Svenskar – det här beteendet måste ni sluta upp med genast

Vett och etikett med Sofia – Relationer

I Sverige går vi gärna en omväg runt kvarteret för att slippa säga hej till grannen. Småpratar du med en främling på tunnelbanan finns det en överhängande risk att personen drar i nödbromsen och viskar: ”Det är en situation i vagn tre.”

Att hålla distans under pandemin var inte direkt ett problem utan mer: ÄNTLIGEN officiella riktlinjer för korrekt socialt beteende.

Vi är kort sagt rätt speciella här i gamla Svedala.

Nu har SL till och med börjat skicka ut små passivt aggressiva uppfostringsmeddelanden.

”Din resa är också andras resa.”

Översättning: ät inte en slafsig Big Mac i någons knä, kolla inte reels på full volym och sluta använda ryggsäcken som slagträ.

Vanligt hyfs är tydligen inte längre något man kan förvänta sig. Hjälp krävs numera av en hel kommunikationsavdelning.

Som infödd svensk – alltså uppvuxen med arga tvättstugelappar och en stark tilltro till myndigheter – trodde jag att jag hade koll på mitt folk. Särskilt eftersom min invandrade man har gjort det till ett heltidsprojekt att påpeka hur märkliga svenskar är.

”Varför säger ni aldrig hej?” frågar han.

”För att man ska sköta sitt”, svarar jag.

”Men varför stirrar ni så mycket?”

Och där har han faktiskt en poäng.

För det finns ett svenskt beteende jag aldrig kommer att förstå och det är stirrandet.

I de flesta andra länder jag besökt säger man hej när man möter någon på en skogspromenad. Alternativt tittar man bort. I Sverige väljer många det spännande tredje alternativet: mänsklig övervakningskamera.

Jag vet inte hur många gånger jag har gått förbi människor som stirrar helt ogenerat. Inte en snabb blick. Inte ett ”oj, vi råkade få ögonkontakt”. Nej, ett långt, tyst, forskande stirr.

Ibland stirrar jag tillbaka. Då tittar de på mig som att jag är den galna.

Ibland ler jag och säger hej. Då rycker de till, mumlar något ohörbart och skyndar vidare.

Men stirrandet sker inte bara i skogen. Det händer på stan, i kollektivtrafiken, på jobbet. Överallt finns dessa civilklädda stirrpoliser.

Vill ni slåss?

Att titta intensivt på någon utan att följa upp med ett leende, en nick eller ett hej betyder i många andra kulturer ungefär: ”Jag kommer slå ner dig inom kort”.

Nu tror jag inte att den 80-åriga damen med pekingesen som stirrade ut mig senast ville mucka gräl. Men helt säker är jag inte.

Så till er som stirrar: vad vill ni?

Söker ni kontakt? Säg hej. Le lite. Kommentera vädret. Vi bor i Sverige, det finns alltid ett väder att kommentera.

Men om ni bara vill glo föreslår jag Netflix. Där är det åtminstone meningen att man ska stirra utan att säga något.