Therese Alshammar: ”Jag blev räddad av barnen”

Hon har tillhört världseliten och vunnit flest medaljer av alla simmare i hela Europa. Men trots att hon lagt idrottskarriären på hyllan ligger Therese Alshammar inte på latsidan. I dag lägger hon sin tid på barnen, vardagspusslet och har precis gjort barnboksdebut om flickan Aysa som lär sig simma.

Hej, det är Therese Alshammar.” Klockan är tjugo över tio när det ringer. ”Var är ni?” Vi, jag och fotografen, har stått i solgasset utanför Eriksdalsbadet i snart en halvtimme. Men eftersom Therese Alshammar har passerkort på sin hemmaarena har hon väntat på oss inne på badet en bra stund.

Hon kommer emot oss på det kaklade golvet, lång och självklar, i slitna jeansshorts och t-shirt, barfota och blöt i det mörka, axellånga håret.

– Jag hann simma lite innan ni kom.

Hur ofta gör du det nuförtiden?

– Ja, det blir två till tre dagar i veckan. Jag försöker schemalägga det. Min kille jobbar med simning och jag vill att våra barn ska simma och vara mycket i den miljön.

– Men nu för tiden simmar jag pinsamt kort. Förut tränade jag minst två timmar, i dag är jag glad om jag får till 40 minuter.

Närbild på simmaren Therese Alshammar i blåvit tröja.

Therese Alshammar simmar två, tre dagar i veckan, men hinner inte med lika många längder som förr. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Som en av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika simmare är förstås 120 minuters blöttid i veckan skrattretande lite. Under elitåren var det träning minst två till tre timmar om dagen, sex dagar i veckan. Varje vecka, år ut och år in.

– Jag slog igenom när jag var 14 och lite oväntat vann SM-guld. När jag var 22 slog jag mitt första världsrekord och sen var jag bland de bästa i världen i nästan 16 år till.

Hur orkade du det?

– Jag tycker att simning är en fantastisk träningsform. Den är mjuk, skonsam och man känner sig uppfriskad efteråt. Det är meditativt för mig och så krävs det ingen utrustning mer än sin kropp, en baddräkt, ett par glasögon så är man redo. Det är väldigt enkelt, avskalat och härligt.

Passionen för vattnet glittrar i de isgrå ögonen, som snabbt skiftar mellan värme och reservation. Hon är öppen och glad, men också tydlig med att hon värnar sin integritet.

– Man är omgiven av någonting helt annat, ett helt annat element. Något som är mjukt och lent och så låter det annorlunda, man hör liksom inte sig själv, man hör ett lugnande, swishande ljud hela tiden och man flyter ju. Det är en fantastisk känsla att vara tyngdlös.

Kände du det redan när du lärde dig att simma?

– Nej, det tror jag inte. Det kom senare, när jag började förfina min simning och lära mig om att minimera motståndet i vattnet. Då tänkte jag att ”åh, det här elementet gillar jag”. Och ju mer jag lärde mig, desto bättre och mer intressant blev det.

Therese började simma som 4-åring

Livet i bassängen började tidigt. Therese Alshammar lärde sig simma som fyraåring och började i simskola när hon var sex. Mamma Britt-Marie Smedh hade också varit aktiv simmare och deltog i OS 1972.

– Jag valde inte själv att simma. Först gjorde jag olika saker: tennis, friidrott, simning, balett. När jag var 10 år fick jag välja och då valde jag simning för där hade jag bäst kompisar. Men det var min mamma som hade satt ihop gruppen när jag började simma, och min bästa kompis från dagis var där, så jag vet inte hur mycket hon hade ett finger med i spelet.

Någon gång måste du ha bestämt dig själv för att satsa på simningen?

– Ja, det var nog när jag åkte till Tyskland, ganska sent i min karriär. Jag gick två år på college i USA, och sen under sommaren när jag skulle fylla 21 åkte jag och provtränade med en tysk grupp och där var de tre steg före oss i Sverige. Då tänkte jag att får jag komma in och träna med dem då ska jag satsa på det här. Och det fick jag ju.

Vilken tur att jag fick träna med en sådan förebild!

Resten är, som man brukar säga, idrottshistoria och nu är det några år sedan Therese Alshammar simmade sin sista tävling, just här på Eriksdalsbadet i Stockholm i oktober 2016. Men det starkaste minnet från karriären ligger nästan 20 år tillbaka i tiden.

