Fryshusmordet 1994: Vem mördade 16-årige Anders Gustafsson?
Mordet är fortfarande olöst och Anders mamma väntar fortfarande på svar om vad som skedde nyårsafton 1994.
Anders Gustafsson, 16 år, står i hallen i sin nya skjorta som han fick på julafton. Det är nyårsafton 1994 och snart är det 1995.
– Jag älskar dig, din skurk, säger hans mamma Lilian Gustafsson och ger honom en kram.
Anders ska till skinnskallelokalen Höder Dart vid ungdomscentret Fryshuset i Stockholm för att diskutera en demo som han har fått ett löfte om att spela in.
1994 låg Fryshuset i ett slitet fryslager, i den då ruffiga Norra Hammarbyhamnen, till skillnad från i dag då det är placerat i två byggnader i den tämligen nya stadsdelen Hammarby Sjöstad, på andra sidan Hammarby sjö.
Höder Dart: skinskallelokalen dit Anders skulle
16-åringen hade ett gediget musikintresse sedan barnsben, särskilt för hårdrock. Han hade varit på Höder Dart förut för att lyssna på musik, men hade slutat att gå dit efter en incident i mars 1994.
– Anders hade varit där med en kompis som hade blivit tvångsrakad och efter det ville inte Anders gå dit. Han sa att det var för bråkigt för honom, har hans mamma Lilian berättat i TV3:s Efterlyst.
Men nu skulle han dit igen, det var löftet om demon som lockade. När Lilian ger honom den där kramen i hallen hemma i Solna vet hon inte att det är sista gången hon ser sitt enda barn.
I dag vet Lilian ungefär vad som hände den kvällen, även om de sista pusselbitarna saknas för att lösa mordet på hennes son.
Anders Gustafsson försvann på nyårsafton 1994
Anders och hans kompisar åkte runt till lite olika fester i olika stadsdelar. Han och hans kompisar var först i Täby för att sedan åka till Åkersberga.
Festen i Åkersberga var stökig så de valde att åka vidare till Fryshuset och Höder Dart. Därifrån ringer Anders till sin mamma från en fast telefon och önskar gott nytt år.
Klockan är strax efter midnatt och han säger att han kanske sover hos en kompis i Solna. Lilian, som befinner sig på en nyårsmiddag på Färingsö utanför Stockholm, uppmanar sonen att ändå åka hem och sova.
Vid ett, halv två, på natten den 1 januari 1995 vill Anders vänner åka hem, men de hittar inte sin kompis i den fulla konsertlokalen och tänker att han kanske redan har lämnat festen.
Det är en mamma som väntar på sin son
När Lilian kommer hem till lägenheten i Solna den 1 januari är den tom. Anders är inte hemma och hon ringer då till den kompis som Anders sagt att han skulle sova hos. Han och en kompis till erbjuder sig att hjälpa till att leta efter Anders.
Lilian Gustafsson fick dödsbeskedet i en polisbil
Tillsammans åker de mot Norra Hammarbyhamnen, där ett gammalt saltlager intill Fryshuset är i färd med att rivas för att ge plats åt moderna bostäder. Men de kommer inte ända fram för vägen är avspärrad.
Lilian kliver över avspärrningarna men blir stoppad av en kvinnlig polis varpå Lilian presenterar sig och berättar att hon letar efter sin son. Polisen har vid det laget förmodligen lagt ihop ett och ett och när hon får ett anrop på sin komradio råkar hon nästan försäga sig om att hon troligtvis står med en anhörig.
– Det är en an… det är en mamma som väntar på sin son, rättar hon sig som svar i radion.
Men Lilian hade ännu inte kopplat att polisavspärrningarna hade något med hennes sons försvinnande att göra. Hon fick veta att polisen funnit en död man, men hennes Anders var ju bara ett barn. Dessutom var han ju inte död, bara försvunnen.
Polisen ber Lilian och Anders kompis att sätta sig i bilen igen och vänta. Men under tiden de sitter där kommer Anders kompis på att de inte lämnat något signalement. Han kliver ur bilen och går fram till polisen igen för att berätta hur Anders var klädd kvällen innan, för att sedan sätta sig i bilen igen.
Det går en lång stund, och utomhus börjar det mörkna. När poliserna går fram till Lilians bil blir livet sig aldrig likt igen. De ger henne beskedet att Anders är död.
Anders Gustafsson saknade högerhanden
Anders Gustafsson hade hittats död runt lunchtid av en byggnadsarbetare som höll på att riva saltlagret den 1 januari 1995. Han hade blivit utsatt för kraftigt våld mot huvudet, vilket var dödsorsaken, men hans högra hand saknades också.
Varför den saknades kan man bara spekulera om. De teorier som funnits är att han kanske hade gärningsmannens dna på sin hand, eller att det var ett straff för att han vägrade att göra Hitlerhälsning.
Lilian tror att Anders lockades till lokalen med ett löfte om att spela in demon.
– Jag har hela tiden trott att Anders blev lurad till skinnskallelokalen och att någon han kände planerade att döda honom efter något han gjort eller sagt. Att det var personligt, har hon sagt i Expressen.
Fallet blev återigen aktuellt i juli 2018 efter att en byggnadsarbetare som höll på att riva det gamla Spårvägsmuseet i Norra Hammarbyhamnen hörde av sig till polisen efter att ha hittat vad han beskriver som en hand i en plastpåse.
– Men så blev han rädd, släppte allting och sprang ut. Sen hittar han inte tillbaka, har Mats Pettersson, förundersökningsledare vid polisens kalla fall-grupp, berättat för Expressen.
Handen återfanns aldrig, trots att polisen finkammade de stora lokalerna med många skrymslen och vrår.
Vad hände Anders Gustafsson? Finns inget svar
Den 9 juli 2023 skulle Anders Gustafsson fyllt 45 år, om han hade levt. Sedan dödsfallet har Lilian skrivit boken Ringar på vattnet om fallet, samma namn som den förening som hon också drivit under de många år som gått efter mordet.
Den här kampen har nog varit den värsta jag har utkämpat
Föreningen "Ringar på vattnet" lade hon ner nyårsafton 2020, men där hade hon som målsättning att ge 500 000 kronor i belöning till den som bidrog till att lösa mordet.
I stället har pengarna gått till 44 elever i Solna Kulturskola och till elever på Solna Brass, som delar Anders intresse för musiken.
Sommaren 2023 intervjuades hon av Sveriges radios Mia Blomgren. Där berättar Lilian om sina känslor efter att hon fick ta emot det hemska beskedet.
– Från början kämpade jag för att överleva, sedan för att leva, lösa mordet och förstå varför. Jag fick hjälp att jobba med mina mörka tankar för att inte bli bitter och försonas med livet, säger hon och senare konstaterar hon:
– Den här kampen har nog varit den värsta jag har utkämpat.
Hon väntar fortfarande på ett svar om vad som hände Anders den där natten, årsskiftet 1994, 1995.
– En lösning på mordet skulle kanske ge mig svar på varför. Sanningen är bättre än spekulationer och gärningsmännen borde inte gå fria.
– Jag har bara två frågor och det är vem och varför? Varför dödar man en 16-årig pojke och på det sättet?