Emmy blev förälskad i Vic som var hemlös: ”Jag såg mannen bakom smutsen”

Tove testar: Leva som en prepper

Emmy Abrahamson, 50, och hennes man Viktor Kocula, 45, strosar runt i trädgården på baksidan av den stora och pampiga gamla skolbyggnaden i rött tegel.

Vi är på besök hemma hos Emmy och Vic, som han kallas, i byn Peppinge. Byn ligger mellan Kåseberga och Valleberga i hjärtat av Österlen, knappt två mil öster om Ystad.

De är paret som blev rikskända över en natt när Emmy 2016 släppte sin självbiografiska bok Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske. Boken har översatts till flera språk och sålts till 22 länder.

I boken avslöjade hon att hennes man bokstavligen talat bodde i en buske i Amsterdam den första gången de träffades. Det var verkligen som en kärlekssaga – en modern variant av Askungen och hennes prins, fast med ombytta könsroller.

Hon var akademikerdottern med världen som arbetsfält, och hon var i Amsterdam för att spela in en film. Han var en smutsig och illaluktande hemlös man som hade modet att sätta sig på samma parkbänk som henne.

– Jag såg mannen bakom smutsen. Han hade otroligt vackra, bruna ögon och han fick mig att skratta, säger hon när Hemmets kommer på besök till paret i den lilla byn.

Gått två decennier

Det har gått två decennier sedan Emmy och Vic träffades första gången och det känns i dag som om det skedde i en helt annan värld.

Vic arbetar numera som ingenjör i Lund med utveckling av hjärtstartare inom ambulanssjukvården. Emmy är etablerad författare med många böcker bakom sig, såväl ungdomsböcker som spänningsromaner.

Just nu är hon aktuell med vad man delvis skulle kunna kalla för en uppföljare till Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske.

– Min nya bok Spökskrivaren och kärleken handlar inte om oss, men jag har hämtat inspiration från min och Vics relation. Huvudpersonerna är en misslyckad författarinna och en Youtuber som tvingas tillbringa en vecka tillsammans på Österlen.

Huvudpersonerna är varandras motsatser och det fascinerar Emmy.

– Hon är författaren som tar sig själv på lite för stort allvar och han är den tillbakalutade coola killen. Det är kul att få skriva om sitt eget yrke på det här sättet. Det är en bok jag är stolt över, säger hon och tillägger:

– Och precis som jag och Vic är de på många sätt varandras motsatser.

Vic ger Emmy ett varmt leende och plockar sedan upp en frisbee som ligger på gräsmattan. Deras hund Emily kommer glatt fram viftande på svansen och väntar på att han ska kasta den så att hon får springa och hämta den.

– Visst är jag och Emmy olika, men det är också det som gör det spännande, säger han och kastar ut frisbeen i en elegant båge över gräsmattan.

Bor i föräldrahem

I den gamla lärarbostaden i Peppinge har paret bott i över tio år. Det är Emmys gamla föräldrahem. Hennes pappa – den legendariske utrikeskorrespondenten Kjell Albin Abrahamson – och hennes mamma skaffade det sig från början som ett sommarställe.

– Pappa var bästa kompis med skådespelaren Ernst Günther som bodde i Ingelstorp. Så småningom bodde vi här permanent och jag är glad att jag och Vic kunde ta över det efter att pappa gick bort 2016.

Inne i det varma och ombonade köket i den gamla lärarbostaden dukar Emmy fram kaffe och hembakade hallongrottor. Deras tvillingar Til och Desta har hunnit fylla 16 år och har ännu inte hunnit hem från skolan.

– Vi har aldrig försökt dölja för dem att deras pappa bodde i en buske när vi träffades. De tycker bara att det bara är roligt. Däremot tycker de att det är lite pinsamt att bli fotograferade med mamma och pappa för ett tidningsreportage, säger Emmy och häller upp kaffe i kopparna.

Med ett leende mot Vic berättar hon sedan att hon kanske kommer att skriva en riktig uppföljare till Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske – en ny självbiografisk roman som bara handlar om dem.

– Det har ju hänt en hel del sedan jag skrev förra boken, säger hon.

Det roliga är att Emmy exakt på klockslaget kan säga när mannen som hon älskar och som är pappa till hennes barn kom in i hennes liv.

– Det var den 24 september 2006 klockan 18.50.

Luktade illa

Den vackra söndagskvällen för tjugo år sedan satt Emmy på en parkbänk i den nederländska huvudstaden, försjunken i sina egna tankar, och väntade på en väninna hon hade stämt träff med.

Plötsligt slog sig en lång jätte till man sig ner bredvid henne. Hon såg direkt att han levde som hemlös i staden mellan kanalerna. Han var smutsig och luktade fruktansvärt illa.

Anledningen till att hon kan säga det exakta klockslaget första gången de träffades är att hans öppningsreplik var den lika klassiska som framgångsrika “Vad är klockan?“.

– Det var lätt att svara på eftersom det fanns en stor klocka precis framför oss.

