Trending: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Världens värsta granne: Här är våra läsares mardrömshistorier!

15 jun, 2023 
Elin Samuelsson
En sur granne som kikar över staketet.
Från lättstötta hundägare till renoverings-fanatiker. Är inte grannar ett släkte för sig, så säg! Här följer några av våra läsares egna mardrömshistorier.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Grannar finns det gott om. En del är trevliga och andra mindre sympatiska. Här har våra läsare delat med sig av sina värsta historier om grannar som inte riktigt kan bete sig. Känner du igen situationerna? Hoppas inte!

Se också: Här är 11 kändisar som bor granne med andra kändisarBrand logo
Se också: Här är 11 kändisar som bor granne med andra kändisar

Emma: ”Du är en bajskorv!”

En granne var ett alldeles för stort fan av DIY och betongborrade upp hela sin undervåning flera timmar om dagen i över en månads tid. Det här var under pandemin och jag jobbade hemma och höll på att bli lätt galen av de konstanta borrljuden.

En kväll när vi skulle äta middag och jag fått nog av oljudet bad jag grannen sluta för dagen. Då kom han över och skrek på min man att det minsann var hans rättighet att borra hur mycket han ville, och världens bråk utbröt. Det hela slutade med att min fyraåriga dotter skrek: ”Du är en bajskorv!” efter grannen när han gick.

Annons

/Emma

Anna: Väggarna vibrerade

Det var alltid något som störde. Var det inte de två små skällande pomeranian-hundarna så var det cigarettrök som slingrade sig in genom balkongdörren eller ventilationen. Jag kände mig som en vandrande askkopp trots att jag själv inte röker. Men det jobbigaste var nog våra dagligen vibrerande väggar. Det spelade ingen roll vilken dag i veckan eller vilken tid på dygnet det var – musiken dånade något helt otroligt. Dessutom var det min värsta tänkbara genre.

Tyvärr fick min grannskräck mig att inte säga något. I stället nickade jag artigt och sa hej till grannen varje gång vi möttes i trappuppgången – trots att hens hundar gång på gång stod och skällde vid mina fötter.

/Anna

Eleonor: Grannen ville byta min panel

Glömmer aldrig ett sms jag fick sent på kvällen från min radhusgranne, vägg i vägg. Han bad mig swisha honom en stor summa pengar för färg och material han köpt till en vägg jag ägde och som han ville renovera i samband med sitt panelbyte. Jag tackade vänligt men bestämt nej då vi själva skulle byta panel året därpå. Grannen blev rasande då han (helt oombett) lagt ut pengar på material och dessutom redan målat brädorna. Försökte som en kompromiss säga att jag kunde komma över och måla väggen så länge, tills vi gjorde vår renovering.

Annons

Då skrev han i versaler att han inte skulle ge oss tillträde för att renovera väggen när det blev dags för det, och slutade hälsa på vår familj i två år. När den familjen flyttade firade vi med champagne!

/Eleonor

Johanna: Spelade tv-spel varje kväll

Man har så klart olika vanor. Min var att gå och lägga mig vid 23. Samma tid som min granne hade för vana att börja spela tv-spel. Vi låg vägg i vägg och där låg jag och lyssnade på samma blipp-bloppiga melodislinga spelas gång, på gång, på gång… som snart avbröts med ett ”FAAAAAAN” så högt att jag höll på att trilla ur sängen.

/Johanna

Noor: Sjöng fel på efterfesten

En natt när jag skulle börja jobba klockan sex dagen därpå drog min granne igång en efterfest. När man ligger i tystnad och försöker sova är alla ljud enerverande, men vissa är värre. Som när någon plockar fram en gitarr och fullkomligt misshandlar Håkan Hellströms låt Känn ingen sorg för mig Göteborg. När han för tredje gången misslyckats med att spela Oasis stora hit Wonderwall var jag på vippen att gå rakt in i hans lägenhet och skälla ut honom. Inte för oväsendets skull, utan för att inte kom ihåg texten till en av världens mest spelade låtar.

Annons

/Noor

Susanne: Hade ihjäl min häck

Gubben i grannhuset tvättade sin bil – ofta. Varje gång sprejade han den med ett medel som löste upp all smuts. Att tvätta bilen på uppfarten är inte tillåtet, eftersom avloppsvattnet då hamnar i dagvattnet. Efter att ha bevittnat det där överdrivna tvättandet i flera år och sett hur min angränsande häck långsamt dog av alla kemikalier tröttnade jag.

Jag gick lugnt ut och föreslog, vänligt men tydligt, att han borde tvätta bilen i en bilhall i stället för miljöns skull. Ärligt talat trodde jag att han skulle få en hjärtattack, så galen som han blev! Nu fick jag höra att han minsann hade retat sig på allt ifrån mina barns plaskande i poolen (bakom ett staket OCH ett plank) och att min bil hade stått på gatan (flera månader tidigare) till att mina syrener växte över på hans sida av tomtgränsen. Allt var fel. Men nästa gång han tvättade sin bil flyttade han den ändå till gräsmattan. I hans ögon var det väl jag som var grannen från helvetet…

Annons

/Susanne

Sirkka: Hundarnas lek blev personlig

Grannfamiljen skaffade hund strax innan oss och plötsligt hade vi leksugna valpar i husen intill varandra. De två små hanhundarna lekte dagligen. Allt var frid och fröjd tills deras hund blev könsmogen och konstant skulle rida på vår. Vi förstod att det bara handlade om att visa dominans med det är rätt trist när leken bara går ut på en sak. Det blev ett fasligt skällande – från oss människor på hundarna – så till sist sa föreslog vi en längre lekpaus tills hundarna vuxit upp lite, för att sedan prova igen. Det var verkligen inget personligt påhopp, men det var så det tolkades.

Nu är grannarna sura på andra året och uppenbarligen tänker de fortsätta att vara det. De har slutat hälsa, säger inte ens godmorgon. Det komiska är att hundarna såklart inte fattar någonting. Deras hund blir överlycklig och vill hälsa när han träffar oss, medan grannarna sliter och drar i hans koppel och försöker låtsas som om vi inte existerar. Lite sorgligt är det för hundarnas skull, de skulle säkert ha kul tillsammans nu när de blivit lite äldre. Vår hund har skaffat andra lekkamrater, så får väl grannarna fortsätta att sura.

Annons

/Sirkka

Charlotta: Tålde inte ljudet av barn

Det började redan innan jag flyttat in i lägenheten jag skaffat efter en skilsmässa. En eftermiddag/kväll före inflyttningen hjälpte min exman mig att måla hallen och köket. Barnen, då sju och tio år, var också med. För att göra kvällen lite roligare hade vi med oss en cd-spelare och en boll – vi satte på musik och lät barnen leka lite. Efter ett par timmar ringde det på dörren. Det var grannen under som kom och klagade på oljudet! Vilken mardröm, jag som varit så glad över lägenheten.

När vi väl hade flyttat in fortsatte han att klaga över att barnen ”lät” och rådde mig att gå ut med dem på kvällen för att de skulle ”leka av sig”. De var alltid i säng klockan 20, och då var det knäpptyst hos oss. Som tur är flyttade grannen efter ett tag, förhoppningsvis långt ut på landet utan grannar…

/Charlotta

Annons