Småbarnsmamman Karin är bara 38 år – och redan farmor
– Då kände jag att ”jäklar vad jag är gammal nu”, säger hon.
Likt många andra reagerade Karin von Wachenfeldt med glädjetårar när hon fick höra att hon skulle bli farmor. Att sonen William bara var 19 år när barnbarnet Malwe föddes såg hon inte alls som ett problem. Hon visste själv hur det är att vara ung förälder. Karin är nämligen bara 38 år.
– Första känslan var såklart enorm glädje, men sen sjönk det in: ”Gud jag ska bli farmor!” Då kände jag att ”jäklar vad jag är gammal nu”. Men både jag och min man skrattar mest åt att vi redan är farmor och farfar, säger Karin hemifrån villan i Skutskär med utsikt över Dalälven.
När Karin fick glädjebeskedet hade hon nyligen själv fått sin fjärde son Liélo. Det skiljer bara två år och tio månader mellan hennes barn och barnbarn.
– Malwe fullkomligt älskar sin unga farbror Liélo. Jag hoppas att det håller i sig och att de kommer bli bra kompisar när de växer upp!
Karin och maken Fredrik, 39, träffades på en fest när de var nyss fyllda 17 respektive 18 år. När Fredrik gått ut gymnasiet och Karin blivit myndig flyttade de ihop i en trerummare i Gävle. Snart blev Karin oplanerat gravid.
– Jag hade tidigare gjort en abort när jag gick i åttan, vilket var jättejobbigt. Killen jag då var tillsammans med ville inte ha barn och jag var ju så ung, så det var det bästa alternativet just då. Men när jag blev gravid med Fredrik kändes det självklart att behålla barnet.
En hårt kämpande ung familj
Karins mamma reagerade med förtjusning när William kom till världen 2001. Själv fick hon sitt första barn redan som 16-åring, och visste att Karin kunde behöva hennes stöd.
– Jag kommer från en jättefin familj och fick mycket stöttning hemifrån. Samtidigt ville jag visa att jag kunde klara mig själv. Trots att jag och Fredrik hade ganska dålig ekonomi när William var liten berättade jag aldrig för någon när vi hade det kämpigt.
Det här är Karin
Namn: Karin von Wachenfeldt
Ålder: 38 år.
Familj: Maken Fredrik, 39, och sönerna William, 19, Adrian, 17, Isedor, 12, och Liélo 3.
Bor: Skutskär utanför Gävle.
Gör på fritiden: ”Utöver att umgås med familjen brukade jag och Vilma innan pandemin ofta träffa mina systerdöttrar. Vi brukar ta en fika eller ses hemma hos någon av oss. De är bara tio och tretton år yngre än mig och har barn i samma ålder som Liélo. De får mig att känna mig lite yngre!”
När William var åtta månader blev Fredrik, som jobbade som bilmekaniker, sjukskriven efter en höftoperation. Karin tog jobb på hemtjänsten och jobbade hårt för att försörja sin lilla familj. Men som ung mamma stötte hon på många fördomar från omgivningen.
– Redan på barnavårdscentralen berättade man lite extra noga för mig hur jag skulle göra med mitt barn, som om jag vore lite dummare än de äldre mammorna. Men jag var ju lika kär i mitt barn och en lika bra mamma som någon annan. Jag minns också en förskollärare på inskolningen som frågade mig om pappan fanns med i bilden, och undrade hur vi klarade oss. Och en kvinna på stan tog för givet att jag hjälpte min mamma, att William var min lillebror, berättar Karin och tillägger:
– Jag kan förstå att folk är nyfikna på unga föräldrar och undrar hur de klarar sig, om de går på socialbidrag eller om de fortfarande bor hemma. Jag tog aldrig illa vid mig, men det var ganska irriterande med de där frågorna.
Karin har prioriterat mycket tid med barnen
Ifrågasättandet fick Karin att kämpa ännu hårdare. Fredrik, som på grund av höften inte längre kunde arbeta som mekaniker, skolade om sig till lastbilschaufför. Paret började städa lokalerna där Fredrik utbildade sig, och i gengäld fick de gratis bensin.
– Vi var väldigt driftiga. Vi såg till att William hade gröt, välling och allt han behövde, och vi lagade all mat själva och gjorde matlådor. Det var tufft i början, men jag ville visa dem som inte trott på mig att jag klarade mig fint, berättar Karin.
På grund av att Karin satsade på familjelivet så tidigt i livet försvann mycket av hennes gamla umgänge.
– Jag och mina kompisar fick så olika liv, vilket såklart var tråkigt. Men två vänner hängde ändå kvar länge, och vi har tagit upp kontakten nu på senare dar när de också fått barn. Nu när vi ses tar de med sina barn, och jag mitt barnbarn, säger Karin och skrattar.
