Melwin hade svalt ett batteri – läkarna hittade inget fel

Melwin mår bra igen efter pärsen då han svalt ett batteri.

Foto: Anna Thors

Melwin slutade äta, hade svårt att andas och uppträdde apatiskt. Hans mamma Sandra upplevde sitt livs två värsta månader när ingen förstod vad som var fel på den lille.
Till slut avslöjade en röntgen orsaken – ett batteri hade fastnat i matstrupen på Melwin.

Melwin, som snart fyller ett och ett halvt år, far omkring som ett yrväder i lägenheten i Sundsvall. Han häller ut sina leksaker på golvet och har svårt att bestämma vad som är roligast att leka med just nu.

Hans mamma Sandra Öhman ler åt sonens energi och nyfikenhet.

– Nu är han sig själv igen och det är så himla skönt, säger hon.

Mamma Sandra Öhman kramar om lille Melwin som nu mår bra efter olyckshändelsen och storasyster Melanie sitter tätt intill.

Mamma Sandra Öhman kramar om lille Melwin och storasyster Melanie sitter tätt intill.

Foto: Anna Thors

För ett tag sedan gick hon igenom de värsta månaderna i sitt liv. Melwin slutade äta, rasade i vikt och hade svårt att andas. Han uppträdde apatiskt och huvudet hängde mot ena axeln. Det var först efter nästan två månader som en röntgen visade vad som var fel. Ett batteri hade fastnat i hans matstrupe.

– Han kunde själv inte säga var han hade ont, stackarn, säger Sandra som är ensamstående mamma till Melwin och hans tre år äldre syster Melanie.

Svalde batteri – ville inte äta eller leka

Batteriet i matstrupen var inte första prövningen för Melwin och Sandra.

Redan tre veckor efter han fötts, den 18 november 2019, hamnade han i respirator. Orsaken ar en aggressiv förkylning. Det var så illa att han fick flygas från Sundsvalls sjukhus till specialistsjukhuset i Umeå eftersom det var fara för hans liv.

– Han tillbringade fem dagar i respirator. Men när han fick komma hem återhämtade han sig snabbt och utvecklades till en sprallig och glad liten kille, säger Sandra.

I mitten av november förra året märkte Sandra en dramatisk förändring i Melwins beteende, utan att hon kunde hitta någon förklaring.

– Han satt och lutade huvudet konstigt, hans rörelseförmåga avtog, han var inte intresserad av leka och ville inte ens bada, det som han älskat tidigare. Samtidigt började han dregla. Jag pratade med min mamma, som arbetar med små barn inom förskolan, och hon trodde det berodde på att han skulle få nya tänder. Själv var jag tveksam eftersom han redan fått flera tänder och då aldrig påverkats på det sättet.

Melwin blev allt mer orkeslös. Antingen låg han bara i sin säng eller så satt han fastklistrad i mammas knä. Han ville inte äta längre och det lilla han fick i sig kastade han upp.

Stoppade fingrarna i halsen för att få upp maten

– Det värsta var när han stoppade fingrarna i halsen för att få upp maten, berättar Sandra. Hon ringde 1177 men fick inga riktiga bra svar på vad det kunde vara för någonting.

Sandra Öhman

Ålder: 23 år.

Bor: Lägenhet i Sundsvall.

Familj: Melanie, snart fem år och Melwin, snart ett och ett halvt år.

Arbete: Personlig assistent.

Fritid: Ridning och heminredning.

Hon åkte in till primärvårdsakuten där ett blodprov visade att infektionsvärdena var höga. Men de kunde inte förklara om det hade att göra med Melwin konstiga beteende och matvägran. Så det blev till att åka hem utan några svar.

Rasade i vikt – åkte till akuten med Melwin

Sandra började bli allt mer frustrerad. Hon märkte dessutom att Melwin hade börjat rasa i vikt eftersom han inte fick i sig någon näring.

– Han höll på att tyna bort! I början av december förra året åkte Sandra och hennes mamma Carina in till akuten med Melwin.

Jag var så fruktansvärt rädd och frustrerad

– Jag ville ha svar på vad det var för fel på mitt barn och antog att de skulle göra en röntgen. Men det tyckte inte läkarna det fanns någon anledning till. De tog i alla fall blodprover på honom och sänkan visade att han hade en infektion i kroppen. Jag blev lovad antibiotika men innan de skrev ut något ville de först höra med barnavdelningen. Under tiden åkte jag hem eftersom vi behövde äta och fixa en del annat, berättar Sandra.

