Lästips: Läsarberättelser Gratis stickmönster Smarta städknep Huskurer Loppistips Kända brottsfall Livet med katt

Annelie var i alkoholens våld – nu kämpar hon för att bli förlåten av barnen: ”Måste ge dem tid”

15 aug, 2022
author Lukas Ernryd
Lukas Ernryd

Tre boxar vin i veckan. Så mycket drack Annelie när hon mådde som sämst. Nu är hon nykter sedan drygt två år tillbaka och försöker reparera relationerna som tagit skada – särskilt den till barnen. "Bara tiden kan utvisa om vi kan ha en relation igen", säger hon.

För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Det är en samlad kvinna som sitter på andra sidan bordet i ett rum på Allas kontor i Västra hamnen i Malmö.

Kvinnan – som vi kan kalla Annelie – vill berätta sin historia. En resa in i mörkret och tillbaka till ljuset igen.

– Kan mina ord hjälpa en enda person så är det värt allt.

Hennes berättelse handlar om alkoholens järngrepp. Kampen för att bli nykter. Modet att be om förlåtelse och smärtan av att inte få den – men att orka fortsätta ändå.

Se också: Maria drack en bag-in-box om dagen: ”Alkoholen var min bästa vän”Brand logo
Se också: Maria drack en bag-in-box om dagen: ”Alkoholen var min bästa vän”

För att ha en chans måste man börja. Att bli nykter är ingen barnlek.

Men problemet börjar dock ofta där: I barndomen.

– Jag är uppvuxen i en dysfunktionell familj. Blev misshandlad både fysiskt och psykiskt. Det sitter fortfarande djupt. Om någon lyfter handen så duckar jag än i dag, säger Annelie som är 49 år gammal.

Våldet i hemmet fick henne tidigt att rymma. Hon hamnade i dåliga sällskap. Det fanns alkohol och flaskan gick runt. Redan vid första klunken kände Annelie en välkommen flykt.

Hon var 13 år och kände direkt att alkoholen skulle bli hennes bästa vän. När hon drack blev hon självsäker inför andra. Om hon låg med den eller den skulle hon bli "godkänd".

– Men jag har har aldrig blivit godkänd. Allting har bara.. eskalerat.

Vad har eskalerat?

– Bekräftelsebehovet. Att få höra att man duger. Jag kan inte minnas att jag haft någon speciell relation med någon, aldrig haft en trofast vän.

Annelie beskriver en rotlös ungdomstid. Ett rö i vinden som längtade efter trygghet. Så fortsatte det hela högstadiet. Hon skolkade hela höstterminen i nian och gick ut skolan utan fullständiga betyg.

Annons

Men livet skulle snart få en helt annan vändning. Under vårterminen blev hon tillsammans med killen som skulle bli pappa till hennes första barn.

Hon blev mamma, blott 18 år gammal.

– Jag var väldigt ung. Vi försökte bo ihop men relationen gick i kras. Jag minns faktiskt inte varför.

Genom nästan hela hennes liv har alkoholen funnits där som en följeslagare. Något att ta till för att dämpa ångesten. Men också något som hon aldrig kunnat hantera.

– Jag har saknat en spärr. När jag väl dricker så har jag inte slutat. Det kan jag se som en röd flagg så här i efterhand.

Det finns också en röd tråd som följt henne genom hela livet. Annelies relationer har ofta varit med män som haft någon form av missbruksproblematik.

I 25-årsåldern träffade Annelie en man som ville bilda familj med henne. Hon svarade ja, på ett villkor. Han måste helt ge upp drogerna vilket han gick med på.

Tillsammans fick de tre barn under en femårsperiod.

Flera år in i förhållandet märkte hon att sambon hade börjat med droger igen. Hon valde då att avsluta relationen.

Kvinnor och alkohol

I en enkät på allas.se som besvarades av drygt 4000 personer svarade 35 procent av de som dricker alkohol att de någon gång har försökt dra ner på sin alkoholkonsumtion. Över hälften svarade även att de har gjort saker ”på fyllan” som de sedan har ångrat. Du läsa mer om alkoholproblem, hur man hjälper en anhörig och mycket mer under #kvinnorochalkohol.

