Bianca Kronlöf om nya tv-serien Ta det som en man: ”Något är väldigt skevt”
– Jag kan ju bara se till mig själv, jag blev tafsad på när jag var tio, säger hon.
Finns det en mansroll? Och hur är den i så fall? Varför är det ingen som pratar om mäns våld mot män? Hur kan vi snacka om feminism på ett inkluderande sätt?
I tv-serien Ta det som en man gräver Bianca Kronlöf – skådespelare, komiker, feministisk debattör – på djupet i mansrollen. Allvar blandas med humor när hon i samtal med ett antal män benar ut varför killar inte vill se sig som en grupp och varför de sällan talar om det faktum att de är så våldsutsatta. För Bianca är det tydligt att vi genom att prata om mäns våld mot män också kan närma oss mäns våld mot kvinnor.
– Det är något som är väldigt skevt när vi säger ”en riktig man skulle aldrig slå en kvinna”, men också ”en riktig man måste kunna slå ner andra män”. Varför förhärligar vi våldet i en situation och förbjuder det i en annan? Det är ju lika hemskt oavsett om man är man eller kvinna att bli utsatt för våld, säger hon.
Offren tar på sig skulden
Bianca poängterar att det finns en stor likhet mellan kvinnor som utsätts för våld i nära relationer och män som utsätts för våld i andra sammanhang.
– Offren känner att det är deras fel. Kvinnorna känner ”det är mitt fel, det är jag som irriterar honom”. Och killar tänker ”nämen jag borde inte ha haft på mig mitt lags halsduk så nära arenan, jag vet ju att det andra laget ofta står där”. Dels tar man på sig ansvaret, dels tycker man att man borde vara duktigare på att läsa av sin förövare. Kontentan är att du inte har varit tillräckligt duktig på att skydda dig själv, vilket inte är sant. Det är inte så vi ska prata om våld överhuvudtaget.
Hoppas att männen tar efter den feministiska rörelsen
Bianca drar paralleller till den feministiska rörelsen, som i årtionden har arbetat för sina rättigheter på gruppnivå. Kanske kunde männen tjäna på att ta efter kvinnorörelsen och på ett solidariskt plan kämpa för bättre livsvillkor, funderar hon.
– Om man tittar på det som männen utsätts för – av varandra och av sig själva – är det så sorglig statistik. De flesta som är hemlösa är män, de flesta som är alkoholister och drogmissbrukare än män. Och det sjukaste är att män dör innan kvinnor, men män som lever utan kvinnor dör ännu tidigare. Det är helt sinnessjukt. Varför är det så? Varför pratar vi inte om det?
Utan männens engagemang – ingen jämställdhet
Bianca efterlyser samtalsgrupper för killar, på samma sätt som det finns tjejjourer och -grupper, för att minska ensamheten och för att bryta förlegade och skadliga normer. Hon poängterar att männen på toppen – de som är i maktposition och som tjänar mest pengar i samhället – måste visa solidaritet med männen på botten, men också med kvinnorörelsen. Även om hon har förståelse för att det kan vara läskigt att ge sig in i den stundtals hetsiga feministiska debatten, betonar hon vikten av att fler män vågar göra det.
– Män med kass kvinnosyn lyssnar inte på kvinnor, men däremot lyssnar de på andra män. Alltså kan de lyssna på dig. Om du som man förstår det och säger till de andra männen, så kommer det att väga hundra gånger tyngre än när jag säger det. Vi kommer inte att nå jämställdhet om inte männen engagerar sig.
Hon vill också att männen ska förstå varför samtal om kvinnors rättigheter, jämställdhet och det våld kvinnor utsätts för många gånger blir känslosamma.
– Det blir känsligt för när jag pratar om det här är det inte som om jag ska beskriva den här växten eller den här tröjan, utan det är trauma jag pratar om. När jag pratar om sexuella trakasserier eller sexuellt våld räcker det inte med att säga det här finns i samhället, kolla på statistiken, utan jag måste övertyga dig om att det är sant.
Måste prata om det som sker innan våldet
Att normalisera och bortförklara att man har blivit utsatt för våld är vanligt. Bianca poängterar att fysiskt våld i nära relationer ofta är ett resultat av en längre tid av psykisk nedbrytning. Och att det är minst lika viktigt att prata om det som sker innan det första slaget.