”Sov inte om nätterna och jag slutade äta”

Lite senare åkte de tillbaka till sjukhuset. En läkare klämde och kände på Melwin, men kunde inte hitta något som var fel.

– Det hela slutade med att jag fick åka därifrån, utan att ens ha fått några mediciner som vi blivit lovade, berättar Sandra.Melwin blev inte bättre och för Sandra var det en mardrömstid.

– Jag var så fruktansvärt rädd och frustrerad över att inte få veta vad som var fel med mitt barn. Jag sov inte om nätterna och jag slutade äta. Det kändes som att hela mitt liv var satt på paus.

Se också: Elton fick herpes – har tio procent av hjärnan kvar

Allt kretsade kring Melwin och att han skulle bli frisk. Som jag tolkade hans beteende var det något i halsen som gjorde ont och irriterade honom, men det var ingen inom sjukvården som lyssnade på mig.

– Det var även en pärs för mig och jag sov heller inget vidare om nätterna, tillägger mormor Carina Nyberg, 50.

Melwin drog upp axeln mot huvudet på ett konstigt sätt och han var rädd för att sätta fötterna i golvet.

– Detta tillsammans med hans orörlighet gjorde att vi fruktade att han drabbats av en funktionsnedsättning, säger Carina.

Läkarna hittade inget fel på Melwin

Efter två veckor hemma kände Sandra att hon måste söka hjälp igen och åkte in till akuten. Flera olika läkare undersökte Melwin utan att kunna hitta något fel på honom. På avdelningen öron, näsa, hals konstaterade man att Melwin hade så mycket vax i öronen att det var svårt att göra en riktig undersökning. De upptäckte blåsor i halsen och att lymfkörtlarna var svullna.

Lille Melwin hamnade i respirator för andra gången i sitt unga liv.

Lille Melwin fick ligga i respirator innan han återhämtade sig.

Foto: Privat

– Jag sa än en gång att jag ville göra en röntgen och att det var något med halsen, men fick inget gehör. De skickade mig i stället till sjukgymnastik eftersom de trodde att Melwin drabbats av en nackspärr. Sjukgymnastiken gav förstås inget resultat.

De blev inlagda på barnavdelningen för vidare undersökning. Där konstaterades att Melwin hade en infektion och han skulle ta en antibiotikakur. När antibiotikan började verka, vände det. Den gamla glada, lekfulla Melwin verkade vara på väg tillbaka.

– Jag vågade dock inte hoppas för mycket, han hade fortfarande svårt att äta, säger Sandra.

”Han hade oerhört svårt att andas”

Hon gav honom mjölkersättning och köpte mat som var anpassad till barn som var sex månader. Hon blötte också pepparkakor så att Melwin skulle få i sig näring.

En bit in i januari drabbades Melwin av något som verkade vara en förkylning och symtomen han haft tidigare kom tillbaka – och nu ännu värre.

– Han hade oerhört svårt att andas, det bara rosslade, säger Sandra som ringde 1177.

– Jag var upprörd och livrädd. Den jag pratade tyckte det var jag som behövde hjälp, inte mitt barn. Detta var en lördagskväll och Sandra satt med Melwin i knäet hela natten.

Nästa dag skulle hon arbeta och mamma Carina skulle ta hand om Melwin.

– Jag förstod att något var fel med honom och bad mamma att åka med honom till sjukhusets akutavdelning på morgonen.

Röntgades – hittade batteriet som Melwin svalt

Inne på akuten fick Carina prata med en läkare som tog beslutet att Melwin skulle röntgas. Hon ringde till Sandra på jobbet och berättade.

– Jag var så lycklig att jag grät över det beskedet, säger Sandra.

Lille Melwin blev opererad för det batteri han svalt och fick hjälp med syresättning på sjukhuset.

Melwin på sjukhuset.

Foto: Privat

Och äntligen fick de svar på vad som plågade Melwin.

– På röntgenbilderna såg man att det var ett mynt eller ett knappbatteri som satt i halsen. Min första tanke var hur mycket han måste ha lidit och inte kunna berätta för någon var han hade ont, säger Carina.

