Hemma hos Ebba Busch – visar upp för första gången

Ebba Busch jobbar på sitt utekök

Efter reklamen: Ebba Busch jobbar på sitt utekök

I dag är hon partiledare för Kristdemokraterna, energi- och näringsminister samt vice statsminister i Sverige. Men när Ebba Busch, 38, var liten låg maktens korridorer i Rosenbad långt bort från det hyreshus utanför Uppsala där hon växte upp.

Likaså hade det känts helt otänkbart om någon då berättat för henne att hon en dag skulle ha råd att äga den röda trävillan med utsikt över sjön i hemtrakterna, där vi nu står.

Allas har som första tidning blivit hembjuden till Ebba, som stolt visar oss runt. Här bor hon ensam med sina barn Birger, 10, och Elise, 8.

– Det här är mitt paradis på jorden, säger hon.

Ebba berättar att hon och familjen brukade cykla några kilometer hit från hyreshuset med luftmadrasser på pakethållarna, för att sedan paddla över till Badholmen med alla sakerna fastsurrade i plast­påsar.

– Vi hade ju ingen båt och vi bodde inte här. Då var utopin att en dag inte bo i hyresrätt utan att få lov att äga sitt eget boende. Och nu bor jag här och har min egen eka, säger hon och ler.

Stort trädgårdsintresse

Hon är ledigt klädd i arbetsbyxor, vit t-shirt och ett par neonorange hängslen som en äldre herre har skickat till henne som present. Visserligen ska Ralph Lauren-blåsan snart åka på inför vår fotografering, men det är så här hon trivs bäst.

Ebba räds varken en het politisk debatt i tv eller att få lite skit under naglarna. Hon renoverar det mesta själv, målar, sågar och bygger ett utekök av gammalt spillvirke som hon hittat på tomten.

– Jag är ju inte en professionell byggare utan det är ”Ta mig i kragen AB” som har byggt det här, säger hon med glimten i ögat.

Det hon inte kan om bygge frågar hon sin bror Gustav om.

– När jag är på Biltema Facetimar jag honom och han vet alltid vart jag ska gå. Han kan gångarna utantill.

Gröna fingrar har hon också. I de fyra hemsnickrade pallkragarna invid skogen trängs potatis, morötter och grönkål med favoritblomman luktärt.

– Jag har ju en dröm om växthus och att jag ska kunna odla ännu mer på friland, men inga tomater. Det hinner man ju inte, säger Ebba samtidigt som hon tar upp potatis och morötter och lägger i ett durkslag.

Trädgårdsintresset har hon fått från mamma Helena.

– Trädgård var min mammas väg tillbaka från sin två och ett halvt år långa sjukskrivning och hon har fört intresset vidare till mig, säger Ebba.

Mamma Helena jobbade i SAS incheckningsdisk på Arlanda, när hon en dag inte orkade längre. Ebba var inte mer än nio år första gången mamman blev sjukskriven, men hon minns hur hon snabbt fick ta ett större ansvar hemma.

– Jag är väldigt tacksam till min mamma för mycket, men det var tufft med sjukskrivningen. Jag blev väldigt självständig tidigt och vuxen mycket tidigare än vad man kanske egentligen ska behöva, säger hon.

Uppväxt i frikyrklig miljö

Tryggheten som barn var mormor Gunhild, som bodde i lilla Blikstorp utanför Hjo i Västra Götaland. De hördes på telefon och så bodde Ebba där ibland om somrarna.

Ebba minns en tolerant och snäll mormor som tillät pyjamasmys i sängen, ätande kardemummaskorpor och drickande mjölk – trots att det smulade. Än i dag symboliserar dessa skorpor trygghet för Ebba och hon varvar gärna ner efter en tuff partiledardebatt med just en kardemummaskorpa doppad i mjölk. Det bästa med mormor Gunhild var att hon alltid hade tid att lyssna, minns Ebba.

– Jag kan prata mycket nu, men jag kunde prata ännu mer som barn. Och då lyssnade mormor. Jag försöker göra samma sak med mina barn, lyssna när de vill berätta någonting. De gör ju att de känner sig älskade och sedda.

Under uppväxten fick Ebba ofta höra att hon tog för mycket plats.

– Jag kände ofta att jag var lite för mycket, men jag tror aldrig jag var för mycket för mormor, säger hon.

