Stina blev utbränd och sadlade om till biodlare
Ett behagligt surrande hörs från en stor gul bikupa när hundratals randiga insekter går in för landning och lika många ger sig av på pollen- och nektarjakt.
Ljudet skänker frid och ro hos Stina Hedlund, eller ”Stina med bina” som hon kallas hemma i Bjärred utanför Malmö.
– De får mig att slappna av, säger Stina samtidigt som hon tar på sig en vit overall med tillhörande hatt och skyddsnät.
Det är dags för inspektion för att se att de omkring 50 000 invånarna har det bra.
– Egentligen behöver jag inte skyddskläder, jag vet att mina bin är lugna och snälla, jag avlar fram drottningar med den egenskapen. Det har bara hänt några få gånger att jag blivit stucken, och då har det varit mitt egna fel. Ett bi har råkat komma i kläm eller så har jag varit för stressad. Det smittar av sig på bina som också blir stressade och det är då de sticks, förklarar hon.
Som biodlare måste man vara i balans och i harmoni med kupans invånare vilket är en av anledningarna till att Stina började med biodling våren 2014.
Hon kände sig då allt tröttare och fann ro i naturen.
Stina har ett förflutet som redaktör och under några år hade tempot på arbetsplatsen skruvats upp och arbetsuppgifterna blivit fler.
– Förändringen skedde successivt och jag fick allt svårare att koncentrera mig, blev känslig för ljud och kände mig ofta orkeslös. Julen 2015 rasade hon ihop.
– Mitt blodtryck var på tok för högt och sköterskan frågade hur jag egentligen mådde. Då bröt jag ihop och storgrät.
Stina skickades omgående hem och sjukskrevs. Detta var andra gången. 2009 lades tidningen hon då arbetade på ner och efter en omplacering hamnade hon i en prestationsfälla som slutade i total utmattning och åtta månaders sjukskrivning.
Stina insåg att hon inte kunde fortsätta arbeta som journalist.
Är både florist och biodlare
– Jag har alltid älskat naturen. Strax innan jag blev sjuk hade jag gått en biodlarkurs och fått en fin kupa av min moster i present. Så jag kände att jag ville syssla med biodling men behövde ju ett annat yrke också. Jag beslutade mig för att omskola mig till florist.I dag jobbar hon halvtid som säljare i en blomsterbutik i Malmö, ett arbete hon älskar.
Övriga tiden lägger hon på sina bin.
I sin hand håller Stina en rökpust, ett verktyg som används för att blåsa in rök i kupan.
– När bina känner röklukten tror de att de brinner och ger de sig snabbt ner i kupan för att fylla sina magar med honung så de är mätta om de behöver fly, förklarar hon.
Insidan av kupan består av ett stort antal ramar med plattor av återanvänt bivax där drottningen lägger sina ägg och som också är pollen- och honungsförråd.
Alla har specialuppgifter i bikupan
Stina trycker på rökbälgen några gånger och som i ett trollslag försvinner bina i ramarna och Stina kan arbeta ostört.
– Jag måste kontrollera att allt är bra till i kupan, att bina inte drabbats av sjukdom och att inga objudna gäster som myror och getingar invaderat den. Och framför allt se till att det finns tillräckligt med ramar där drottningen kan lägga sina ägg.
Försiktigt lyfter hon upp en av ramarna som är helt täckt av bin.
Mitt viktigaste uppdrag som biodlare är att se till att drottningen har det bra
– Det är så fascinerande med ett bisamhälle. För ett otränat öga kan det se ut som om bina bara irrar omkring men faktum är att alla är individer med bestämda roller, de vet precis vad de ska göra.
I ett bisamhälle är drottningen centralfiguren. Det är hon som som lägger alla äggen och som ser till att samhället fungerar.
– Titta, där är hon, säger Stina och pekar på ett bi som sticker ut i mängden.
Det är betydligt större än de andra.
– Hon heter Drottning Ulrika, döpt efter min moster som jag fick kupan av. Mitt viktigaste uppdrag som biodlare är att se till att drottningen har det bra och har tillräckligt med utrymme i kupan att lägga sina ägg i.
En drottning kan leva i flera år och lägga hundratusentals med ägg.
– Jag åkte iväg med henne till Ven där hon fick para sig med drönare av bästa börd. Jag tog med mig Drottning Ulrika i en miniatyrkupa tillsammans med ett hundratal följebin.
Först flög de först runt i närheten av sin minikupa men till sist gav sig Ulrika ut på friarstråt för att para sig.
Startade andelskupor
Efter två veckor var det dags att återföra drottningen till kupan i Bjärred.
– Det var lite nervöst eftersom det inte finns någon garanti för att hon blivit parad eller ens överlevt. Men det gick jättebra!
I dag har Stina tre kupor hemma i trädgården och hon har utökat verksamheten. På kommunal mark står ett par kupor som hon sköter tillsammans med medlemmarna i andelsföreningen Bjärreds Bee Lovers.
– Det är ju inte alla som har möjlighet att ha egen bikupa. Då kan man köpa in sig på en andel och ta del av den honung som kupan ger – utan eget arbete och ansvar. En gång i veckan träffas de och kontrollerar de kuporna.
Jag åkte iväg med drottningen till Ven där hon fick para sig
– Sen berättar jag om binas roll i vår natur. De flesta vet bara att de tillverkar honung men det är inte alla som känner till hur pass viktiga de är för hela mänskligheten. Utan bin och andra insekter klarar vi oss inte länge. De pollinerar våra växter så att vi kan skörda frukter, grönsaker och foder till djur som ger oss mjölk och kött.
– Med lite tur och ihärdighet kan jag få snurr på min bisyssla så att jag kan livnära mig på den i framtiden.
Så fungerar livet i bikupan
Drottningen startar samhället och ser till att det växer genom att ständigt lägga nya ägg. Några av äggen utvecklas till hanar, drönare, vars huvudsakliga uppgift är att flyga ut och para sig med nya drottningar. Övriga utvecklas till arbetare, honor med outvecklade parningsorgan.
Arbetare som kläcks på vår och sommar lever i 5-6 veckor. Deras uppdrag är först som ambin då de matar larverna. Efter 10-12 dagar tar de hand om maten i kupan och därefter arbetar de som vaktbin och ser till att inga obehöriga kommer in i kupan. Till sist får de flyga iväg och samla in pollen, som larverna matas med och nektar, som omvandlas till honung. * Bisamhället övervintrar och då behövs honung som föda. En biodlare ersätter den del av honungen med sockervatten.
Hur mycket honung ger en kupa?
- En normalstor kupa ger allt från 0-60 kilo honung per säsong beroende på tillgång på växter samt på väder, skötsel, arv och hälsa.
- All honung är till en början flytande men stelnar – kristalliserar – så småningom. Undantaget är akaciahonung som alltid är naturligt flytande.
- När ett honungsbi suger nektar från en blomma hamnar det i biets honungsmage där olika enzymer omvandlar den till honung.
- Ett bi måste flyga två varv runt jorden för att få ihop nektar till ett halvt kilo honung, och då besöker de 3-4 miljoner blommor.