– Jag var ju tvungen att säga något för att få henne att prata med mig, säger han med ett skratt. Emmy är en mycket vacker kvinna och jag tänkte inte missa chansen att få lära känna henne.

Trots Vics avvikande yttre satt Emmy kvar. Hon blev förtrollad av hans stora vackra bruna ögon och han fick henne att skratta flera gånger under deras korta första möte.

– Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Det hjälpte inte att min hjärna sa nej, nej, nej. Mitt hjärta sa ja, ja, ja.

Under de cirka tio minuter de satt ensamma med varandra på parkbänken lyckades Vic verkligen fånga hennes hjärta. Innan han tog sin väska, reste sig och försvann hade han berättat att han hette Vic och bodde under en buske i Amsterdams största grönområde, Vondelparken.

– Innan han gick ropade han “samma bänk nästa lördag klockan 15!“. Jag blev helt paff och bara stirrade efter honom. Det var så motsägelsefullt och kaxigt att en hemlös person kunde ha ett sådant självförtroende att han bad om en dejt.

Från Kanada

Vad Emmy inte visste då, men som Vic berättade för henne senare, var att han kom från Kanada dit hans polska föräldrar flytt på 80-talet. Det senaste året hade han varit i Europa, växelvis i London, Amsterdam och andra europeiska huvudstäder, bott hos kompisar, festat och druckit rejält med alkohol.

När hans pengar tog slut valde han att leva som en hemlös och känna sig fri i stället för att återvända hem till Kanada med ett inrutat liv, utbildning och jobb.

– Halvåret innan jag träffade Emmy hade jag antingen bott i busken vid en bro i Vondelparken eller, när vädret var riktigt dåligt, tillsammans med några husockupanter.

Busken i parken hade han inrett efter bästa förmåga. Han hade skurit upp en öppning i buskaget med en kniv, lagt kartongbitar på marken och spänt upp en presenning. Den låg så väl dold att inte ens parkarbetare som arbetade i närheten upptäckte hans boplats.

Men möjligheterna att tvätta sig var minst sagt begränsade. Därför hade Vic inte duschat på flera veckor.

Emmy var i Amsterdam för att medverka i en TV-film där hon spelade en snobbig polsk hemmafru som blir vän med en fattig kvinna från Ghana. Emmy kan tala flera olika språk, bland annat polska, eftersom hennes mamma är polska.

– Det dröjde ett bra tag innan jag fick reda på att Vic ursprungligen kommer från Polen. Hade jag vetat det hade vi kunnat prata polska med varandra redan vid första dejten, säger hon med ett skratt.

Vid den tiden bodde hon annars i Wien och det var dit hon skulle återvända så snart arbetet med tv-filmen var avslutat.

En första kyss

Under veckan fram till lördagen kunde Emmy knappt koncentrera sig på filminspelningarna. Allt hon kunde tänka på var den jättelike och stinkande mannen med de bruna ögonen.

När lördagen kom var hon tillbaka vid parkbänken i god tid. Men ingen Vic dök upp. Hon förbannade sin naivitet och var efter 20 minuter precis på väg att gå när han kom trampande på en barncykel som han köpt för fem euro av en annan hemlös.

Under sin första riktiga träff vandrade de runt tillsammans i sex timmar längs Amsterdams kanaler och hade picknick i en park. Trots att han luktade illa ville Emmy kyssa honom och till slut kunde hon förmå sig till det trots lukten.

– Men jag besökte aldrig honom i busken. I dag ångrar jag det. Det hade varit kul att se den. Vic och jag var tillbaka i Vondelparken några år senare, men vi kunde inte hitta “hans” buske. Vi har till och med vänner som var där i somras som fotograferade olika buskar och frågade om det kunde vara den.

– Den finns säkert inte kvar. Det är tjugo år sedan jag bodde i den och den har med all sannolikhet tagits bort, säger Vic.

Det blev flera romantiska möten mellan Emmy och Vic den följande veckan innan hon var tvungen att resa tillbaka till Wien.

– Men då hade jag beordrat dig att duscha, säger Emmy och stöter lekfullt till sin man i sidan.

Innan de skildes gav hon honom sitt mobilnummer, men hon vågade inte riktigt tro på att de någonsin skulle träffas igen. Därför blev hon mycket överraskad när han två veckor senare ringde och sa “jag är här nu”. Sedan dess har de varit oskiljaktiga.

– Vi kom verkligen från två olika världar. Men det blev så rätt.

Romantiskt bröllop

De första åren bodde de i Emmys lägenhet i Wien, men 2009 gick flyttlasset till Sverige där han pluggade svenska och utbildade sig till ingenjör.

Strax innan de flyttade till Sverige gifte de sig på slottet Balvedere i Wien.

– Det var ett riktigt romantiskt bröllop, säger Emmy.

På frågan om vad de gör om ytterligare tio år svarar Vic först med ett skratt:

– Vi kanske skaffar oss en husvagn.

– Jag hoppas att vi har kul, att vi bor kvar här och att vi blir äldre tillsammans. Jag och min diamant som jag hittade i askan, säger hon och lägger armen runt hans midja.