Föräldrarna Helena och Truls var frikyrkliga och Ebba gick i Livets ords skola i Uppsala. Den frikyrkliga miljön hade snäva ramar och hårda regler.

– Jag är ju duktig i många sociala situationer, men det bygger ju också på att jag har lärt mig att packa ihop och förminska mig själv, säger hon uppriktigt.

Trots att Ebba växte upp i ett strikt kyrkligt sammanhang tror hon att hon hade en friare uppfostran än många av hennes klass­kompisar.

– Mina föräldrar bad mig ifrågasätta Gud och att hitta min egen tro.

Och när det var dags för gymnasiet valde hon aktivt att börja på Katedralskolan, en kommunal skola i Uppsala.

Politiken kallade

Ebba kommer inte från något politiskt hem. Men när mormodern fick hemtjänst och kände sig kränkt över hur personalen klampade in i hennes hem och klagade på allt som var fel, var det barnbarnet Ebba hon ringde för att diskutera saken med. Nu var det Ebbas tur att stå upp för sin mormor.

Ebba var tonåring och kände hur orättvisan växte till en politisk glöd, en vilja att förändra något. En glöd som förde henne inte bara till kommunalpolitikens äldrenämnd i Uppsala, utan så småningom hela vägen till Kristdemokraternas topp.

– Hade det inte varit för mormor Gunhild, hade jag inte engagerat mig i politiken. Då hade det blivit något annat. Jag minns det där samtalet, det var så avgörande. Hemtjänsten ville väl och hade goda intentioner, men de missade det som är så svårt att lagstifta om, nämligen värdighet och att se mormor som en människa, säger Ebba.

Än i dag är vården en hjärtefråga.

Ebba nosade på ätstörningar

Ebba medger att det inte finns något vårdsystem som är perfekt, men menar att människor kommer i kläm i det system vi har i dag. Hon såg på nära håll hur hennes mamma hamnade utanför systemet under en tid då hon inte mådde bra.

– Mamma stod utan ersättning under både en röd och en blå regering så vi har provat båda. Det är därför jag är så angelägen om att vilja förändra.

Olyckligt nog hade Ebbas pappa samtidigt det tufft med ekonomin. Han var egenföretagare och fotograf när 90-talskrisen slog till.

– Jag är uppvuxen i ett väldigt kärleksfullt hem, men det var inte alltid så tryggt. Framför allt inte ekonomiskt, säger hon.

Tonåren blev en kamp. Hon nosade på ätstörningar, men lyckades vända det i tid.

– Pappa åt frukost med mig varje morgon och pratade om vad kroppen behöver för att orka. Det räddade mig.

I vuxen ålder har förlossningarna hjälpt henne att försonas med kroppen.

– Kroppen blev mindre prydnad och mer funktion. Det var en be­frielse, säger hon. Och träning blev ett sätt att ta hand om min kropp och vara snäll mot sig själv. Om det är något jag vill lära mina barn så är det just det – att plantera den där inre rösten så att de är snälla mot sig själva. Man mår bättre och klarar sig bättre i livet om man inte är så hård mot sig själv.

Vill ge barnen trygghet

Efter att ha serverats kaffe från en Sigvard Bernadotte-termos och ätit goda hallonbullar från ett bageri i Uppsala under Ebbas trädgårds­paviljong, så går vi en sväng runt huset. In får vi inte komma. Gräsmattan sådde hon förra året och den går i en backe ner mot den egna bryggan och det glittrande vattnet.

Här finns dahlior i krukor och ärvda rosor från mamma. Samt en röd lekstuga, där dottern Elise huserar. Det vita hjärtat på dörren målade dottern en dag när mamma inte var hemma.

Elise är bara åtta år, men Ebba tänker ofta på hur livet kommer att bli för henne.

– Jag hoppas att hon aldrig ska känna att hon måste leva sitt liv som jag eller någon annan vill. Att hon ska vara grundtrygg och hitta en plats där hon får vara sig själv.

Ebba tystnar en stund och fort­sätter sedan:

– Kanske i kontrast till mig själv vill jag att hon ska känna att livet inte måste vara så strävsamt. Att hennes värde inte ligger i allt hon presterar, utan i att hon är den hon är.

