Därför är det ohövligt att ha armbågarna på matbordet
Det har många av oss fått höra sedan barnsben.
Att det är dålig etikett att ha armbågarna på matbordet vet de flesta om – men varför är det så egentligen?
Viss vett och etikett har naturliga förklaringar, och är lätta att förstå anledningen bakom. Att tugga med stängd mun så omgivningen inte behöver se söndertuggad mat är ett exempel på ett logiskt exempel på gott bordsskick.
Men andra regler är lite svårare att förstå hur de uppkommit – som det att man inte ska ha armbågarna på matbordet. Det är ju både smidigt och bekvämt kan tyckas, så varför är det inte accepterat?
Bra bordsskick visar att man är ofarlig
Från början grundar sig ”inga armbågar på matbordet”-regeln i att man ville visa sig ofarlig som middagsgäst.
– Bordsskick hindrade oss från att lämna vår plats och starta bråk. Det var viktigt att folk såg att du brydde dig eller försökte. Folk blev rädda när man började ha dåligt skick. De insåg att reglerna inte fungerade och då visste man inte vad den här personen skulle göra härnäst, säger författaren Margaret Visser, som skrivit en bok om bordsskickets uppkomst, till Reader's digest.
Att ha armbågarna på bordet förstörde ordningen som skapats av de uppradade besticken, vilket som kunde tolkas som en brist på återhållsamhet.
En gammal regel att inte ha armbågarna på bordet
Det är helt klart en bordsskicksregel med djupt rotad historia – redan i Bibelskriften Jesus Syraks vishet står det att man ska skämmas om man sträcker ut armbågarna under middagen.
Ser man närmare nutid, så har regeln om inga armbågar på bordet mindre att göra med att undvika slagsmål och mer med att undvika olyckor med maten.
– Ingen är helt perfekt noggrann, så genom att hålla armbågarna borta från bordet så är man också säker på att man inte stoppar armbågen i salladsdressingen, soppan eller såsen, säger Jodi R.R. Smith, som är ägare av ett etikettkonsultföretag.
En bonus är att sänkta armbågar också hjälper en att inte få dålig hållning.