Jag är livrädd för att bo på hotell – detta packar jag alltid med mig när jag reser
Nu är det sommar nu är det sol nu är det koskit i hagen, så sjöng vi när jag var barn. Nu är det dock inte koskit som är min sommarutmaning – det är hotellrummen. Jag spenderar väldigt mycket tid bland både ko-och hästskit, och det tycker jag är det naturligaste i världen. Det kommer från fina djur som lever och äter av vår natur. Inga konstiga basilusker från någon okänd. Så i hagen går jag säker och min fantasi håller sig i schack när det kommer till min bacillskräck.
Jag har bacillskräck och den är direkt kopplad till rum och utrymmen där många människor samlas eller har passerat förbi.
Textila möbler döljer massa snusk
När det kommer till färdmedel som tunnelbana och buss, har jag ett stort motstånd till att hålla i ledstänger och sitta på sätet om jag inte har långbyxor. Här sits inte i kort kjol eller shorts! Tygklädda säten är klart värre än träbritsar.
Men värst av allt är hotellrum. Jag tycker att det i vartenda skrymsle och vrå ligger rester från andra gäster som jag inte vill frottera mig med. Vad det kan vara är bara min fantasi som begränsar.
Det absolut värsta är heltäckningsmattor. För mig är det obegripligt att man kan inreda ett hotellrum med så mycket textil. Man behöver inte min livliga fantasi för att förstå allt som döljer sig i en heltäckande matta. Jag vet, med bestämdhet, att mattan döljer både hudavlagringar, kroppsvätskor och gamla tånaglar. Hua, där vill jag absolut inte gå oskyddad!
Skyddande skor ett måste
När jag bokar hotellrum gör jag allt i min makt för att hitta rum med trägolv – men det är faktiskt inte alltid det går. Genom åren har jag uppfunnit olika metoder att klara av dessa mattor.
Jag packa alltid med ett par inneskor, som inte får ligga löst i packningen. De är hermetiskt inpackade i plastpåsar – och de måste vara tvättbara. Ett par flipflopp är faktiskt perfekta för ändamålet. Dessa står alltid precis vid min säng så att jag mitt i natten kan kliva i och ur dem och så behövs.
En annan plats jag ryggar för är sänggaveln. Jag skulle vilja se den hotellstäderska som såpaskurar eller dammsuger den varje dag. Den är klart knepigare att skydda sig emot. Ett skräckscenario är att vakna mitt i natten med ansiktet upptryckt mot en plyschklädd sänggavel. Här har jag ett annat överlevnadsknep. Jag täcker in den med en extra handduk, eller lakan.
Mycket av mina bacillfantasier på hotellrum är kopplat till textil. Det är där de kan samlas och frodas. Finns det ett sängöverkast är det första jag gör att avlägsna det och gömma det nogsamt. Viss städpersonal envisas med att lägga tillbaka det varje dag.
Det gäller verkligen att gömma denna tygbit rejält vet jag av erfarenhet.
Knep för loppiga hotell
Tygklädda stolar och mattan är absolut värst. För många år sedan var jag och en väninna i London, vi bodde i ett för tiden hippt område, med få hotell att välja emellan – närmare bestämt bara ett. London på den tiden, och även idag kan bjuda på hemska hotellupplevelser, om man har textilfobi kopplat till bacillskräck, är min erfarenhet. Det vi hittade var billigt, och absolut loppigt i min värld. Här fick jag ta till alla mina knep!
Det fanns knappt en yta i hela rummet som jag tyckte var säker. Här behövdes mer än ett par flipflopp för att klara veckan.
Jag tågade ner till hotellreceptionen och bad om ett gäng extra handdukar. Upptäckte raskt att dessa inte i närheten kunde täcka allt jag ville täcka i rummet. Så det blev en vända till, till receptionen.
- Kan jag få några extra lakan?
Mannen i receptionen tittade lite undrande på mig och gav mig ett lakan.
– Skulle behöva fler, helst fyra om det går…
Med en rejäl hög lakan började jag göra om rummet. Allt som hade minsta textil yta fick en lakanssvepning. Det var alla stolar, hela mattan, sänggavel, borden. Rummet såg ut som ett misslyckat konstverk av konstnären Christo, som under sitt konstnärsliv gjorde sig känd för att svepa in ett antal stora kända byggnader i vitt tyg.
Nu var jag trygg. Städerskan fick inte komma in i rummet under hela veckan.
Ofta är det bäst tycker jag att inte låta städet komma in varje dag. Känns som om de mer rör runt i alla gömda basilusker än tar bort dem.
Spraya allt som sprayas kan
Andra helt nödvändiga saker att ha med sig är desinfektionsspray, den sprayar jag på ALLA dörrhandtag, garderobshandtag och ytor som jag kan tänkas röra vid.
Behöver jag säga att jag inte skulle komma på idén att använda fjärrkontrollen på ett hotellrum.
Garderober känns kusliga tycker jag, här inne kan allt möjligt frodas, där hänger jag helst inte in mina kläder, de vill jag ska hägnas fritt, här får man vara kreativ vill jag lova, med det finns alltid dörrar och handtag (som man lätt kan spraya rena).
Har till min glädja upptäckt att fler och fler nya hotell inreder med olika öppna lösningar för att hänga kläder. Gud hör bön tänkte jag förta gången jag såg en sådan lösning.
Värme dödar löss
Trots alla mina knep och trix kan man drabbas av det värsta som kan hända. Vägglöss. Den största skräcken av dem alla. Ett skadedjur som näst intill kan förstöra ett helt hus. Hopplösa att sanera och grymt osynliga… Mitt absolut bästa knep för att säkra att de inte följer med hem är att ta hela, och då menar jag hela, min packning och ställ den i en bastu påslagen på minst 60 grader och lämna allt där i flera timmar. Dessa små elakingar gillar inte värme, eller kyla. Klart svårare att få in väskan i frysen – så har du en bastu i din närhet, använd den! På vintern om det är minusgrader får väskan bara bo ute några dygn extra.
Nu kan det låta som om jag är skvatt galen, men det vill jag inte tro att jag är. Jag reser gärna och trots denna galna bekännelse så älskar jag att bo på hotell. Jag vet, ekvationen går inte ihop. Men jag har ju mina knep.