Hur dricker du själv vid denna tid?

– Inte varje dag, men när jag drack har jag hällt i mig tills jag blivit redlös. Givetvis är det ett tecken på att jag haft problem redan då, säger Annelie och återger ett smärtsamt minne.

– Vid ett tillfälle skulle jag göra tre smörgåstårtor till en fest. Men jag vaknar på toa och har ingen aning om någonting. Då har jag ju druckit för mycket. Då har det blivit en konsekvens. Och det är givetvis något problematiskt, men det såg jag inte då.

Men nu?

Annons

– Nu förstår jag. Att jag länge haft ett problem med alkohol.

Först skulle det dock bli ännu värre.

Efter att ha levt själv ett tag lärde hon känna en man som var charmerande till en början. Han hade dock en omfattande alkoholproblematik.

– Han drack väldigt mycket och smög in det på ett sätt så det blev naturligt även för mig. Det blev mycket ost och vin. Och jag gillar ju det.

Mannen hade också smugit med sin rätta personlighet. Det blev tydligt efter att de hade flyttat ihop. Annelie började bli allt mer kontrollerad.

Vid ett tillfälle manövrerade han upp henne i ett hörn.

– Där pekade han mot mitt ansikte och sa: "Du kommer dö ensam, din lilla äckliga människa." Allt jag sa vändas mot mig. Med tiden lärde jag mig allt jag inte kunde säga och inte göra. I dag vet jag att han var en psykopat.

Annelie ger exempel på småsaker som kunde leda till att hennes sambo fick utbrott. Som när hon gjorde pizza med ketchup istället för tomatpuré. Då kunde det ta hus i helvete.

– Inte heller fick jag gå upp och kissa på natten. Han blev vansinnig. Det sitter fortfarande väldigt djupt i mig.

Hon började må allt sämre. Något som också började gå ut över relationen till barnen. En dag hörde en lärare av sig och berättade att Annelies ena son mådde dåligt i skolan. Hon kände situationen blev övermäktig.

– Jag lät honom bo helt hos sin pappa.

Vid denna tid började dottern göra "allt man inte ska". Bland annat testar hon droger. Då inser Annelie att hon måste släppa dottern också.

– Jag säger till henne att det är bättre om hon också flyttar hem till sin pappa. Det är väldigt jobbigt att tänka på idag. Jag hade alltid sagt att jag aldrig skulle svika mina barn. Men så blev det.

Från och med då hade hon bra sin yngsta son hemma hos sig varannan vecka.

Annons

Till slut lyckades hon skaffa en lägenhet och lämna den destruktiva relationen. Annelie kände först en stor lättnad. Tänkte: Allt skulle bli bra nu.

Så blev det inte.

– Successivt börjar jag dricka mer och mer. Det blev snabbt varje dag.

Annelie skötte det genom att mörka problemet.

– Som många gör så drack jag "fint". Hade fina vinglas och tända ljus. Och boxen var i garderoben.

Hur mycket drack du per dag?

– Det vet jag inte, men tre boxar i veckan blev det. Nio liter. Detta höll jag på till jag fick upp ögonen för att jag behövde sluta. Jag minns det så väl. Det var den sista söndagen i september 2019.

Berätta.

– Jag skulle lämna en hund som jag passade. Där fick jag frågan om jag vill ha ett glas vin. Jag säger först: "Nej, jag ska hem till min son". Mitt nästa minne är att jag vaknar i min säng måndag morgon. Har ingen aning om hur jag har kommit hem.

Vad känner du då?

– Det är första gången i mitt liv som jag drabbas av insikten att "detta är fel". Så här gör man inte.

Nu erkände Annelie att hon inte hade kontroll över sitt drickande.

Hon gjorde frukost till son, pussade honom på pannan och skickade iväg honom till skolan. Sen var det dags att ta tag i något som hon hade skjutit upp allt för länge.

– Jag ringde läkaren och bad om antabus.

