Vivvi: Dejten blev till en mardröm – hans konstiga fråga chockade mig totalt
Det blev en dejt... och jag är fortfarande i chock över vad som hände.
Efter skilsmässan från barnens pappa var jag väldigt tillfreds med att leva som singel. Jag valde medvetet bort allt som hette dejtande och nöjde mig gott med att lyssna på mina vänners relationsproblem eller galna dejtinghistorier.
Under en vinkväll, som höll på in på småtimmarna, övertalades jag att själv skapa en profil på en dejtingapp. Det kändes lite pinsamt och läskigt, men samtidigt spännande och pirrigt. Jag hade ju inte varit på en dejt på typ 25 år.
Bättre än jag vågat drömma om
Ganska snabbt fick jag min första matchning i appen. Jag lusläste hans profil och bläddrade bland alla hans bilder. Han var lång, stilig, atletisk och hade ett otroligt attraktivt leende.
Varje gång det plingade till i vår chatt kom jag på mig själv med att dra på mungiporna. Jag hade glömt bort känslan av fjärilar i magen, och det kändes otroligt berusande!
Kunde det vara så otroligt att första mannen jag matchade med skulle visa sig vara en potentiell framtida livspartner? Det hade jag aldrig vågat drömma om!
Första dejten på 25 år
Det började dra ihop sig till vår första dejt. Vi beslöt att vi skulle mötas på ett ställe och ta en promenad därifrån. Jag var som vanligt ute i väldigt god tid, så jag fick stå och vänta in honom. I vanliga fall hade jag kanske blivit irriterad över att behöva vänta, men jag var alldeles för nervös inför dejten för att bry mig om något annat.
Jag såg honom på håll först och jag minns att jag tänkte ”Wow, han är mycket snyggare i verkligheten”. Han kom fram och presenterade sig. Vi kramades och utbytte några artiga fraser. Jag kände mig lugn i hans sällskap och lite mallig över att jag gick bredvid honom.
På vägen ut till promenadstråket vi hade planerat passerade vi ett kafé. Han stannade upp.
– Jag är så himla hungrig, jag åt ingen frukost i morse. Jag springer in och köper något lite snabbt här inne. Vill du ha något?, frågade han.
Jag avstod hans erbjudande, eftersom jag i vanlig ordning hade ätit en stor frukost, men tyckte det var trevligt att han erbjöd sig att handla något till mig också. Väldigt gentlemannamässigt!
Kändes som en lyckad första dejt
Under tiden som han åt på smörgåsen han precis köpt på kaféet, började vi promenera. Jag höll låda. Han flikade in då och då med ”Jag också” eller ”Samma sak hände mig, då gjorde jag så här...”
Jag noterade att han lyckades vända varenda samtalsämne till att handla om honom själv, utan att han ställde en enda följdfråga. Jag valde dock att ursäkta hans beteende för mig själv, genom att tänka att han säkert också var nervös.
Samtalet flöt ändå på bra och jag skrattade vid flera tillfällen under vår promenad. Det kändes som en lyckad första dejt och jag kände definitivt potential för en andra dejt.
Efter ett tag blev vi trötta på att gå runt, så vi hittade en mysig liten bänk, med utsikt över ett vattendrag, där vi kunde slå oss ner. Nu blev jag nervös igen. Skulle han ta tillfälle i akt att kanske kyssa mig? Var jag redo för det?
Hans fråga chockade mig totalt
Vi hade en mysig stund på den där lilla bänken. Tills hans telefon ringde... Han ursäktade sig och sa att han var tvungen att svara. Det var en nära vän som ringde. Vännen hade tydligen hört av sig tidigare och min dejt hade lovat att ringa upp, men inte hunnit ännu.
Han satt kvar på bänken under tiden som han tog samtalet. Jag tjuvlyssnade lite i början, men flög sen i väg i egna tankar.
När han hade lagt på, flyttade han närmare intill mig på bänken och tog min hand. Jag blev jättepirrig på en gång. Han harklade sig lite, som för att säga något.
– Jo, det är så att min kompis... han som precis ringde, han har fixat ihop mig på en blind date med en annan kvinna. Hon bor inte i stan, så vi hade sagt att vi skulle ta en dejt på FaceTime. Jag hade missat att hon bara kunde i dag. Så... Är det okej om jag ringer upp henne lite snabbt? Jag lovar att hålla det kort.
Utan att jag visste ordet av så satt han i ett nytt samtal. Denna gång med videosamtal, med en annan kvinna, som han alltså var på dejt med. Han var på dejt med en annan kvinna under vår dejt?!
Jag kände mig som en tonåring igen, men inte på ett bra sätt.
Jag kände mig som en tonåring igen, men inte på ett bra sätt. Jag var nervös, jag ursäktade dåliga beteenden och jag sa tydligen ”ja” till allt för att imponera på killen jag var intresserad av. Hur hade jag hamnat här, egentligen? Är det så här det är att dejta på apparna?
Jag satt bredvid honom och skrattade nervöst under hans FaceTime-dejt. När den var slut hade klockan hunnit bli 15.00. Han sa att han skulle i väg på en fest till kvällen och frågade om jag var okej med att börja gå in mot stan igen.
Vi gick in till stan. Sa snabbt hej då. Ingen hejdå-kyss. Inte ens en kram som när vi möttes upp. Han tog mitt telefonnummer och sen skildes vi åt. Det blev aldrig någon andra dejt. Eller någon annan dejt heller för den delen...
Efteråt rannsakade jag mig själv rejält. Hur kunde jag låta honom behandla mig så illa på en första dejt? Jag är fortfarande i chock över att han hade mage att ens fråga om han kunde dejta en annan kvinna, under VÅR dejt. Och jag var väl antagligen så chockad av frågan att jag inte fann mig att konfrontera honom i stunden heller.
Ny uppskattning för mitt självvalda singelliv
Det har nu gått fyra år sen den där konstiga dejten och jag är fortfarande i chock över hans beteende och mitt eget. Så jag la det där med dejtande åt sidan ett tag.
Men inget ont som inte för något gott med sig. Jag kan ärligt säga att jag uppskattar mitt självvalda singelliv mycket mer efter den där upplevelsen. Jag har inte stängt hjärtat för kärlek, men jag är nöjd med bara mig själv och behöver inte genomlida fler hemska dejter på bekostnad av min egentid och sinnesfrid.
När mina vänner drar sina galna dejtinghistorier under vinkvällarna nu, så har jag i alla fall en galen historia att kontra med!