Vi kommer in på soft girl-trenden, en subkultur på sociala medier som förespråkar ett liv med fokus på välbefinnande, skönhet och lyxhemmafruliv i stället för karriär och prestationskrav, särskilt bland unga kvinnor i generation Z. (Personer födda ungefär mellan 1997 och 2012). Trenden har väckt debatt om hur den påverkar kvinnors jämställdhet och ekonomiska själv­ständighet, då den kan ses som en motreaktion mot tidigare feministiska ideal om kvinnlig frigörelse och arbete. Det är inte bara en mode- och estetikstil med pasteller och naturligt smink, utan också en livsstil där man aktivt väljer att bortse från karriären för att i stället fokusera på hemmet och relationsvård.

Ebba både älskar och hatar soft girl-trenden, säger hon.

– Jag tror att det är livsfarligt om man får en backlash på jämställdheten, som går ut på att kvinnor återigen ska bli beroende av mannen och ge bort sin möjlighet till självbestämmande. Jag tror att man i en sund relation är beroende av varandra. Samtidigt finns det något väldigt befriande i det. Man sviker inte kvinnokampen bara för att man inte jobbar häcken av sig varje dag. Jag kan väl önska för nästa jämställdhetsvåg att allt inte måste handla om hårt arbete för kvinnor. Jag känner så många i min närhet som jobbar så hårt. Men vem njuter? Jag önskar att fler kvinnor ska få känna att det är okej att njuta av livet. Och göra det som är roligt.

Bra samarbete med exmaken

Vi går vidare runt huset. Ebba har slitit hårt med tomten sedan hon flyttade hit hösten 2023.

– Det var ett skrotupplag och jag har säkert fraktat bort tio ton skrot. Jag hittade bland annat två nedgrävda bilar, säger hon.

Hon blickar ut över sjön, där hon tog simmärken som barn.

– Man såg inte ens vattnet här­ifrån, säger hon.

Nu väntar Ebba på bygglov för att bygga ut huset. Hon säger att hon skapar denna plats lika mycket för sig själv som för framtida generationer.

– Jag bygger för mina barn. Jag planterar äppelträd för mina barn. Jag hoppas att det här ska vara en trygg plats som de kan vända till­baka till och som de kan känna är deras hem.

Ebba lägger stor vikt vid att vara en närvarande mamma och tycker om att hitta på saker med sina barn ute i naturen. Men att vara ensamstående, och samtidigt ha ett toppjobb som partiledare, är inte alltid det enklaste.

– Det är kämpigt ibland och jag får inte alltid ihop det. Samtidigt har jag varit partiledare i tio år, jag är gammal i gamet, och har hittat mirakulösa sätt att aldrig behöva bruka våld på den sortens mamma som jag vill vara.

Men hon har ett bra samarbete med exmaken Niklas Thor, 39, som har delad vårdnad om barnen. De åker till och med på gemensamma semestrar ihop. Senast firade de jul och nyår på Sri Lanka. De försökte lära sig surfa och gjorde vissa utflykter ihop, men gav varandra också egentid.

– Jag tycker det är läskigt att vara ensam med två barn så långt hem­ifrån om något händer, så det var en förutsättning att vi gjorde resan ihop. Det var skönt att ha med någon man kunde lita på.

Gått i föräldraterapi

Nu väntar en tuff period med många jobbresor inför valet 2026, men tack och lov har Ebba och Niklas rutinen inne. De har gjort två EU-val och två riksdagsval med barn. Samarbetet har inte varit helt friktionsfritt efter skilsmässan och de har därför valt att gå i föräldra­terapi.

– Vi har jobbat jättemycket på vår ex-gifta-relation för att omprogrammera oss. Jag kan inte störa mig på saker som jag hade stört mig på om Niklas varit min partner, för det är inte min business längre. Vi har lärt oss massor i terapin och hade aldrig kunnat semestra ihop annars, säger Ebba.

Intervjun lider mot sitt slut. Dottern Elise ska snart komma hem från skolan och fotograf Theresia och jag ska ge oss av. Jag frågar om Ebba drömmer om att gifta sig igen. Svaret kommer snabbt.

– Jag är öppen för det, men det är ingenting jag går och drömmer om. Livet är fullt som det är och jag känner inte att något fattas. Mitt livs kärlek på både första och andra plats är mina barn. Jag har dessutom ett rikt socialt liv och även när jag är själv så känner jag mig inte ensam.