Jag stör mig på ungdomarnas felsägningar – 10 vanliga ord många uttalar helt fel
Ett fel, vanligt bland ungdomar, driver mig till vansinne.
Jag är långt ifrån ensam om att bry mig om språkets förfall. Det är snarare en nationalsport. Särskrivningar, hen och engelska låneord brukar toppa listor på vad vi stör oss på i språket. Tätt följt av att inte kunna skilja på de och dem eller var och vart. Men en oväntad bubblare har seglat upp.
”Ge den till hon”, ”Han tog med hans boll”, ”Jag ska hem till han efter skolan”.
Inte för att dra alla över en kam (inte kant!) men varför kan inte ungdomar använda pronomen rätt? Är de influerade av engelskan där man säger ”his ball”, att de därför säger hans i stället för sin? För vems boll tog han med? Hör de inte hur det skär i öronen?
Enligt Språket i P1 så är pronomen faktiskt en av de mest komplexa ordklasserna. Att säga han i stället för honom är tydligen en kvarleva från fornsvenskan som försvann runt 1300-1400-talet. Vilket betyder att det har varit fel i över 600 år. I vissa dialekter, som småländska, lever det ofta kvar och det kan de väl få ha, kan man tycka, dialekter är fint och spännande rent språkligt. Men det har korrumperat ungdomen! De här felaktigheterna hörs titt som tätt bland unga (källa: Alla på redaktionen).
Språk utvecklas – men det finns rätt och fel
Jag vill vara skön och ha en avslappnad inställning till språket. Det är klart att det ska utvecklas, spegla ett förändrat samhälle och bla bla bla. MEN DET FINNS JU ETT RÄTT OCH ETT FEL!!!
Det ska sägas: Jag är mer eller mindre anställd som språkpolis. I rollen som redaktör ingår det att se till att vi har korrekt svenska i tidningen. Det går inte en vecka utan att jag väser ”man spenderar pengar – inte tid!”. Eller en dag utan att jag byter ut det raka tum-tecknet mot citattecknet (citationstecken är också korrekt) – som absolut inte heter situationstecken. Eller det ännu värre ”fnuttar”.
10 vanliga ord som många uttalar fel
Fopoll – ska vara Fotboll
Hamboll – ska vara Handboll
Ijenkligen – ska vara Egentligen
Interjuv – ska vara Intervju
Dektektiv – ska vara Detektiv
Sveijtsch – ska vara Schweitz
Advokado – ska vara Avokado
Pogram – ska vara Program
Triologi – ska vara Trilogi
Egyptien – ska vara Egypten
I min yrkesroll är jag någorlunda skonad, de flesta kollegor bryr sig ändå om sådant mossigt som rättstavning. Även om alla journalister envisas med att säga enkätundersökning, trots att en enkät är en undersökning, det blir helt enkelt lite bulle på bulle.
Men i sociala medier, i privata sms och bevare mig väl – reality-tv – är det som att någon vill tortera mig.
Uttrycken i Love is blind var hemmasnickrade
I våras gick debatten het efter andra säsongen av dejting-reality-såpan Love is blind. Deltagarna i både första och andra säsongen slaktade vårt gemensamma språk. Förutom att de hela tiden pratade engelska så blandade de ihop ord och uttryck till den milda grad att det var svårt att förstå vad de menade.
”Det var bara goda gärningar”, ”Vi kommer lämna våra vägar här” och ”Vi har typ försökt att flyta över vattenytan” är några exempel.
Men en hjälte klev fram: undertextaren Marie Roos. Hon tog på sig att rätta deras uttryck och översätta engelskan till svenska.
”Vi hade bara goda avsikter”, ”Då kommer vi gå skilda vägar” och ”Vi har försökt hålla oss flytande” kunde man läsa.
Tilltaget hyllades av många och blev omskrivet i media. Vissa undrade om det inte ska stå exakt som det sägs i programmet?
– Det ska det ju göra, när de säger någonting som går att skriva på korrekt svenska. Jag personligen uppfattar det som att det som är viktigt är att man får fram själva budskapet, och det hoppas jag att jag har fått, sa hon i våras till SVT.
Handlar om förståelse eller förvirring
Det är ju det som är hela poängen: vi ska förstå varandra. Så klart förstår jag meningen även om någon skriver ett felaktigt dem, men det får mig att stanna upp i texten och flytta fokus från innehåll till form. Det blir också väldigt förvirrat om någon pratar om sin dotters krokodiltårar men menar att hon var jätteledsen, inte att hon låtsasgrät. Eller att någon glatt basunerar ut att de gjort grannen en björntjänst när de tog med hens skräp till tippen. Eller tror att lök på laxen är synonymt med grädde på moset.
Att bara uttala ord fel då? Det är så klart mycket som man förstår men ändå stör sig på. Har du någonsin hört en italienare beställa en eXpresso? Att höra någon säga deKtektiv, aDvokado och EgyptIen är som ljudet av naglar mot en griffeltavla. Är det orelevant (skoja – det heter irrelevant!) hur något uttalas?
Nej, för det stjäl fokus från det som sägs och kan göra andra osäkra på hur ordet faktiskt ska uttalas. Om någon med mer språkauktoritet säger på ett visst sätt kanske jag också påverkas och sprider vidare det felaktiga. Språkvård är ett gemensamt jobb!
Många älskar att märka ord, förmodligen för att det får dem att känna sig smartare. Visst kan det vara lite drygt, men hur jobbigt det än är när det händer en själv så är det att föredra framför att uttala något fel för all framtid.
Så klart är inte denna avlönade språkpolis felfri. Ibland hör jag mig själv låta som en söderkis på 40-talet när jag beställer en sallad med chevreee, innan jag harklar mig och säger shävr lite högre. För att inte tala om alla de engelska ord och uttryck som slinker in. Överhör jag ett samtal där nån berättar hur de connectat med någon under helgen som var sooo crazy, så blir jag tokig. Sen gör jag samma sak själv.
Pssst! Om du läst så här långt och är intresserad av språk så hittade du felet va? Även om bulle på bulle låter gott så är det ju inte så det brukar heta...