Kenny trodde han skulle dö – sms:ade mamma: ”Ville hinna säga att jag älskar henne”

En mor och en son håller om varandra och ler.

Foto: Pernilla Wästberg

Efter en tuff uppväxt hamnade Kenny i kriminalitet, och en brutal misshandel höll på att kosta honom livet. En oväntad gåva fick honom att hitta tillbaka både till sig själv och andra.
– Min mamma betyder allt för mig i dag, säger han.

Annette, 61, ser på sin son och ler.

– Han har kommit en bit på vägen, men har en bra bit kvar tills han når målet. Han är en kämpe och kommer nå sina mål, så länge han fortsätter och inte låter alla tidigare dramatiska händelser påverka hans liv och framtid, säger hon.

Men vägen hit har varit lång för Kenny Friberg, 22. Han beskriver sin uppväxt som ”lite fram och tillbaka”. Hans pappa var frånvarande från dagen Kenny föddes.

– Det fanns en styvfar med i bilden som var en förebild för mig som liten, men eftersom han bara fanns vid min sida när han kände för det ser jag det som att jag bara haft mamma, berättar Kenny.

En ung man håller om sin mamma, de båda ler och ser på varandra.

Efter många svåra år är Kennys och Annettes relation bättre än någonsin.

Foto: Pernilla Wästberg

Styvpappan hade missbruksproblematik och relationen mellan honom och Kenny var problematisk. Enligt Kenny var dessutom relationen mellan mannen och Annette väldigt destruktiv.

– Deras relation smärtade och påverkade mig väldigt mycket, inte minst i skolan. Jag hamnade i grupper för ”stökiga barn” och sedan i privata skolor för ungdomar som hade olika NPF-diagnoser, berättar han.

Kenny blev en ensamvarg som höll sig för sig själv och hamnade i ett utanförskap.

– Omgivningen tyckte att jag skilde mig från dem och snart var mobbingen igång.

En liten pojke i lågstadieåldern, ler in i kameran.

Uppväxten var strulig och Kenny bodde hos olika kontaktfamiljer.

Foto: Privat

Som ett extra stöd bodde Kenny i perioder hos olika kontaktfamiljer, vissa ”bättre än andra”, men en familj tog emot honom som om han vore deras egen son.

– Hos dem fick jag massor med kärlek, och på sätt och vis kändes det som att pappan där delvis fyllde tomrummet inom mig efter en far.

Den destruktiva uppväxten ledde till att Kenny hamnade i osunda kretsar och till sist i kriminella gäng. När han var 18 år utsattes han för en händelse som höll på att ta hans liv.

Blev hotad med pistol och våldtagen

Det var den 27 augusti 2017. Klockan var runt nio på kvällen och Kenny hängde på en skolgård i Malmö med några av sina dåvarande vänner.

– Det var som en slags samlingsplats för oss. Vi brukade vara runt tio stycken men just denna kväll var vi bara fyra. Plötsligt dök det upp två killar som var något yngre än mig, säger Kenny, som kände igen en av dem.

De använde sig av plastflaskor. Filmen lades senare ut på sociala medier

Killen hälsade på Kenny som i sin tur hälsade tillbaka. I samma ögonblick fick Kenny ett hårt knytnävsslag.

– Jag satt på min cykel, men av kraften från slaget ramlade jag av. När jag skulle resa mig från marken tog killen fram en pistol och riktade den mot mig. Han sa att jag var skyldig ­honom 30 000 kronor, berättar Kenny, som än i dag blir märkbart skärrad när han pratar om våldet han utsattes för.

En pojke i yngre tonåren med keps och luvtröja.

Som barn hamnade Kenny i utanförskap och han blev mobbad.

Foto: Privat

Förövarna sa till Kenny att han skulle betala tillbaka sin skuld, samtidigt som de ­sökte igenom hans tillhörigheter. Därefter gav de honom slag efter slag, förnedrade och ­hotade honom med pistolen. Sedan tvingades Kenny klä av sig naken.

– Jag fick klä av och på mig kläderna, fram och tillbaka. Medan de stoppade pistolen i min mun tryckte de tända ­cigaretter mot min kropp som blev full av brännmärken. Därefter, medan jag var naken, spelade de in en film när jag blev våldtagen av förövarna. De använde sig av plastflaskor. Filmen lades senare ut på sociala medier, berättar Kenny.

Vännerna tvingades se på och misshandla Kenny

Misshandeln och förnedringarna pågick i sex timmar. Kenny blödde från flera ställen på kroppen, hans ögon hade ”alla möjliga färger”, revbenen var brutna och hela kroppen mer eller mindre täckt av blåmärken.

Under timmarna som övergreppen skedde stod Kennys vänner och såg på.