– Vi pratar inte så mycket om stegen som kommer innan våldet, den kontrollen och anpassningen som är så vanlig. Läser han dina sms? Varför får du inte ha Facebook eller killkompisar? Det där när man förklär svartsjuka som romantisk kärlek, när kontroll blir ”men jag vill ju bara vara med dig”. De här stegen är också helt oacceptabla och vi måste bli bättre på att prata om dem för när våldet börjar har den här nedbrytningsprocessen redan hänt.
Bianca Kronlöf om abortfrågan
Bianca säger att hon känner ”skräckblandad förtjusning” när hon reflekterar över var vi står i jämställdhetskampen i dag. Å ena sidan har vi kommit långt vad gäller möjligheten att jobba och bestämma över våra egna liv, att skiljas utan skam och att uppfostra våra barn på egen hand. Å andra sidan finns det mycket kvar att kämpa för, både här hemma i Sverige och globalt.
– Det är väldigt tydligt att när en kamp är vunnen i en fråga så kan man inte slappna av. Och ingenting är tydligare just nu än abortfrågan. Vi har Polen, dit kvinnor åkte från Sverige på 70-talet för att kunna göra abort, men där det i dag är praktiskt taget omöjligt att genomföra en. Vi har USA och det som händer där. Samtidigt har Irland precis fått igenom aborträtten och i Sydamerika finns flera länder där det händer en massa saker i den frågan. Där ser man hur snabbt det kan skifta och att vi inte kan ta vinsterna för givet.
Vi måste prata om pensionen
På hemmaplan menar Bianca att pensionsfrågan är en viktig fråga som måste diskuteras mer. Att det till största delen fortfarande är kvinnorna som tar ut merparten av föräldraledigheten och som vabbar när barnen är sjuka får stora konsekvenser för deras levnadsstandard senare i livet. Och det måste vi prata om, menar Bianca.
– Du kan absolut ta den största delen föräldraledigheten och vabba mest, men då måste du och din partner pensionsspara åt dig. Hur många har den diskussionen? Ingen jag känner har den diskussionen. Så här i Sverige skulle jag säga att det är den viktigaste frågan just nu, den och vården. Vi har haft två år av pandemi och vården gick på knäna redan innan dess. Nu är det valår och jag hör ingen prata om vården.
Bianca Kronlöf om att uppfostra dottern Nila
2020 fick Bianca och pojkvännen Petter Oest sitt första barn, dottern Nila som fyller två år i år. Att uppfostra en dotter i den här världen väcker starka känslor hos henne.
– Panik! Panik! Men jag hade haft panik om jag hade haft en son också. Hur skulle jag prata med honom om att när du är åtta finns det färger som du inte får ha på dig längre? Varför slutar killar gråta när de fyller tio? Den här sårbarheten som blir förbjuden för tonårskillar. Den ömheten, vad händer när den klankas ner på och förlöjligas? Den är liksom socialt förbjuden. Så det hade jag varit rädd för om jag hade fått en son, säger hon och fortsätter:
– Nu med en dotter... Jag kan ju bara se till mig själv, jag blev tafsad på när jag var tio. Det kommer att hända henne också. Min strategi när det kommer till min dotter är att visa henne att det här finns och att jag måste börja prata med henne om sex och sexuellt våld tidigt. Inte på högstadiet, utan innan. På samma sätt som mina föräldrar pratade om blottare måste jag prata om det som finns på internet. Och då framför allt att prata om skam. Om du har gjort någonting som var spännande och roligt i stunden och du ångrar dig efteråt är det okej. Och det var inte ditt fel. Skammen och ensamheten ska inte finnas, hon ska alltid kunna komma till mig.
Ta det som en man sänds på SVT Play
Med den nya tv-serien, som sänds på SVT Play i tre avsnitt och kulminerar i att Bianca håller en stund up-show för olika grupper av män, hoppas hon att vi ska bli bättre på att diskutera normer, våld och feminism med varandra. Kanske det är svårt att ta upp ämnet med sina tonårssöner i vardagen där man stressar mellan middagsbordet och fotbollsträningen och då kan man med fördel använda tv-serien som en språngbräda. Se den tillsammans och prata sedan om serien ihop – kanske kommer det att leda till nya samtal och kanske känns det mer naturligt för tonåringen att berätta om sina egna erfarenheter efteråt, tipsar Bianca.
– Det är många kvinnor som hört av sig och sagt ”jag kollade på programmet med min kille och efteråt började han berätta helt sjuka historier om hur han hade det på högstadiet och att han blivit nerslagen – och jag hade ingen aning om det trots att vi varit ihop i tio år”.