Alexandra Charles om övergreppen inom hemtjänsten: ”Håret reser sig på armarna”

Alexandra Charles: Ålderdomen ska kännas trygg

Från uppväxten i Fränsta, via Stockholms glittrande nattliv, till ett starkt engagemang för kvinnohälsa. Alexandra Charles har alltid gått sin egen väg.

När hon kliver in genom dörrarna till Aller medias kontor i Stockholm gör hon det tillsammans med sin make, Bengt von Hofsten. Han är inte bara Alexandras livspartner, utan också ett oumbärligt stöd i vardagen.

Sjukdomen glaukom, tidigare kallad grön starr, har gradvis försämrat hennes syn.

– Jag uppfattar skuggor, färger och konturer, men jag klarar mig inte utan hjälp. Jag sminkar mig själv, men Bengt får alltid kontrollera att det ser bra ut. Oftast gör det det – händerna minns, jag har ju gjort det i så många år, säger Alexandra Charles.

När Bengt inte är där ställer systrar och nära väninnor upp.

– Jag har ett fantastiskt nätverk, säger hon. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad.

För Alexandra är det självklart att vara öppen med sin funktionsnedsättning.

– Det är klart att det är svårt. Jag är inte lika självständig längre. Men kanske kan jag inspirera andra genom att visa hur jag försöker hantera förlusten av min syn.

Mammans upplevelse satte spår

Drivkraften för kvinnors hälsa växte fram ur egna erfarenheter. Alexandras mamma togs inte på allvar inom vården – en upplevelse som satte spår. Efter ett seminarium om kvinnohälsa där forskaren Karin Schenck Gustafsson berättade om skillnaden mellan kvinnor och män och hur viktigt det är att ta hänsyn till detta i forskningen valde Alexandra att engagera sig.

– Jag insåg att forskningen om hjärt-kärlsjukdomar nästan bara gjordes på män. Kvinnors kroppar betraktades som en variant av mannens. Det gjorde mig rasande. Men vem skulle lyssna på en nattklubbsdrottning? Jag behövde andra vid min sida.

Alexandra bjöd in några inflytelserika kvinnor till en middag – bland dem läkare, forskare och kända profiler. Där föddes idén till 1,6 miljonerklubben, döpt efter antalet kvinnor över 45 år i Sverige.

– Vi ville informera, inspirera, påverka och bidra till forskningen.

Nu heter organisationen Alexandra – för Kvinnor & Hälsa, och arbetar för jämlik vård samt delar ut forskarstipendier i Sverige och Norge.

Det är ett förfärligt människoförakt

Alexandra Charles

Alexandra brinner också för äldres rätt till trygghet. När nyheten kom om 84‑åriga Elsa, som våldtagits av sin hemtjänstpersonal, deltog hon i en manifestation för äldre kvinnors rätt att känna sig trygga i sina egna hem.

– När jag var i Uppsala för manifestationen blev jag mest chockad över att personen som anmäldes inte direkt togs ur tjänst. Utan han fick ju vara kvar. Så fort man får in en oroande rapport så måste ju personen i fråga stängas av, och man gå till botten med anklagelserna. Nu ser vi att äldre kvinnor med begynnande demens inte blir trodda. Det är ett förfärligt människoförakt.

Berättar om egna oron kring hemtjänsten

I år fyller Alexandra 80 år och klarar sig som sagt inte utan hjälp av familj och vänner. Oron för att själv behöva hemtjänst kryper närmare.

– Båda mina föräldrar hade hemtjänst under sina sista år. Tyvärr så fungerade den inte så bra.

Vad var det som inte fungerade?

– Det största problemet är att hemtjänsten är underbemannad. De är för få. Så varje gång någon kommer så har de bråttom. De tittar in, gör något i några minuter och sedan i väg igen. Sedan är ju många inte utbildade för sina jobb. Min mammas liggsår till exempel var de inte kapabla att ta hand om, och det fanns ingen uppföljning. Hand i hand med detta går språkkunskaperna. Många äldre kan inte kommunicera med sin hemtjänstpersonal då deras svenska är så dålig.

Alexandra lyfter även fram all personal som kämpar och verkligen vill göra sitt bästa.

– Men de kan de inte på grund av tidsbristen. De har korta, korta pass och då hinner de inte göra det som är viktigast för den äldre. Det är inte alltid att jaga dammråttor utan att se människan. Kanske är det viktigare att sätta sig och prata lite än att städa diskbänken.

Alexandra Charles berättar om sin moster som var djupt obekväm med att behöva hjälp med det mest intima av främmande män från hemtjänsten.

– Det spelar ingen roll om han är svensk, afghan eller från Syrien. Det är lika obekvämt oavsett. Så det vore bra om vi kunde styra upp så att det är kvinnor som sköter om hygienbiten.

Hur känner du själv inför att eventuellt behöva hemtjänst?

– Jag hoppas att det dröjer länge. Många blir ju dementa och personalen är sällan utbildade kring bemötande av människor med Alzheimers sjukdom.

Undernärda äldre

Maten är ett annat stort bekymmer – en fråga som ofta hamnar i skymundan men som handlar om hälsa, värdighet och livskvalitet.

– Det behöver inte bli så fruktansvärt dyrt. Personalen rusar in med andan i halsen: ”här är ägget och gröten, ät nu!” Den äldre personen känner sig jäktad och får inte i sig något. Jag satt i ett expertgruppsmöte häromkvällen och då sa en endokrinolog att om alla äldre åt ett ägg och ett äpple om dagen så skulle deras hälsa märkbart förbättras. Tänk vad lite som ska till egentligen…

Vilka politiska förändringar vill du se?

– Lönerna måste höjas. Inom vård, omsorg och skola är man kraftigt underbetald, jämför bara med IT-sektorn. Det är förfärligt. Vad kan vara viktigare än barns och äldres välmående? Sedan måste vi satsa på att utbilda personalen.

När Allas granskade alla Ivo-anmälningar gällande hemtjänsten 2024 och 2025 såg vi skrämmande siffror. Varje månad utsätts en kvinna för sexuella övergrepp av personalen och då är mörkertalet sannolikt stort.

Vad känner du när du hör det här?

– Håret reser sig på armarna. Det är klart att man inte ska måla fan på väggen men att det sker sexuella övergrepp, att det används våld eller att man blir bestulen. Det är fruktansvärt.

– Alla människor har rätt till bästa möjliga livskvalitet, anser jag, så länge vi lever. Och vi äldre har ju slitit och stretat för att dra vårt strå till stacken. Har vi då inte rätt till en ålderdom som ska kännas trygg?