– De var väl rädda för att bli utsatta för samma sak om de hade försökt få förövarna att sluta slå mig. De tvingades till och med att slå mig också, med mitt skärp.

En ung man i täckjacka blickar ut i fjärran, ståendes framför en mosaikvägg.

Det tog fyra år innan Kenny vågade berätta om det övergrepp han utsattes för i tonåren.

Foto: Pernilla Wästberg

Efter ett tag kom en tredje gärningsman till skolgården, som även han började misshandla Kenny. Mitt i allt sa en av dem till Kenny att han skulle skriva ett sms till sin mamma.

– De tvingade mig att skriva att jag inte skulle komma hem för att jag skulle sova över hos en vän. Men utan deras vetskap skrev jag också hur mycket jag älskade henne. Min tanke var att detta var nog den sista kontakt jag någonsin skulle ha med mamma, jag trodde att jag skulle dö när som helst. Jag ville verkligen, trots att vår relation inte alltid varit den bästa, att hon skulle veta hur mycket jag älskar henne, berättar Kenny.

Annette berättar att hon reagerade på sms:et.

– Det var inte likt min Kenny, eftersom han alltid varit en väldigt tillbakadragen kille som haft svårigheter med att uttrycka sina känslor, säger hon.

Lyckades fly

Efter ett antal timmar drog förövarna med sig Kenny till en trappuppgång där misshandeln fortsatte.

– Jag tror de ville byta brottsplats eftersom det kunde passera människor och se vad som pågick. Allt eskalerade och det kändes som att en av dem tappade kontrollen helt och hållet, säger Kenny.

Det gjorde för ont att inse vad jag hade blivit utsatt för

Plötsligt uppstod en lucka mitt i slagen, där Kenny såg en chans att fly. Han förstod att om han inte skulle komma undan misshandeln i denna stund, så skulle han dö.

– Jag började springa så fort jag orkade och kom fram till broräcket vid en kanal. Det kändes som att min enda utväg var att hoppa i. En slags överlevnadsgrej kanske. Jag hann tänka att de nog inte skulle komma efter mig där, säger Kenny, som hoppade i kanalen.

Väl i vattnet försökte han hålla sig fast i saker på botten för att hålla sig under ytan och undvika att synas från land. Under den här tiden hade någon larmat 112. I efterhand har Kenny dessutom fått reda på att en polis som inte var i tjänst hade hört ett plask när han var ute på sin balkong och larmat räddningstjänsten.

– Dykare skickades för att hjälpa mig upp ur vattnet. Därefter kördes jag med ambulans till sjukhuset.

Endast en av gärningsmännen dömdes

Kenny minns inte mycket från sjukhustiden. Han var traumatiserad och smärtan från de brutna revbenen höll honom vaken.

– Jag tror att jag försökte stänga av allt som hänt. Det gjorde för ont att inse vad jag hade blivit utsatt för, förklarar Kenny.

En kvinna i 60-årsåldern ser in i kameran med allvarlig blick.

När Annette fick se Kenny efter misshandeln fick hon en chock. – Det enda tänkte var att det inte kunde vara min son som låg där i sjukhussängen, säger hon.

Foto: Pernilla Wästberg

Annette fick inte veta vad som hänt hennes son förrän dagen därpå. Det hon möttes av när hon kom till sjukhuset var ingen vacker syn.

– Det enda tänkte var att det inte kunde vara min son som låg där i sjukhussängen. Han var uppsvullen, blåslagen och hade märken över hela kroppen. Jag hamnade nog i chock, men samtidigt som någon lämnade över hans blöta kläder i min famn fick jag höra vad han varit med om. Det var fruktansvärt att se sitt barn ligga där ­sönderslagen, säger Annette.

När det två månader ­senare blev dags för rättegång blev Kenny dödshotad en vecka före förhandlingarna, och han fick åka till rätten med personskydd. Rättegången skedde bakom stängda dörrar och Kenny beskriver den som hemsk. I salen såg han sina förövare skratta medan de alla tittade på filmen där Kenny förnedrades. Eftersom endast en av gärningsmännen syntes på film var det bara han som dömdes.

En viktig bok av Sebastian Stakset

Än i dag har Kenny kvar ärr på ryggen, och i huvudet finns en bula som aldrig gått bort efter misshandeln. ­Själva våldtäkten kunde Kenny inte berätta om för någon förrän fyra år senare, eftersom han länge var full av skam.

Dragomir Mrsic: "Jag grät en massa när jag skrev min självbiografi"

Kenny förändrades som person. Han lämnade Malmö, såg bara mörker, och trots att han träffade olika terapeuter lyckades ingen hjälpa honom. Han blev som en tickande bomb, farlig både för sig själv och andra i hans närhet.