– Mitt första världsrekord 1999 på ett kortbanemästerskap var så oväntat. Jag tränade ihop med en tjej som hette Sandra Völker i Tyskland. Hon hade som mål att som första kvinna gå under 53 sekunder. Sen tävlade vi ihop och jag gick under 53, hon kom tvåa. Ändå var hon den första som kom fram och gratulerade mig och var jätteglad för min skull. Vilken tur att jag fick träna med en sådan förebild!

Du tog 73 mästerskapsmedaljer under din karriär, hänger de framme?

– Nej. De är nog i källaren hos mig själv eller hos mamma.

Therese Alshammar med sitt barn Fred på armen och sambon Johan i bakgrunden.

Therese tackades av på Eriksdalsbadet under sim-EM 2016 i sällskap av sambon Johan och äldsta sonen Fred. Foto: Jessica Gow/TT

Vilken är du mest stolt över?

– Ingen. Jag har ingen sådan medalj som jag är jättestolt över. Jag älskar att jag fick simma och vara så framgångsrik, hela resan har varit helt fantastisk och underbar. Men framför allt lärde jag mig att vad jag än åstadkom så förändrade det ingenting. När man trodde att man skulle bli mer värd eller bättre om man vann blev man ingen härlig person.

Hur menar du?

– Om man kan äga sin insats och jobba hårt och försöka bli bättre och behandla vinst och förlust på samma sätt, då känner man att man lever. Gud vad jag mådde mycket bättre i mitt idrottande och på alla plan när jag fokuserade på att stå lika stadigt oavsett om jag vann eller förlorade.

Men du måste ju ha velat vinna?

– Jag tror att alla har vinnarskalle. Ingen människa jag har träffat gillar att förlora. Jag har försökt att se på vinst och förlust på samma sätt och hitta balans, men det är klart att det inte är kul att ställa upp i något och förlora. Då får man påminna sig själv om att det här är samma sak som att vinna, ens värde förändras inte av att man förlorar. Det är en upplevelse i sig, då är det lättare att omfamna även förluster.

Alshammar har stort modeintresse

Therese Alshammar rör sig vant genom Eriksdalsbadet. Hennes sambo, simtränaren Johan Wallberg, kommer förbi med yngsta sonen Ted som ler glatt.

Therese ställer ifrån sig två stora påsar med kläder och skor.

– Jag är jätteintresserad av vad jag själv har på mig, inte vad andra har. Jag tycker om design, tanken bakom kläderna och hur normer och modet påverkas av samtiden. Men mode ska vara humor och uttrycksfullt. Om man mår bra kan kläder lyfta en och mår man sämre kan de ändra ens sinnesstämning.

Någonting måste skava när jag väljer kläder

Hur skulle du beskriva din stil?

– Mitt största problem är att jag inte kan klä mig vanligt. Något måste skava.

Varför är det ett problem?

– Först var jag mobbad i skolan och sen när jag började simma tyckte jag att det var jobbigt att bli igenkänd. Därför vore det lättare om jag klädde mig i jeans och topp, men det är inte jag. Det är något kreativt som jag behöver uttrycka. Jag kan inte ta det som är snyggast, det måste vara intressant. Därför väljer jag hellre en konstig rosa kaftan i stället för en rosa ”finklänning”.

– Och så är det en härlig kontrast till min livsuniform av träningskläder, där jag verkligen föredrar mörka toner, funktionalitet och enkelhet.

Simmaren Therese Alshammar med blåjeans och vit skjorta.

Periodvis lägger Therese mycket pengar på kläder och gillar att fynda second hand. ”Att jaga begagnat har blivit en besatthet.” Foto: Magnus Ragnvid/Bonnier Carlsen

Varifrån kommer ditt modeintresse?

– Det kommer nog från min mamma. Jag kommer ihåg när jag skulle börja i fyran och mamma tog med mig in till stan och jag fick en senapsgul hoodie som jag var så stolt över. Och så när jag kom in i klassrummet till min nya klass var det ingen som lade märke till den. Det var nog första gången jag förstod att vi alla har olika intressen.

Mode ska vara humor och uttrycksfullt

Hur mycket kläder köper du?

– Allt från noll kronor till nästan hela min lön. Men jag är bra på att planera inköp och jag älskar att jaga begagnat. Det har nästan blivit en besatthet. Men sedan jag fick barn har det blivit mycket mindre konsumtion och jag köper bara sånt jag verkligen vill ha. Jag frågar mig: är det här jag, är det något jag kommer använda fler gånger?

Att göra egna träningskläder har länge varit en dröm.

– Eftersom jag jobbar så mycket med kropp och träning har jag testat en hel del tights och jag vet precis vad jag vill ha.

