Testa dig själv: Har du vanligt folkvett? Ny bok om hur alla tänker på sig själva

Ska man ge blommor med eller utan papper?

Du har säkert sett dem, de som beter sig som om de är ensamma i världen och har all rätt att strunta i andra. De står stilla och scrollar i mobilen vid ingången till affären, har på högtalaren i mobilen och ser trafikregler som rekommendationer. De är inte ens är medvetna om vanligt hyfs eftersom de har så bråttom eller är inne i sig själva.

Faktum är att de blir allt fler. Kanske är du själv redan av dem? I boken med den talande titeln Folkvett. Hur svårt kan det vara? beskriver journalisterna Niklas Källner och Kjell Eriksson hur bristen på vanlig artighet och hänsyn blivit större.

– Vi kallar det kokongbeteende – att så många är i sin egen bubbla. Det är vår tids stora utmaning när det gäller hyfs, konstaterar Kjell. Alla ska vara så tidseffektiva i dag, bara ta sig från punkt A till punkt B och ser inte andra människor. I stället ser de rakt igenom folk. Du vet sådana som kommer och går rakt emot en på trottoaren och man vet att de inte kommer att flytta på sig, utan man själv får gå in i väggen eller hoppa ut i gatan,

Boken är lättsamt skriven med en hel del tips om vänlighet och konsten att uppföra sig. Men den handlar inte om gammaldags vett och etikett, förklarar Niklas:

– Det begreppet känns gammalt och mossigt. Folkvett handlar om vår tid, vilka utmaningar vi har just nu, eftersom det som kallas vett och etikett förändras hela tiden.

– Förresten är det ingen mening med att ha koll på gammaldags etikett, som vilken klädsel som gäller vid en middag, om du inte har folkvett och är trevlig mot andra, säger Kjell.

De nämner också något som kallas för ”Main Character Syndrome, förkortat MCS. Alltså huvudpersonsyndromet. Det är inspirerat av dataspelens värld och anspelar på att alla anser sig vara viktiga huvudkaraktärer medan alla andra bara är statister som man inte behöver bry sig så mycket om.

Varifrån kommer då kokongbeteendet? Niklas och Kjell menar att det accelererade vid pandemin eftersom vi blev mer och mer isolerade, och därmed ovana vid att interagera med varandra. En annan orsak är att allt mer sköts digitalt, så att vi knappt behöver prata med okända. Det späder på inkompetensen när det gäller vanlig vänlighet, menar de.

– Tänk bara på när du ska betala i en kassa. Tidigare hade man en interaktion:”Det blir 99 och 90”. ”Varsågod.” ”Ska det vara något mer?” . Nu bara blippar man och går, man behöver inte ens titta upp, säger Kjell.

Tidsandan i samhället är också en stor bov i dramat, anser de.

– Individualismen som råder just nu gör att alla tänker på sig själva. Det handlar inte om att folk är onda, utan bara nonchalanta, menar Niklas.

Precis, håller Kjell med:

– Du ska må bra, det handlar om DIG. Du ska fram. Alla andra är statister i ditt liv. Jaså ligger det någon hjälplös stackare på trottoaren när du varit hos terapeuten och pratat om dig själv? Det var ju dåligt, gå bara vidare … Vi lever i en tid där många har svårt att sätta sig in i andras situationer.

Kjell ger ett talande exempel. Han stod i en liftkö i Åre när en man plötsligt åkte in i kön före alla andra. När Kjell inte kunde låta bli att säga till tittade mannen förvånat upp och sa ”Men jag ska ju bara upp!” Precis som alla andra i liftkön alltså…

Ungefär här glider intervjun över till att bli något annat, nämligen ett babbligt samtal där vi alla tre kastar ur oss olika exempel på folk som betett sig illa, som struntar i andra eller helt enkelt inte ser dem över huvud taget. Kvinnan som går rakt ut i gatan och glor ner i mobilen, folk på middagar som oavbrutet maler på om sig själva, alla elsparkcyklar som slängs på trottoarerna …

Onekligen är det här ett ämne som väcker heta känslor.

– Vi har märkt ett enormt engagemang i det här medan vi hållit på med boken. Vi verkar ha formulerat något som legat och puttrat i många år, tror Niklas.

Det är lätt att inbilla sig att man själv beter sig exemplariskt. Kanske är det bara vissa personlighetstyper som struntar i andra? Nej, det vänder sig författarna bestämt emot.

– Om du pratat med oss för tio år sedan hade vi nog tyckt det, men nu anser vi att det angår oss alla. Människor över lag är mer och mer i sin egen bubbla, och det är inte så att unga är värre, som en del tror. Men vi är förlåtande i boken. Vi har inte något uppifrånperspektiv, vi har skrivit den lika mycket för oss själva, säger Niklas.

– Ja, vi har säkert varit där alla någon gång, säger Kjell. Även vi!

Här kan gruppdynamiken spelar roll – om människor runt dig beter sig ohyfsat är det lätt hänt att haka på. Under rubriken ”Solstolarnas krig” skriver Niklas och Kjell om paxningshysterin som kan utbryta på solsemestern. Om alla andra paxar solstolar i ottan, varför ska då inte jag? Om ingen annan ger mannen med kryckor plats på bussen, varför ska just jag resa mig?

Boken har också ett kapitel om konsten att säga till. De menar att vissa ser sig som moraliskt överlägsna, och verkar längta efter att få tillrättavisa andra.

Men ska man då säga till om någon beter sig dåligt, kanske cyklar på gångbanan eller knuffas med ryggsäcken?

– Ja, jag tror att vi måste våga säga till – ibland. Det handlar om hur man gör det, säger Kjell.

Nikla instämmer:

– Jag har själv blivit tillsagd någon gång och vet hur det funkar: Det handlar om HUR man säger till. Det gäller att göra det vänligt och syfta på situationen, och inte göra det personligt.

Det går faktiskt att göra något åt de här ”folkvettssbrotten” som de skämtsamt kallar dem. Om alla bara skärper sig lite och tänker till, menar författarna.

Har ni några tips för att få mer folkvett?

– Vi landar i att det handlar om att börja se andra människor i stället för att bara tänka på sig själv, säger Niklas. Var nyfiken på andra, ställ följdfrågor. Uppmärksamma de små detaljerna i vardagen.

– Precis, säger Kjell. Checka av din omgivning: Står du i kö? Vill du ha hjälp? Det är ju roligt att vara trevlig! Man kan faktiskt bli beroende av att vara artig, det är så härligt att göra folk glada, och det behövs så lite.

Att gå vettigt på trottoaren och lämna plats när man möter någon – det är folkvett det!