Vår hund har tagit över våra liv – är det här normalt?
När vi skaffade hund var vi rörande överens om att den inte skulle få ta över våra liv. Klipp till tre år senare och vi går runt och viskar till varandra i vårt eget hem för att inte störa henne när hon tar sin eftermiddagsvila. Vår fina, dyra soffa är numera officiellt hennes borg, och vi får artigt hålla oss på kanterna som någon sorts audiens.
När vi planerar semestrar – till och med dagsutflykter – så styrs vi helt av tillgängligheten av hundvänliga boenden och restauranger som tillåter fyrbenta, ludna gäster.
Vi pratar om henne som om hon vore Einstein själv reinkarnerad, och är noga med att inte prata över huvudet på henne. Vi vill ju inte att hon ska ta illa vid sig.
Ursäkta? Det är ju en hund! tänker de flesta.
Jajamen. Och jag älskar henne. Och jag undrar också om det här verkligen är normalt? Hör det till vanligheterna att ett djur sakta men säkert tar över såväl möbler som beslut?
Och hur kan jag ta upp det som jag ser som ett växande problem med resten av flocken – utan att känna mig som den elaka i familjen?
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar. Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Allas svarar
Kära frågeställare,
Det är jättebra att er hund har blivit en i flocken och att du älskar henne – men även en älskad familjemedlem, eller flockmedlem, behöver gränser.
Det låter som om du har barn, och barnen har väl vissa regler de ska följa, antar jag?
Har din hund en skön hundkorg? Annars är det mitt första råd.
Ställ gärna hundkorgen där hunden kan få lugn och ro – och låt det bli hundens plats där ni inte stör när den sover.
Vill du inte ha hunden i soffan, så be den vänligt gå ner. Varje gång.
Nu låter det som om din hund fått vänja sig vid att ligga i soffan redan, så den här omsvängningen från dig kommer inte att gå på en dag, eller ens en vecka. Men om du vill att hunden låter er tvåbenta ha soffan i fred så var konsekvent och kör vänligt ner hunden varje gång den hoppar upp, eller säg "nej" när den är på väg att göra det.
Det blir svårt för din hund att förstå vad som gäller om den är välkommen i soffan ena gången och nästa inte, så att hålla på den nya regeln är viktigt!
Hundar brukar sova djupt när de sover – och har du ställt en hundsäng så att hunden kan dra sig undan till den så har den en plats att sova i lugn och ro. Sluta krypa runt och viska, och börja leva, skulle jag säga! Men låt hunden vara i fred när den ligger i sin säng och sover.
Och nej, hunden är inte Einstein. Hon förstår säkert en del av era ord och röster, men långt ifrån allt. Det går bra att prata om hunden utan att den tar illa upp, jag lovar.
Att skaffa hund är att välja en livsstil. Att ni rättar in ert liv efter att hunden ska kunna följa med på semestrar och dagsutflykter är bra – för det mesta. Men det finns såklart gränser även där. Alla hundägare behöver en back up, en extrafamilj eller hundvakt för tillfällen när hunden inte kan följa med. För hur hundvänligt du än lever ditt liv så kommer sådana tillfällen alltid att dyka upp.
Mitt andra råd är alltså att inventera vänskapskretsen och se om du hittar någon som älskar hundar, och gärna vill låna din då och då. Hittar du ingen sådan vän så kolla upp hundpensionat i närheten. Tro mig, under hundens livstid kommer du att behöva det förr eller senare!
Du är inte den elaka i familjen för att du tar upp det här. Däremot kan du vara den tydliga ledaren – och är det något en hund gillar så är det en tydlig ledare!
Lycka till med hundlivet!
Maria