Opererade bort batteriet i halsen

Nu fanns det bara en sak att göra, operera bort batteriet. Läkarna ville att det skulle vänta tills dagen efter, då de hade bättre tillgång till specialistkompetens. Men sedan ändrade de sig och ansåg att det var så akut att Melwin måste opereras omgående.

Carina ringde till Sandra som kom till sjukhuset.

– Väntan på att operationen skulle bli klar var en mardröm, säger Sandra.

Operationen gick inte helt smärtfritt. Melwins luftstrupe svullnade upp och det gick inte att ta bort tuben från intuberingen som använts vid operationen.

Han fick läggas i respirator och läkarna sa att Melwin måste åka vidare med ambulansflyg till Karolinska sjukhuset i Stockholm där det finns specialister.

– Vi kom dit klockan fem på morgonen och jag var helt slut. Jag somnade och sov i ett par timmar, berättar Sandra.

Trodde att allt gått bra – fick mardrömsbeskedet

På förmiddagen drog läkarna ut tuben som satt i halsen.

Efteråt fick Sandra sitta med Melwin i knäet, innan de hamnade på barnavdelning.

Melwin återhämtade sig, men fick sondmatas i väntan på att halsen skulle läka.

Sandra fick stanna med honom några dagar på Karolinska sjukhuset innan de åkte tillbaka till Sundsvalls sjukhus och fick stanna där ytterligare några dagar.

Det fanns fortfarande orosmoln eftersom läkarna misstänkte ärrbildning på matstrupen och risk för ny operation. I värsta fall kunde det bli bestående men och att Melwin aldrig skulle kunna äta normalt.

– Eftersom jag trodde allting gått bra var detta ett hemskt besked att få. Jag grät och var jätteledsen, säger Sandra.

Melwin hade i alla fall börjat äta mosad mat. Han återhämtade snabbt vikten han tappat.

Ett återbesök på sjukhuset några veckor senare gav också positiva besked. Ärren efter operationen hade läkt fint och allt talade för att Melwin skulle slippa fysiska skador av det han gått igenom.

– Vilken lättnad, säger Sandra.

Mamma Sandra Öhman och storasyster Melaine är ute och kör Melwin, som mår bra igen, i barnvagnen.

Mamma Sandra och storasyster Melaine är ute och kör Melwin i barnvagnen.

Foto: Anna Thors

Vid återbesöket fick hon också se bilder på vad som suttit i hans hals, ett knappbatteri.Sandra har funderat över var Melwin hittat det.

– Jag har själv inga sådana batterier i lägenheten. Kanske har han lyckats pilla ur det från någon leksak, men jag har inte hittat någon leksak där det fattas batteri. Det är ett mysterium.

”Jag är ständigt på min vakt”

Huvudsaken är att Melwin är pigg och glad. Han trivs när han får kliva i badkaret och bada tillsammans med storasyster igen. Livet börjar återgå till normala igen, fast inte riktigt.

– Jag är ständigt på min vakt och ser till så att inget ligger framme som han kan stoppa i munnen. Den mardrömmen vill jag inte uppleva en gång till, säger Sandra.

Svälja batteri kan vara livshotande

Att barn sväljer knappbatterier tillhör vanligheterna enligt Erik Lindeman, läkare vid Giftinformationscentralen. Oftast glider batteriet ned i magen.

– I många fall ser man inga symptom, utan batteriet tar sig vidare obehindrat, har han sagt till Expressen.

Men om batteriet fastnar i matstrupen och får ligga kvar kan det ge brännskador. Då är det riktigt farligt eftersom det kan bränna hål på matstrupen, vilket kan leda till ärrläkning och bestående sväljsvårigheter. Ännu värre är om batteriet bränner ett hål genom matstrupen och det kommer ut bakterier i brösthålan, då kan det vara direkt livshotande.

Misstänker man att ett barn svalt ett batteri ska man därför omedelbart åka till sjukhuset.

Startar avvikelsehantering

Sundsvalls sjukhus rannsakar sig själva för att det tog så lång tid innan Melwin röntgades och batteriet i hans hals upptäcktes.

– Vi startar en avvikelsehantering och analyserar vad som hänt, säger Maria Harlin, enhetschef på barnmottagningen, till Sundsvalls tidning.

Antingen blir det en Lex Maria-anmälan, eller en internutredning. Den bedömningen görs av chefsläkaren.

Matilda berättar: Min son Hampus visste att han skulle dö

Paolas son Nicolas överlevde tack vare ett annat barns hjärta