Folkets Tempel-grundaren Jim Jones följare drack gift
Pastor Jim Jones Grundade Folkets Tempel I Indiana som 25-åring 1955. Jones kom från enkla förhållande men var driven. Han började som gatupredikant och slipade sina förmågor. Jim Jones blandning av evangelisk kristendom, new age och social rättvisa lockade följare från alla delar av samhället, svarta som vita.
Se också: Caroline om våldet: ”Han kissade på mig och mamma”
På 60-talet hade Folkets tempel vuxit och kyrkan flyttades till Kalifornien. En plats som Jim Jones bedömt vara säkrare än Indiana i händelse av kärnvapenkrig. En överhängande risk som präglade människors vardag under det kalla kriget.
Både kyrkan och Jim Jones blev en kraft att räkna med i samhället. Man engagerade sig bland annat i välgörenhet och fick inflytande i maktens korridorer. Samtidigt med kyrkans tillväxt stärktes pastor Jones ego. Han började tala om sig själv i messianska termer och jämföra sig med Kristus och Buddha. Hans följare förväntades gå upp i församlingen helt och hållet. De skulle kapa banden till familjen ”utanför” och ta med sina tillgångar in i Folkets tempel. De förväntades också arbeta hårt för kyrkan.
Under 70-talet hamnade kyrkan i blåsväder efter anklagelser om övergrepp i församlingen. Samtidigt fruktade Jones atomkrig och undergång. Lösningen blev drastisk. 1977 gick flytten till Guyanas djungler där Folkets tempel grundlade en egen stad. Ledaren fick ge namn åt Jonestown. Här skulle man röja djungeln och bygga ett utopiskt samhälle utan inblandning från världen utanför.
Vid det här laget hade Jim Jones också utvecklat ett narkotikamissbruk som å ena sidan gav honom energi men som å andra sidan kan ha gjort honom en smula paranoid. Arbetet i Jonestown övervakades av vakter medan ledarens ord skallade från megafoner uppsatta i träden. Medlemmar som visade tendenser till att vilja hoppa av kunde bli behandlade med lugnande droger som man hade stora lager av. Målet var att skingra avhopparnas tvivel och få dem tillbaka till gemenskapen.
Trots övervakningen började oroväckande rapporter sippra ut från Jonestown. Rapporter som tydde på att det utopiska mönstersamhället inte var så paradisiskt som ledaren lovat. Anhöriga i USA blev oroliga av vad de hörde och inte fick höra från sina släktingar i Folkets tempel. Deras oro luftades i tidningsartiklar där Folkets tempel kritiserades för bland annat barnmisshandel och för att hålla medlemmar där mot sin vilja.
Jim Jones, den karismatiske pastorn i solglasögon, misstänktes också för att dra sexuella fördelar av sin ställning. Den demokratiska kongressledamoten Leo Ryan reagerade på familjerna oro och organiserade en resa till Jonestown. Med på resan fanns journalister och familjemedlemmar med släkt i Folkets tempel. Sällskapet landade och togs emot av pastor Jones den 17 november 1978. Han hade in i det längsta sagt nej till besöket men när trycket blev för stort var till och med pastorn tvungen att ge vika. Han guidade besökarna på anläggningen och visade vad man hade åstadkommit. Här fanns allt från skola till läkarmottagning och sovsalar. Allt byggt av medlemmarna i vad som tidigare hade varit vild djungel.
Kongressledamoten imponerades av vad man hade byggt upp men fick också signaler om att de larm som nått USA hade täckning. Några församlingsmedlemmar tog kontakt och ville följa med delegationen hem till USA. Besöket fick ett abrupt då en församlingsmedlem attackerade kongressman Ryan med kniv. Attacken avvärjdes och delegation begav sig mot flygplatsen för att åka hem. Då hade man även med sig de församlingsmedlemmar som ville återvända till USA. Pastor Jones beväpnade vakter eskorterade sällskapet till planet. Väl där vände vakterna vapnen mot gästerna. Leo Ryan och flera andra i sällskapet sköts ihjäl. Några lyckades fly i in i djungeln men planet stannade kvar på marken.
I Jonestown kallade nu ledaren sina följare till en sista revolutionär handling som gruppen repeterat tidigare. Folkets tempel var dödsdömt och nu skulle medlemmarna visa sin lojalitet med sin ledare genom att dricka giftblandad saft. Barnen, uppemot 300, dödades först. När Guyansk militär kom till Jonestown dagen efter var det en fruktansvärd syn som mötte dem. Runt 900 personer låg döda. Några få överlevare, som smugit sig undan dödsdrycken, gav sig tillkänna. Pastor Jones var bland de döda. Han hade ett skotthål i huvudet som han kan ha tillfogat sig själv. Den revolutionära utopin hade ändat i en massaker och begreppet ”drinking the kool aid” används än idag som en omskrivning för att göra något av blind lydnad. Men somliga hävdar att det snarare rörde sig om ett massmord än att medlemmarna tog sina egna liv. De minsta barnen kunde ju knappast ha bestämt sig på egen hand. Dessutom berättar vittnesmål att beväpnade vakter övervakade församlingsmedlemmarna när drycken delades ut. Några av de döda hade dessutom märken efter injektioner på kroppen. Tim Carter överlevde massakern men förlorade sin fru och son.
–Jones skulle döda alla till vilket pris som helst. Han hade ljugit så mycket för att skapa en känsla av att vi var belägrade så att även de som tog ett principbeslut om revolutionärt självmord gjorde det influerade av hans lögner, säger Tim Carter till Rolling Stone.
I efterhand har både överlevare och involverade vänt sig emot beskrivningen att Folket tempel bara bestod av lättlurade stackare. Man var inte bara får som drack saften och gick i döden för sin ledare. Journalisten Tim Reiterman var med på Leo Ryans plan i Guyana och träffades av två skott i attacken.
”Det Folkets tempel jag känner till bestod inte av självplågare och halvkorkade individer. Medlemmar som lämnade sina hem, gav åratal av arbete, sina besparingar, sina barn och i vissa fall sina liv fick något i utbyte”, konstaterar Tim Reiterman i boken ”Raven: The untold story of rev. Jim Jones and His people”.
Massakern i Jonestown var den enskilda tragedi som krävt flest civila amerikanska liv före terrorattackerna den 11:e september.
Källa: New York Times, Guardian, Rolling Stone
