Mirjam flyttade till Nepal – ville stötta de utsatta kvinnorna
Ända sedan hon var liten och växte upp på Frösön i Jämtland, har Mirjam funderat på rättvisefrågor och de ojämlikheter som råder i vår värld. Speciellt har hon känt sympatier för kvinnor och barn.
– I Sverige har vi gratis skolgång, ett fungerande socialt nätverk, tak över huvudet och föräldrar som har möjlighet att ta hand om sina barn. Men alla har ju inte de förutsättningarna, säger Mirjam.
När hon träffade sin kanadensiske man Preston förstod hon att han delade hennes vision. De båda ville hjälpa människor i världen som inte hade det lika bra som de själva.
– Vi pratade och funderade väldigt mycket på hur otroligt fattigt och svårt många har det. När vi själva fick barn och insåg vi än tydligare hur privilegierade vi är och kände att det nu fick vara färdigpratat. Det var dags att handla aktivt.
Mirjam jobbade tidigare som lärare i Sverige och medger att det finns ojämlikheter även i här, men det är på en helt annan nivå än den som råder i till exempel Nepal. Dit reste hon och Preston första gången ett par år efter att de blivit ett par. Men de visste inte då att de skulle komma att bosatta sig där senare i livet.
När deras barn var 1,3 och 5 år åkte hela familjen till Asien under ett halvår.
– Bland annat bodde vi i en indisk by i fyra månader där vi engagerade oss i ett utvecklingsarbete. Därefter reste vi runt i Kambodja och Thailand i 2 månader. Det var ingen bekväm resa, säger Mirjam och skrattar.
Se också: Sandra bor i sin bil–var som helst i världen:
Säljs till bordeller
Familjen kände främst en längtan efter att få komma tillbaka till Nepal. Och de såg att där fanns ett stort behov av hjälp.
Unga riskerar att bli utsatta för trafficking
– Nepal är ett av de fattigaste länderna i Asien. Unga riskerar att bli utsatta för trafficking; tusentals flickor och unga kvinnor löper risk att säljas till bordeller och pojkar utnyttjas ofta som barnarbetare. Flera tusen flickor säljs till trafficking varje år av sina egna familjer, som antingen väljer att blunda för verkligheten eller handlar i god tro.
Mirjam berättar att många av de nepalesiska flickorna säljs till Indien. Där anses de vara mer exotiska på grund av sin ljusa hy, och de är vackra och friska.
– I Calcutta lever tusentals nepalesiska flickor som inte ens kan språket. De har inte en chans att rymma eller ta sig därifrån.
– Detta är egentligen inget unikt för Nepal, så här ser det ju tyvärr ut i många länder. Men just i Nepal är det även politisk oroligt och extremt utsatt. En tredjedel av befolkningen bor mer än två timmars bilväg till sjukvård eller skola och 45 procent av landets befolkning är arbetslösa. Värst är situationen för outbildade kvinnor, berättar Mirjam.
Bra anställning för kvinnor
Hon och Preston funderade mycket på vad de kunde göra.
– Till en början läste vi på om kvinnornas utsatthet och om människohandel. Det finns två aspekter. En belyser fattigdomen och utsattheten, den andra handlar om människosynen, om personer som anser sig mer värda och som utnyttjar de som anses mindre värda.
Mirjam och Preston hade redan erfarenhet kring socialt arbete och de ville starta ett företag där de kunde bemöta nepalesernas behov av att tjäna pengar. Samtidigt ville de skapa en plattform för att jobba med värderingsfrågor och synen på människors värde.
Makarna Thiessen startade modeföretaget Dinadi med ambition att skapa möjligheter till bra anställningar för kvinnor. Mirjam anställde de hon ansåg hade störst behov av inkomst och arbete. Hon utbildade dem i stickning under en 14 veckor lång kurs, och gav dem jobb i företaget.
Vi kan använda våra privilegier till att stärka flickorna
– Detta ger förutsättningar för en bättre framtid, både för kvinnorna själva och deras barn. De kan jobba i sina hem, säger Mirjam som betalar en rimlig ersättning. De får betalt per produkt, och har en lön som baseras på minimilönen plus 30 procent.
– Vi betalar flera gånger mer än andra stickföretag och bekostar även försäkringar och stöttar deras barns skolkostnader, säger Mirjam.
Mirjam ansvarar för designen, utbildning inom företaget och den sociala biten. Preston står för det affärsmässiga med bokföring och marknadsföring.