Hon började också gå till AA-möten och fann ett hopp. Kände sig mindre ensam bland likasinnade. Men hon missade att se hennes yngsta sons ensamhet.

– Jag har lämnat honom själv när jag varit på mina möten. Jag kom hem sent och tänkte inte på att han varit lämnad. Jag tänkte bara att bara att jag måste göra detta för att bli frisk igen.

I december 2019 berättade sonen att han – precis som sina två äldre syskon – ville bo på heltid hos sin pappa. Annelie hjärta gick sönder, men hon förstod honom.

Annons

– Så från den dagen i december har jag varit utan mina barn.

Hur kändes det?

– Obeskrivligt jobbigt.

Den 23 december 2019 blev en svart dag i Annelies liv. Hon hade varit nykter i nästan tre månader, men detta datum vann mörkret över henne. Hon slutade jobbet och åkte hem – via Systembolaget. Köpte en flaska vin. Sedan skrev hon en kryptisk statusuppdatering på Facebook: "Vem kommer sakna?".

– Någon såg det och min telefon börjar ringa. Det struntade jag i. Jag satt och doppade mitt finger i ett glas vin. Jag gick fortfarande på antabus och ville hinna reagera om jag skulle få hjärtklappning.

Inom kort knackade det på dörren. Då hade en bekant från gemenskapen ringt grannen och bett honom att ringa på. Annelie tog luren och fick höra att hon ska sluta dricka.

– Jag förnekade det. Sen får jag i mig ett helt glas innan jag häller ut flaskan.

Vändningen i sikte

Från denna dag höll hon sig nykter i nästan fem månader. En majdag år 2020 befann hon sig på en trädgårdsfest. Det var vackert väder. Alla var finklädda.

Skratten fyllde luften.

Annelie fick den där känslan som nyktra alkoholister ofta drabbas av. Nu hade hade hon kontroll. Ett glas vin kommer inte vara några problem.

– Det slutar med att jag inte minns något alls. Och jag har blivit hämtad av likasinnade som hjälper mig.

När hon vaknade slogs hon av en ny insikt. Den trädde fram när hon försökte redogöra för vad som hade hänt kvällen innan.

– Jag berättar att det har varit kaos, men det stämmer inte. Det är ju jag som varit så berusad att jag trillat in i väggen. Då förstår jag det är jag som skapar kaoset genom mitt drickande.

Annelie inser nu att hon kan inte bara kan ta ett glas vin. Hon måste sluta helt.

Efter denna kväll – den nionde maj år 2020 – har hon inte druckit.

Annons

Motgångar har funnits, men hittills har hon tagit sig igenom alla. Skillnaden är att hon har slutat ljuga för sig själv. Framför allt låter hon inte alkoholismen ha kontrollen längre.

Istället konfronterar hon sjukdomen. Drar fram den i dagsljuset. Avslöjar den.

– Jag fick ett återfallssug för en tid sedan. Började skaka och gråta. Men då berättade jag för någon. Det var avgörande. Håller man allt detta hemligt, det är då man gör det.

Den långa resan tillbaka

Att sluta dricka innebar att destruktiviteten var bruten. Nästa steg var att börja bygga upp sitt liv igen. En alkoholist har inte sällan lämnat ruiner efter sig.

Det syns särskilt i relationerna.

Absolut viktigast för Annelie var barnen. Hennes fyra älskade ungar.

– Jag försöker läka skadan som jag har orsakat.

Hur började du?

– Genom att gottgöra dem.

Gottgörelse är ett av stegen i AA:s tolvstegsprogram. Det betyder att hon erkänner sina alkoholproblem och säger att hon vill ställa till rätta den skada som har tillfogats.

Annelie skrev ner alla personer som hon hade skadat. Så småningom växte antalet till 25 namn, men hon började med de allra viktigaste: Sina barn.

Först närmade hon sig sin äldsta son som i dag är i 30-årsåldern. Annelie tog kontakt med en diakon och en präst för att inleda samtal. De skickade ut en förfrågan om en träff som han tackade ja till.

Relationen är under uppbyggnad, säger hon. Men processen är skör.

