Min tonåring vägrar följa med på sommarsemestern – känner mig bortvald
Vi har alltid tillbringat några veckor i vår stuga på sommaren, något jag sett fram emot hela året. Men nu har vår tonåring plötsligt andra planer – kompisar, aktiviteter och ett liv som inte inkluderar oss. Hen vill knappt följa med alls.
Jag förstår att det är en naturlig del av att bli äldre, men jag kan inte låta bli att känna mig bortvald. Samtidigt vill jag inte tvinga med någon som hellre är någon annanstans.
Hur hittar man balansen mellan att hålla fast vid familjetraditioner och att ge utrymme för självständighet? Och hur hanterar jag min egen besvikelse utan att lägga skuld på barnet?
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Allas svarar
Kära frågeställare,
Åh, vad jag känner med dig! Få saker kan nog göra så ont som att känna sig bortvald av sitt eget barn, även om man förstår att det är en del av att växa upp. Och din tonåring gör egentligen precis det hen ska – vänder sig utåt, testar sin självständighet och prioriterar sina relationer.
Men, och det är ett stort men, det betyder inte att du är mindre viktig. Snarare tvärtom – för du är tryggheten som gör att hen vågar testa sina vingar och bli mer självständig. På vägen till vuxenvärlden.
Så kanske handlar det just nu om att försöka förändra snarare än att överge traditionen. Skulle ni kanske kunna korta vistelsen i stugan, eller kanske låta tonåringen ta med en kompis?
Se om du kan få din tonåring att vara en del av besluten om förändring, för det är ju också en del av att växa upp och mogna, att man är delaktig i att utforma sitt liv i stort och i smått.
Och mitt i allt det där kaoset som det fota innebär att vara tonårsförälder: våga säga att du kommer sakna hen. Inte för att ge skuldkänslor, utan som en kärleksfull sanning. Relationer växer när de får andas.
Lycka till!
Susanne
