla är sått. Dynamiken som kommer att bestämma våra framtida parförhållandes konflikter grundläggs redan där.</p>

<p>För de flesta föregås äktenskap och parförhållanden av förälskelse där känslorna brusar och bägge parter känner sig pånyttfödda och öppna.</p>

<p>– Jag liknar förälskelsen med det nyfödda barnets förmåga att uttrycka sig fullt ut och fritt, som att ha tillgång till en motorväg med 16 filer, tills konflikterna tränger sig på och innan vi vet ordet av är tillbaka på en fyrfilig väg. Vi anpassar oss och skalar bort de sidor som den älskade kritiserar, precis som när vi var barn och rädda för att mista kärleken.</p>

<p>Det är frestande att fråga om alla de fastlåsta konflikterna inte bara är tydliga tecken på att Amors pilar sköt fel. Nej, menar Jytte Vikkelsöe.</p>

<p>– Den person vi förälskar oss i har i sin personlighetsstruktur två motriktade karaktärsdrag: ett kränkande och ett förlösande. Den kränkande sidan påminner om den vuxne som planterade en skamkänsla i oss, medan det förlösande draget frigör skamkänslan och återigen ger oss tillgång till de 16 filerna på motorvägen.</p>

<p>Förälskelse styrs nämligen av det omedvetna sinnet och ”hittar” den människan som kan utmana allt det som hindrar oss från att utveckla vårt hela jag. Det omedvetna söker alltid efter att återerövra det vi förlorade på grund av alla de anpassningar vi gjorde för att bli älskade.</p>

<p>– Det positiva i att förälska sig i en person som<em> återkränker</em> dig, och genom konflikterna öppnar oförlösta sår är att vi tvingas att på nytt genomgå smärtan som vi undvek genom att hålla oss på den fyrfiliga vägen. Den insikten har vi inte mitt i konflikten, därför protesterar vi kraftigt mot kritik och skyndar oss att skicka tillbaka skulden på den älskade, menar Jytte Vikkelsöe.</p>

<p>Dessa återupprepade konfliktmönster leder allt för ofta till både hat och skilsmässa. Men i verkligheten är det den största gåvan din älskade kan ge dig, att tvinga dig tillbaka till den smärta och skam du har flytt från under hela ditt liv.</p>

<p>Jytte Vikkelsöe uppmanar till att vi mitt i de fastlåsta konflikterna, där vi verkligen kämpar för att komma tillbaka på motorvägen, kommer ihåg att den största konflikten alltid föregår i oss själva men att vi i nuet förväxlar den inre kränkaren med den älskade. Att vi förälskade oss i honom eller henne på grund av dennes förmåga att aktivera våra sår.</p>

<p>Så länge vi inte förstår orsaken till såren, skammen och besvikelserna kommer vi att förälska oss i samma typ om och om igen och gå igenom samma konflikter lika många gånger.</p>

<p>Partnern vi söker är alltid likställd med hur långt vi har kommit i vårt arbete med barndomens skam. Det omedvetna ser till att vi förälskar oss i en person som kan putta oss eller inspirera oss mot nästa milstolpe i utvecklingen.</p>

<p>– När vi tränar vårt nervsystem till att emotionellt vara närvarande i både skam, kritik och smärtan, så kommer den yttre konflikten att förlösa den inre, fastslår Jytte Vikkelsöe.</p>

<h2>Så utvecklar konflikterna er relation enligt Jytte!</h2>

<p>När de spirande förälskelsekänslorna avtar blir vi besvikna och upprörda när beteendet hos vår partner förändras. Många kvinnor är beroende av att partnern ska ge beröm och bekräftelse. Men vi har inga kontrakt i våra relationer där den ene ska utlova något visst som får den andre att må bättre. Det är en önskan att den andre ska rädda oss, men inget man kan förvänta sig.</p>

<p>Var nyfikna på varandra. Många par glömmer att lyssna på var andra och fokuserar i stället på att leta efter hålen i argumenten, för att skjuta ner dem. Utvecklingen kommer när man erkänner att det inte är den andra man är arg på och att partnern inte är en fiende – utan ens egen såriga historia.</p>

<p>Parförhållanden kan hjälpa oss att utveckla oss, att möta våra dolda sidor och att leva ut hela vår potential. Det är en unik möjlighet att få syn på sina sår från barndomen genom den längtan, rädsla eller ångest som uppstår i förälskelsen.</p>

<p>Såren behöver inte vara djupa, det kan handla om avvisning eller utskällningar i barndomen som satt spår. Genom kärleksförhållandet får du en chans att bli en hel människa, inte genom att smälta samman med din partner – ni blir två hela människor.</p>

<p><em>Av Helene Dambo </em><br><em>Foto: Heidi Maxmiling, Stella Pictures</em></p>