– Det tar tid att få tillbaka ett förtroende. Att han ska lita på att jag inte kommer dricka igen. Han har sagt att om jag gör det, så har vi ingen relation alls längre.

Se också: Här är 8 tecken på att du dricker för mycket alkoholBrand logo
Se också: Här är 8 tecken på att du dricker för mycket alkohol

Annelie har också gjort en gemensam gottgörelse till de tre yngre barnen, som alla är i tonåren. Det har visat sig vara svårt att vinna tillbaka tilliten. Hon förstår att hon måste ha tålamod. Låta allting ske på barnens villkor.

Annons

– Jag är här när de är redo. De finns varje dag i mitt hjärta.

Även Annelies farmor och farfar skrevs upp på hennes gottgörelse-listan. Detta även om de inte längre lever för att kunna ta emot ursäkten.

– Jag stal från dem när jag var yngre, men förnekade det. Jag sa att farfar var förvirrad.

Men en dag var hon ut och sprang. Hamnade i minneslunden av en slump. Instinktivt satte hon sig ner. Från sina bara knän riktade hon sig till farmor och farfar. Tårarna rann.

– Då sa jag: "Det var jag som tog pengarna och det var fel av mig. Förlåt farfar för att jag gav dig skulden. Hoppas ni tar emot detta. Och sen även mig när det är min tur att lämna jordelivet."

Det låter som att det var förlösande.

– Det var det.

Är det nödvändigt att göra en gottgörelse för att bli tillfriskna från alkoholism?

– Det har jag fått väldigt klart för mig. Antingen låter man smärtan gnaga en i själen, eller så konfronterar man det svåra och befriar sig. Det handlar om att släppa taget om det mörka och omfamna det ljusa. Och även om gottgörelsen inte tas emot, så har man gjort vad man har kunnat.

Annelie är hoppfull när hon tänker på framtiden. Hon är stolt över stegen som hon tagit för att leva ett nyktert liv. Hon vill gärna dela med sig om sina erfarenheter. Kanske kommer hon att föreläsa om sitt liv. Att prata om resan in i mörkret, men framför allt om vägen tillbaka.

– Kanske skriver jag också en biografi. Och bocka av saker på min lista som jag vill uppleva. Men helst av allt vill jag ha en relation med mina barn.

Fotnot: Annelie heter egentligen något annat.

Dricker du för mycket? Här finns hjälp att få

Oroar du dig för din egen eller någon annans alkoholkonsumtion? Det finns hjälp att få!

Vårdguiden 1177 skriver att om man känner igen sig i minst tre av följande påståenden har man sannolikt ett alkoholberoende:

  1. Du känner ett starkt begär efter alkohol.
  2. Du har svårt att sluta dricka när du har börjat.
  3. Du har misslyckats med att minska drickandet.
  4. Du ger drickandet en central roll, ofta på bekostnad av annat som du tycker är viktigt.
  5. Du tål större mängder alkohol och måste dricka mer alkohol än tidigare för att få samma effekt.
  6. Du mår dåligt när du inte dricker alkohol och får så kallade abstinensbesvär. Abstinensbesvär kan vara att du skakar, mår illa eller har problem med sömnen.

Det går att komma ur ett beroende på egen hand, utan behandling. Tips på saker du kan göra själv hittar du hos Vårdguiden 1177 här.

För dig som vill ha stöd och hjälp finns flera instanser att vända sig till:

  • Hos Alkoholhjälpen finns information, stöd och hjälp. Här finns också ett forum där man kan dela med sig av sina erfarenheter med andra i liknande situation. Läs mer på hemsidan.
  • Alkohollinjen når du på 020-84 44 48. Hit kan man också vända sig som anhörig. Mer information finns på Alkohollinjens hemsida.
  • Det går också att vända sig till en vårdcentral för att få hjälp.
  • Beroendemottagningar med professionella behandlare finns runt om i landet.
  • Det finns också ideella organisationer som erbjuder stöd, till exempel Al-Anon/Alateen och Anonyma alkoholister.
Annons