Förra året släpptes hennes första kollektion, som kort och gott heter Therese Alshammar.

– Den är väldigt basic, enkel och avskalad med tights, topp och collegetröja.

Har du designat kläderna själv?

– Jag är ingen designer än, men jag vet vad jag vill ha så jag har varit petig och förmedlat min vision.

Ted börjar bli otålig. Han vill inte ha leksaker, inte sitta på golvet eller i knät.

Hur är du som förälder?

– Det är viktigt för mig att vara väldigt kravlös och man ska vara mänsklig. Är man idrottare nu får man lära sig att det finns forskning på att det finns en styrka i att dela med sig av sina svagheter. När jag var aktiv fokuserade jag på att dela med mig av mina styrkor, jag ville inte sitta och säga att saker kunde vara jobbiga. Men som människa är det mycket svårare, livet har mycket mer djup och går mycket mer upp och ner än idrottskarriären.

Therese Alshammar svingar sig över danspartnern Calle Sterner i tv-programmet Let

Therese var med i Let’s Dance 2018 där hon tog ut svängarna med danspartnern Calle Sterner. Foto: Andreas Bardell/TT

Har skrivit boken Aysa i simhallen

Barnen har varit bryggan i övergången från elitidrottare till ”vanligt” liv. Dagarna flyter på och hon tar sig an olika projekt som bryter rutinerna. Förra året var Therese Alshammar med i Let’s Dance i TV4 och tillsammans med Trygghansa lanserade hon appen Babybojen, om vattenvana för barn. Och nu i april gjorde hon barnboksdebut med Aysa i simhallen, en illustrerad bok om fyraåriga Aysa som älskar att vara i simhallen men har problem med att lära sig simma.

– Jag blev räddad av barn kan man ju säga. Jag har inte haft tiden att sitta och reflektera eller tänka att jag inte har något att göra, för jag tycker att jag har supermycket att göra ändå.

Men du har ju alltid varit simmaren Therese, vem är du nu?

– Jag tror faktiskt att jag bara är jag. Förut gick jag in i en roll och blev simmaren Therese, då satte jag på mig som en rustning, jag hade en uppgift jag skulle klara av och där var jag självsäker och jättetrygg.

Man kan säga att jag blev räddad av barn

– Sen i livet har jag nog formats av att jag har bott på många olika ställen, jag har många vänner i olika kretsar från olika grupper så där känner jag mig mycket mer formbar, som en våg. Jag har inte lagt särskilt mycket tid eller tanke på att beskriva vem jag är, där är jag bara.

Bokomslag med en liten flicka med badmössa, boken Aysa i Simhallen är skriven av Therese Alshammar.

Den lilla flickan i boken Aysa i simhallen är fyra år, lika gammal som Therese var när hon lärde sig simma. Den är illustrerad av Jonas Burman och gavs ut i april i år. Foto: Bonnier Carlsen

Har du någon gång ångrat att du vigde ditt liv åt elitidrott?

– Absolut inte! Det har givit mig så fantastiskt mycket: vänner, familj, upplevelser och att jag har blivit formad av min idrott. Jag har haft jättebra förebilder. Många simmare blir entreprenörer i arbetslivet, jag tror att man har lätt för att jobba hårt och tycka att det är naturligt. Jag är tacksam för att jag har träffat människor som har framgångsrika karriärer efter sin simkarriär. För nu måste ju även jag hitta ett yrke.

Av Nina Jakobson

Här kan du läsa mer och köpa Therese Alshammars bok Aysa i simhallen. (reklamlänk från Adtraction)

Vem är Therese Alshammar?

Ålder: 41 år.

Gör: Före detta elitsimmare, entreprenör.

Bor: Lägenhet i Stockholm.

Familj: Sambon Johan Wallberg som är simtränare. Barnen Fred, 6, och Ted, 1 år och 8 månader.

Aktuell: Med barnboken Aysa i simhallen (Bonnier Carlsen).

4 snabba med Therese

När var senaste gången du…

… svor?

– Under en löprunda nyligen.

… gapskrattade?

– När Fred busar med Ted, kittlar honom och leker att han är en tiger, då börjar lillen kikna av skratt vilket smittar av sig något enormt!

… grät?

– När vår son Ted gick från att ha dygnet runt-skena för att korrigera sin vridfot, till att bara ha den tolv timmar om dagen. Av tacksamhet över vården i Sverige och av lättnad för att han väger mindre och går att krama lättare och bära enklare!

… ljög?

– Till vår äldsta son i leksaksaffären, att jag inte hade några pengar kvar för att köpa ett gosedjur.