Möts varje vecka
I dagsläget har Dinadi 40 kvinnor som stickar vantar, mössor och sjalar i tidlös design plus 10 som jobbar heltid på kontoret. En gång i veckan möts alla och går igenom allt nystickat. Efter genomgången dricker kvinnorna te och pratar om jämställdhetsfrågor.
– Ibland samtalar vi även om hur kroppen fungerar, om menstruation och graviditet.
Mirjam berättar om en gravid kvinna som kommit ända till förlossningen för att föda, men som fortfarande inte visste från vilken kroppsdel bebisen skulle komma ut.
Namnet ”Dinadi” betyder gryning och nystart och Mirjam har varit med och förändrat många unga kvinnors liv. Hon ger flera exempel och berättar om kvinnor som haft det svårt hemma, som inte velat bli sedda utan suttit tysta för sig själva. Men som efter en tid vuxit och berättat hur de fått självförtroende, mod och ett sammanhang.
– Jag märker hur kvinnorna börjar ta för sig och ta mer utrymme. Nepalesiska kvinnor är otroligt starka och motståndskraftiga. Ibland tänker jag på vad som får oss kvinnor i väst ur balans. Här händer det sällan. Här håller de ihop för sina barns skull, de kämpar och de sliter.
Mirjams tanke var att familjen skulle testa att bo kvar i två år.
– Om barnen inte trivdes skulle vi flytta tillbaka till Kanada eller Sverige. Vi kände att vi inte kunde offra våra egna barn i en ambition att rädda världen. Men barnen går på internationella skolan och de fick snabbt vänner och trivdes. Eftersom Preston är från Kanada hade de engelskan med sig.
Tajt familj
Det enda Mirjam kan ångra är att de inte flyttade till Katmandu ännu tidigare. Varje sommar åker de till Kanada eller Sverige.
– För barnen är det så klart svårare att veta var de hör hemma. De är varken kanadensare, svenskar eller nepaleser, men de trivs jättebra och har kompisar från hela världen.
– På många sätt lever vi som en vanlig familj men vi har aldrig haft tillgång till barnomsorg och därför är vi väldigt involverade i barnens liv. Vi har varit tvungna att klara oss väldigt mycket själva, tufft men också positivt. Vi har blivit en väldigt tajt familj som har gått igenom mycket tillsammans, bland annat jordbävningar där hus runt omkring oss rasat ner till grunden. Här kan man inte ta något för givet, inte ens tak över huvudet, men jag upplever att vi är en stark familj som står stadigt tillsammans.
Mirjams och Prestons barn får se både stor rikedom och enorm fattigdom. De är väldigt medvetna om orättvisor och känner sig dagligen tacksamma. När Mirjam är på besök i Sverige kan hon bli överväldigad över utbudet av varor och möjligheter.
– Tänk att det finns 80 olika sorters ost och en massa olika varianter av olivoljor. Men det kan också bli för mycket. Det har hänt att jag inte orkat med överflödet, vänt och gått ut tomhänt ur butiken. Samtidigt är det ju spännande och lyxigt. Man kan köpa vad som helst när som helst. Nuförtiden kan man ju till och med gå och träna mitt i natten i Sverige. I Nepal är det tyst och stängt överallt efter mörkret lagt sig.
Förändrar kvinnors liv
Mirjam önskar att människor i väst skulle använda sin köpkraft till att förändra andra människors liv.
– Säljer vi en mössa är det 1-2 dagars jobb för en kvinna. Något som konkret förändrar kvinnornas liv. Jag får ständigt förfrågningar från kvinnor i Nepal och skulle kunna träna upp och anställa hur många som helst. Det finns ett enormt behov av den här typen av jobb.
– Vi i väst kan använda de privilegier vi har till att stärka dessa unga flickor. Mirjam och hennes familj har bott i Kathmandu i åtta år och känner att de fyller en viktig funktion i Nepal.
– Det finns en hoppfull plan för varje individ, trots att det kan se hopplöst ut ibland.
Det här är Mirjam!
Namn: Mirjam Lindvert Thiessen.
Ålder: 47 år Familj: Make Preston och barnen Joel 15 år, Jonna, 12 och Jacob 10.
Bor: Katmandu, Nepal.
Yrke: Designer och grundare av Dinadi.
På www.dinadi.com kan du läsa mer om företaget och också köpa deras stickade varor.