Sanna Lundell hyllar vännerna efter mammans självmordsförsök: ”Bättre än terapi”
En vårdag 2017 tog Sanna Lundells mamma, Barbro Zackrisson, sitt liv. Nyligen berättade Sanna i ett blogginlägg om sin mammas självmord, och trots att det gått lite mer än fyra år sedan skrev hon att det tagit tid att berätta om. Anledningen var dels eftersom det fortfarande kändes färskt, dels att smärtan fortfarande var för påtaglig.
Men det finns en till orsak till varför Sanna knappt pratat om sin mammas självmord:
”Men också för att jag har känt någon slags skyldighet att inte låta hennes minne bli dolt av hennes dödsorsak, av hennes sjukdom. För jag vill att man ska minnas min mamma som stark, frisk, hinderslös, nyfiken, kärleksfull, livgivande, stöttande, varm, eterisk, sensuell, humoristisk och alldeles alldeles underbar. Hennes klara blick, hennes kastanjebruna svallande hår, det kluckande skrattet, medmänskligheten, omsorgerna, kärleken. Allt det där som hon var.” skrev Sanna Lundell i sin blogg.
Se också: 5 saker du inte visste om Sanna Lundell
Gjorde flera självmordsförsök under Sannas tonår
Nu berättar Sanna Lundell i ett nytt blogginlägg om sina turbulenta tonår, och hur de vuxna i hennes och vännernas liv hade fullt upp att fokusera på sina egna livskriser under den tiden. När Sanna var mellan 14 och 15 år var hennes mamma Barbro inlagd på psykiatrin i samband med en depressiv sjukdom och flera självmordsförsök. I sitt känslomässiga inlägg berättar Sanna Lundell om den tur hon känner över att hon hon hade sina vänner under den tiden – och hur det är möjligt att ha det underbart samtidigt som det gör ont.
När allt gjorde som ondast fick jag alltid ligga sked med Jossan eller Carro.
”Ett är säkert, jag vet att mina vänner bäddade in mig i bomull under de där åren. De var bättre än terapi. Bättre än alkohol. Bättre än cigg och kaffe. När allt gjorde som ondast fick jag alltid ligga sked med Jossan eller Carro. Alltid ge mig ut på ett äventyr, på nåt galet som fick oss att tro på livet, tro på vår förmåga att välja glädje, tro på att det alltid alltid fanns någon som tog emot när vi föll.”