– Jag skadade inte bara ­andra utan även mig själv på olika sätt, både psykiskt och fysiskt, säger Kenny, som vid det laget hade börjat självmedicinera för att slippa sina inre mörka monster, och hamnat i ­fängelse på grund av både misshandel och narkotikabrott.

En ung man håller upp en bok av Sebastian Stakset.

När Kenny läste rapparen Sebastian Staksets bok i fängelset hände något som förändrade honom i grunden.

Foto: Pernilla Wästberg

Innan Kenny skulle avtjäna ett fängelsestraff i januari 2020 fick han en bok av sin kontaktperson.

 Jag kände en kraft som var starkare än mig själv

– Han sa: ”Läs den här, den har hjälpt många att hitta tillbaka till sitt inre. Kanske även du kan hitta något. Det kan vara något bra för dig, och nu har du tid att läsa, så ge det ett försök”, berättar Kenny.

Boken var Bara ljuset kan ­besegra mörkret av Sebastian Stakset, en svensk rappare som lämnat kriminaliteten bakom sig tack vare sin kristna tro. Kenny gav boken en chans, och halvvägs in i läsningen upptäckte han något som han aldrig tidigare hade upplevt.

– Jag kände en kraft som var starkare än mig själv. Jag insåg att det fanns hopp och ett fick ett bevis på att det finns ljus och ett bättre liv. Trots det mörker jag upplevde kände jag samtidigt dessa starka känslor.

Har bearbetat sitt trauma med terapi

I Kennys familj har man aldrig pratat om kristendom. Men den starka upplevelse han fick av att läsa boken i fängelset gjorde honom nyfiken.

– Kärleken i tron och förlåtelsen var så påtagligt att den gick rakt igenom mitt mörker och det iskalla hjärta jag hade haft i flera år. Mitt hat förvandlades till en explosion av tårar inne i isoleringscellen. Jag har alltid haft problem med att gråta och uttrycka känslor, eftersom jag ansett att det varit en svaghet. Men inne i cellen blev jag som en nyfödd baby, säger Kenny.

Detta blev en vändpunkt för Kenny. Sedan han avtjänat sitt straff och kommit ut från fängelset har han hunnit bearbeta både sin barndom och sitt trauma genom coachning och terapi.

En ung man står leende framför en mosaikvägg.

– Kärleken i tron och förlåtelsen var så påtagligt att den gick rakt igenom mitt mörker, säger Kenny om sin stora livsförändring.

Foto: Pernilla Wästberg

– Jag gav allt jag hade och behövde bryta ner allt steg för steg. Jag investerade tid i mig själv och började lära känna mitt nya jag ordentligt, både på utsidan och insidan. Processen har varit väldigt lång och smärtsam, men på samma gång väldigt lärorik. Jag upptäckte saker som jag inte hade någon aning om att jag kunde göra, säger Kenny.

Vårt band är starkare än någonsin förr

Vid sin sida genom sin resan har Kenny haft en mentor, som även blivit hans vän. Dessutom har mamma Annette fått en helt ny roll i hans liv.

– Min mamma betyder allt för mig i dag. Det var hon som bad mig komma och bo hos henne i Malmö igen, som jag flyttat ifrån efter rättegången. Jag vet inte var jag hade hamnat utan hennes stöd.

Vill bli polis

I dag är Annettes och Kennys relation bättre än någonsin.

– Kenny har förändrats på så många olika sätt, och det har medfört så mycket positivt – inte minst när det kommer till vår relation. Vårt band är starkare än någonsin förr och blir starkare för varje dag som går, säger Annette.

I dag vill Kenny gärna be om förlåtelse till en rad människor för saker han utsatt dem för.

– Jag vill säga till dem att jag var en annan person då, att jag har förändrats, och jag vill be dem om förlåtelse för den skada jag orsakat.

En mamma håller sin son om axlarna, båda ler.

Annette ser tydligt hur Kenny har förändrats. – Han har en helt annan syn på livet och är mer öppen med sina känslor, säger hon.

Foto: Pernilla Wästberg

Annette ser tydligen hur Kenny har förändrats och att hans självförtroende har blivit starkare.

– Man slipper se den mörka och ilskna blicken i hans ögon. Han är en helt annan person, har en helt annan syn på livet och är mer öppen med sina känslor, säger hon.

I dag läser Kenny upp sina betyg, tränar och går ett program inom frivården.

– Mitt liv är hur bra som helst. Min största dröm är att jobba som polis. Jag försöker sprida motivation och inspiration bland andra och hoppas kunna hjälpa andra utsatta. Numera är jag medlem i kyrkan, där jag bland annat delar ut mat till hemlösa. Dessutom har jag startat en nattvandrargrupp. Jag känner att jag har så mycket att ge, och hoppas att jag kommer kunna använda mina trauman till att skapa ny kunskap och bidra med all hjälp jag kan till andra utsatta brottsoffer, säger han.