Cecilia: Därför är det hjärtskärande sorgligt att se dagens föräldrar

7 kändiscitat om att vara småbarnsförälder

Barns och ungas mobilanvändning debatteras ständigt, vilket är vettigt. Men vilka är det som visar dem att det som är mest värt att lägga sin uppmärksamhet på är en skärm? Jo, naturligtvis föräldrarna.

Oändligt många gånger har jag kokat av irritation över olika scenarier ute på stan.

En pojke på fem-sex år åker vingligt på en liten sparkcykel strax efter sin pappa på trottoaren. Plötsligt välter sparkcykeln, och grabben ramlar. Snabbt tittar han uppåt:

– Pappa!

Vänder pappan sig om? Icke. Lyssnar han ens? Nej då, han har näsan neråt i mobilen, där det kanske händer något viktigare, som att en före detta kollega har byggt en altan till sommarhuset på Gotland.

Nu på våren fylls lekparkerna av uppsluppna föräldrar som gungar sina små telningar. Smart, tänker de nog, för med enhandsfattning i gungandet går det att titta ner i mobilen nästan utan att barnet märker det, hurra!

Då kanske det går att kolla vad hudvårdsinfluencern tipsar om för dagcreme så här på vårkanten eller skratta åt en skojig reel med någon annan, kanske lite roligare, unge.

Då spelar det ingen roll om barnet i gungan förgäves försöker meddela sig om att det är dags att gå till rutschkanan i stället.

Hur många gånger har jag inte sett barn i barnvagn, med ansiktet vänt mot föräldern, barn som förgäves pratar på eller försöker fånga mammas eller pappas blick. Men den blicken är vänd neråt, fastklistrad i någon superspännande Tiktokvideo. Utan kontakt blir snart barnets blick lika tom.

De här olika situationerna är hjärtskärande sorgliga.

Därför ska du plocka undan mobilen

Forskning har kommit fram till att om föräldrar använder mobilen mycket när de umgås med sitt barn visar barnet oftare tecken på stress. Tror jag det – jag visar nog mycket starka tecken på stress om någon som jag umgås med glor ner på en skärm i stället för att prata med mig. Det blir helt enkelt inget samspel, och barnen lär sig att det inte är någon idé att kommunicera så länge mobilen finns med.

Många föräldrar tycker faktiskt själva att de håller på med mobilen för mycket. Bland de som har bebisar anser 58 procent att de själva lägger för mycket tid på mobilen. Av föräldrar till barn på två till fyra år tycker 54 procent samma sak. Detta enligt en rapport från Mediemyndigheten.

Som mamma till två numera vuxna och utflyttade barn kan jag inte låta bli att påpeka klyschan att tiden med mindre barn går alldeles för fort. Det är ett välkänt faktum att klyschor kan vara sanna.

När du en dag tittar upp från mobilen på allvar så kanske det – vips! – har gått tio år.

När du inte längre har en sjuåring som vill spela spel med dig eller en tioåring som vill berätta om vad som hände på skolrasten så kan du sitta där i soffan med mobilen, i timmar om du har lust. Kul – eller?

Jag är glad att jag fick barn för så pass länge sedan (2001 och 2004) att det inte fanns smartphones de första åren av deras liv. Och i början av de uppslukande mobilernas intåg var det fullt normalt att inte ha mobil vid matbordet, utan att till och med lägga den i ett annat rum.

Självklart är inte jag ofelbar, men jag tycker fortfarande att mina egna barn är betydligt roligare att lyssna på, umgås med och titta på än denna oändliga ström av meningslösheter som går att hitta i telefonen.