Karin gick så småningom en utbildning på Axelsons Institute i Stockholm och blev diplomerad massageterapeut. Men på grund av problem med psoriasis kunde hon inte fortsätta på den banan. Genom åren har hon haft olika sorters arbeten och jobbat mycket som personlig assistent.
– Men jag har valt att leva lite som förr i tiden, och sällan jobbat heltid. Jag har inte velat att våra barn ska växa upp på dagis och fritids, utan hellre sett att de alltid haft en förälder hemma. Och nu när livet har vänt för oss ekonomiskt har vi råd att jag inte jobbar lika mycket, utan i stället kan vara hemma sköta hushållet.
Ett syskon till William efter nio missfall
I stället för att lägga pengar på resor med familjen har Karin och Fredrik valt att satsa på hemmet.
– Visst har vi rest lite, men vi har främst lagt tid och pengar på att rusta upp vår lilla borg. Lite som ett pensionärspar kanske, säger Karin och skrattar.
Karin tror att hennes livsval har präglats av att hennes egen mamma jobbade mycket när hon var liten.
– Mamma var en fantastisk förälder och var hemma med mig och mina äldre syskon fram till att jag började i första klass. Sedan började hon satsa på sitt yrkesliv och klättrade i karriären, vilket innebar att hon inte var hemma så mycket. Hon ville visa sina föräldrar vad hon gick för, vilket jag unnar henne. Men jag har strävat efter att ha mer tid för mina barn, konstaterar Karin.
När Karin och Fredrik ville skaffa ett syskon till William gick det inte lika lätt att bli gravid som första gången. Dels sökte de hjälp hos en homeopat, dels fick Karin hormonbehandlingar via sjukvården. Efter nio missfall kom lillebror Adrian till världen 2004. Fem år senare kom Isedor och 2017 föddes minstingen Liélo.
Se också: Emelie, 48, kämpade i 15 år mot ofrivillig barnlöshet
Som de flesta par har Karin och Fredrik stött på med- och motgångar i livet. Utöver höftproblem har Fredrik en immunbristsjukdom, haft tre blodförgiftningar och varit nära att dö i samband med en av dem. Att de nyblivna farföräldrarna klarat av svackorna under sina 22 år tillsammans förklarar Karin med god kommunikation.
– Det bästa receptet för ett långt förhållande är att man pratar med varandra om allt, hela tiden. Är det något som gnager måste man ta upp det på en gång. Det är det som gjort att vi hållit ihop, annars hade det nog kunnat bli skilsmässa, säger hon.
Karin bor nära sonen William och hans familj
För ett par år sedan startade Fredrik ett eget väganläggningsföretag, och William som hoppat av gymnasiet blev delägare. Både Karin och Williams sambo Vilma arbetade administrativt inom företaget, och med bra löner kunde William och Vilma bygga en god grund att stå på inför vuxenlivet.
Efter ett år la Fredrik företaget vilande när han blev erbjuden ett chefsjobb på sin gamla arbetsplats, och William fick följa med. Det unga paret har nu hus, varsin bil, stabil ekonomi och helt andra förutsättningar än vad Karin och Fredrik hade. Så när Karin fick höra att de väntade barn var hon aldrig orolig över att de inte skulle klara det.
– Jag visste att det skulle gå bra för dem. De är båda otroligt mogna för sin ålder, och Vilma är väldigt barnkär, huslig och duktig. Det kändes nästan självklart att de skulle skaffa barn såhär tidigt. Det hade varit annorlunda om William fortfarande bodde hemma, eller om han varit arbetslös och behövt springa hem till mamma och pappa för att kunna äta sig mätt, säger Karin stolt.
Dock kan William lätt springa hem till Karin och Fredrik och äta om han så vill. Han och Vilma har nämligen köpt hus i samma kvarter och bor bara 100 meter bort.
– Vi ses ofta, men jag visar dem väldigt stor respekt och skulle aldrig få för mig att kliva på oanmäld. Men jag är jätteglad att jag får vara delaktig i deras liv, och sitter barnvakt åt Malwe så ofta de behöver. Det känns fantastiskt, och jag hoppas det betyder mycket för dem också. Drömmen är att få vara barnvakt ofta och att Malwe kan springa över hit och se vad farmor lagar för mat när han blir lite större, säger Karin med ett stort leende.
Som ung farmor har Karin bara fått positiva kommentarer från sin omgivning.
– Folk tycker det är jättehäftigt, och kvinnor i min ålder tycker det är otroligt att jag redan är farmor när de själva precis har fått barn!
Och William och Vilma har lyckligtvis inte stött på samma fördomar som Karin gjorde som ung förälder.
– Men jag har gett dem rådet att inte lyssna om någon säger åt dem hur de ska sköta Malwe, för det vet de bäst själva. Det är William och Vilma som är hans föräldrar, ingen annan. Det är lätt att man som ung lyssnar för mycket på vad andra säger. Men man ska lyssna på sig själv.