Min svärmor är besatt av att prata om andras utseende – orolig för mina barn
Min 75-åriga svärmor är väldigt fixerad vid utseende, framförallt kopplat till vikten. Hon är närmast besatt av sin egen vikt och slänger ofta ur sig kommentarer om sin egen diet och disciplin, som enligt mig, är extremt skadliga. Men det värsta av allt... hon kommenterar även andras kroppar!
Som en egen ansats till att försöka arbeta upp någon form av svar på tal, för när svärmor kommer igång, har jag skrivit ner några av hennes greatest hits:
”Nej tack, jag behöver inte ha någon bearnaisesås till min köttbit. Det sätter sig direkt på låren, vet du.”
”Jag dricker bara läsk utan socker. Det är bättre för figuren.”
”Hon den skådisen har ju blivit så smal nu, verkligen jättevacker”
”Hon måste ha gått upp en del i vikt. Kläderna sitter ju så tajt och osmickrande, eller hur?”
”Du är inte hungrig kära du. Ibland när jag tror att jag är hungrig är jag egentligen bara törstig.”
”Jag behöver bara en fräsch sallad till lunch. Jag kommer bli proppmätt på det ska du se.”
”Ingen efterrätt för mig, tack. Jag har inte haft någon disciplin i dag och har redan ätit alldeles för mycket.”
”Är du säker på att du ska ta en portion till, kära du?”
Nu till mitt dilemma: Jag känner ofta att jag blir triggad av hennes ogenomtänkta pikar och nedlåtande kommentarer, men är i första hand rädd för hur hennes ord påverkar mina två tonårsdöttrar (de är 12 och 14). Speciellt i en samtid där sociala medier närmast gör reklam för svältbeteende som något positivt och där jag läser artikel på artikel som larmar om hur pro-ana-kulturen är ”trendig” bland unga igen.
Min man delar såklart min oro för våra gemensamma döttrars relation till mat och sina egna kroppar, men ser inte sin mammas uttalanden som det minsta problematiska. Han säger alltid att ”jag och mina syskon har alla växt upp utan ätstörningar” och att ”mamma bara alltid varit hälsomedveten”. Jag vet på riktigt inte om han inte förstår eller om han bara lägger dövörat till.
Jag upplever stor frustration över hennes intensiva viktintresse och kontrollbehov när det kommer till mat. Det ÄR ett problem vare sig min man ser det eller inte.
Vad kan jag göra? Jag är rädd för att det hon slänger ur sig ska bli ännu vassare och mer skadligt om jag konfronterar henne.
// Mamma som vill sätt stopp för vikthets på släktträffarna
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Allas svarar
Kära brevskrivare,
Först och främst vill jag säga, dina döttrar är lyckligt lottade som har en mamma som ser till deras bästa och som står upp för dem och tar deras parti.
Som du nämner har (ofattbart nog) den glorifierade bilden av ätstörningar fått ett uppsving på nytt. Det verkar dessutom som att det kryper ner i åldrarna, vilket är oroande i sig. Så jag håller med dig om att svärmors yttranden är något som bör adresseras. Ju äldre dina barn blir, desto mer mottagliga blir de också för den typen av kommentarer.
Så därför tror jag i första hand att det är viktigt att öppna en dialog med döttrarna, innan du eventuellt konfrontera svärmor. Vikten av att prata om vikt med sina barn är nämligen enorm, men vi måste prata om den på rätt sätt; ur ett hälsoperspektiv, inte ett utseendeperspektiv.
Näsa gång ni lämnar en släktträff kan du exempelvis inleda ett samtal med barnen genom att säga: ”Ni vet att jag älskar er farmor, men jag håller verkligen inte med om sättet hon kommenterar andras kroppar på. Jag önskar hon förstod att en hälsosam kropp är det enda man bör sträva efter. Hur känner ni kring det?”. Det vill säga poängtera att funktion är viktigare än utseende när det kommer till kroppen. Vi behöver nämligen stärka det narrativet hos den yngre generationen. Så det tåls att upprepas många gånger!
Det finns också ett känt talesätt som lyder ”barn gör inte som vi säger utan som vi gör” och det gäller även äldre barn och tonåringar. Så att hedra din egen kropp och dess funktion, är med andra ord minst lika viktigt som att prata med barnen om vikt.
Med det sagt kan du närma dig problemet från två fronter, och självklart ska du även prata med svärmor. Det behöver dock inte bli så dramatiskt som du tror eller kanske målat upp i huvudet. Häng med på mitt resonemang.
Utan att känna din svärmor, mer än vad du berättat i ditt brev, så tror jag inte att hon har någon ond agenda. Mer troligt bottnar hennes kommentarer i en osäkerhet hos henne själv, och en ohälsosam relation till hennes egen kropp. Det kan låta knasigt, men jag tror att de där kommentarerna kan vara en sorts försvarsmekanism. Hennes sätt att försöka ”äga” sin egen självbild. Kanske är hon inte ens medveten om att hon gör det?
Senaste från Allas
Kan du ta bort hennes behov av att kontrollera sitt egenvärde gentemot omgivningen, med dessa viktkommentarer? Ja, kanske. Testa att bekräfta henne med komplimanger och se om henne behov att ”ta ner andra” minskar.
Det kan vara komplimanger i stil med: ”Jag tycker du ska vara stolt över din kropp och hur den orkar ta dig dit du behöver” eller ”Hela familjen tycker att du är kanon, precis som du är”.
Om det inte funkar får du förstås överväga att vara mer direkt i din kommunikation med svärmor. Kanske säga: ”Jag uppskattar inte att du pratar om vikt så öppet framför dina barnbarn, oavsett om det är din egen vikt eller någon kändis på tv. Det är inte nyttigt för dem att växa upp med idéen om att man bara är snygg om man är smal – för det är inte sant eller hälsosamt.”
Men jag rekommenderar att du testar komplimanger och en mjukare framtoningen först. Det brukar generellt sätt faktiskt vara mer effektivt!
Stort lycka till,
Ebba