Janne Josefsson: Kärleken kommer när den kommer
Frukost: te sedan kaffe. Efter det känner sig Janne Josefsson som en människa igen. Det berättar han när vi träffas i Göteborg veckan efter det snöpliga uttåget ur Let´s dance.
– Ibland får man gå in i grejer som man inte behärskar, skrattar Janne.
Pasodoblen blev hans fall. Trots att han kämpade för att få fram mer intensitet, mer power, och skjuta fram höfterna, åkte han ut. Fast Janne är inte deppig för det.
– Jag har hela tiden sagt att jag inte kan dansa och nu är det bevisat.
I flera säsonger hade Janne tackat nej. Men när hans kontrakt med SVT gick ut ville han ge dansen en chans.
– Äh, vad fasen, nåt kul får man, ha tänkte jag.
Trots att kollegorna på samhällsredaktionens farhågor ” Du får inte bli en ny Glenn Hysén eller Tomas Ravelli”.
– Men det blev värre än så. Jag åkte ut med huvudet före tidigt som fan. Lite sorgligt. Det var ett sådant gott gäng de som producerade och så dansarna. Samtidigt var det skönt att åka ut. Månaden innan premiären startade träningen, rätt intensivt fem dagar i veckan med tretimmars pass. Min danspedagog Malin Watson gick all in. En fantastisk energifull och positiv tjej. ”Sträck på dig. Var ska du ha blicken, var ska du ha benen? Räkna stegen och se glad ut.” Inga lätta grejer.
– Jag är ingen sång- och dansman på det sättet även om jag är en sprallig person.
Janne demonstrerar några egna danssteg på gatan ”la cucaracha, la cucaracha”…
Han kommer han loss i någon sekund. Strax glider en välpolerad, vit bil fram och rullar ner rutan.
– Du är bäst Janne. Jag röstade på dig, säger bilmannen och gör tummen upp.
Det märks att Janne trivs.
– Folk vill gärna tjöta. Men det mattas ju av lite nu. I och med att jag inte gör den här undersökande, farliga journalistiken längre.
Från livsfarlig journalist till gosegubbe
Och tro det eller ej. På senare tid har Janne förvandlats från att vara en livsfarlig granskande journalist till gosegubbe och gästat bland annat Parneviks, Renées brygga, Alla mot alla, Skavlan och Carina Bergfeldt.
– Tittarna har fått se en annan sida av mig. Jag är inte ständigt upprörd och arg. Förbannad på missförhållanden.
Efter tittarsuccén Från Hisingen till Casablanca där Janne och taxichauffören Mohammad Lamari gör en roadtrip och pratar om åldrandet, livet och döden och att våga erkänna att man är pensionär.
– Det är otroligt mycket folk som kommit fram som gillar serien. Produktionsbolaget kom upp med idén. De hade träffat Mohammed på ett taxifik i Stockholm och frågade om jag var intresserad av programidén. Det var jag.
Och så kom det sig att 600 000 tittare bänkade sig framför SVT tisdagar klockan 21 och lät sig förföras av Jannes tal om ensamheten efter tre skilsmässor. Första äktenskapet höll i 20 år, andra 10 år, tredje tre år.
Det här är Janne
Namn: Janne Josefsson
Född: 1952, uppvuxen på Hisingen i Göteborg.
Bor: På Åstol och i Göteborg.
Familj : Tre vuxna barn och ett barnbarn.
Gör: Föreläser, frilansar i radio och tv.
Utmärkelser: Stora journalistpriset 1998 och 2002. Föreningen Grävande Journalisters Guldspade fem gånger.
Livsmotto: ”Stå inte där du alltid stått.”
– Jag har aldrig varit singel förrän nu, förklarar han. Och många kände sig kallade efter de fyra avsnitten.
– Det blev lite som en kontaktannons, erkänner Janne men det var det inte tänkt som. Hemma på Åstol hopade sig breven.
– Fina brev men jag tror att kärleken kommer när den kommer.
Att han skulle vara körd när det gäller relationer tror han inte. Men arbetet som journalist har ofta uppfyllt honom totalt.
– Man blir besatt.
Bodde granne med Clark Olofsson
Fast någon besserwissermansgris är han inte.
– Nej, det tror jag ingen skulle säga. Men det kan finnas en självupptagenhet att gå in i ett projekt och vara frånvarande. Och det tror jag kan ha varit en del av det. Ingen skulle beskriva mig som odräglig men jag har varit väldigt fokuserad på jobbet.
– I vissa fall kunde det ersätta allt. Grejer jag gjort som jag jobbat med länge och som fått ett otroligt genomslag. Valstugereportaget som avgjorde valet. Osmo Vallo, fallet Louise, Köttskandalen. Det blir kickar som man sedan vill upprepa. Att få höra ”Fan va bra Janne”. Det är klart det påverkar mig. I dag känner jag mer ett lugn.
Janne är uppvuxen i Biskopsgården i Göteborg. Ett av dagens problemområden. Även dåtidens i någon mån. Clark Olofsson, den hårdhudade bankrånaren, bodde till exempel i grannuppgången. Janne kommer ihåg när Clark var på rymmen och polisen spanade i kvarteren – utan resultat.
– Mohammad och jag sökte upp honom när vi var på vår resa. Clark tyckte fortfarande att han själv var en hedersknyffel. Trots att han suttit inne för knarkaffärer både i Sverige och Danmark.
Pappan, Jannes pappa alltså, arbetade på Volvo. Mamman var städerska men utbildade sig sedan till brevbärare.
– Hon var faktiskt en av de första kvinnliga brevbärarna i Sverige.
Medelklassen klädde ut sig till arbetare
Föräldrarna var socialdemokrater. Mamma aktiv i kvinnoförbundet. Själv gick Janne med i Folkpartiet.
– Jag blev liberal för jag läste partiprogrammet. Var med i studentförbundet och radikaliserade det.
Se också: 5 saker du kanske inte visste om Suzanne Axell
I tidernas begynnelse – på 70-talet – hade Janne tänkt sig en karriär inom reklambranschen. Gick Göteborg stads handelsskola sedan en eftergymnasial kurs i marknadsföring för att bli reklamman. Dåtidens reklamgurus sträcklästes.
Men i 18-årsåldern kom han på andra tankar. Journalist skulle kanske vara mer spännande.
– Jag var väldigt samhällsintresserad. På den tiden var det lämplighet som avgjorde om man blev antagen; intelligenstest, nutidsorientering, allmänspråk. Man fick träffa en psykolog och en hårdhudad TT-journalist.
På andra försöket kom han in. Jannes mamma som själv gärna hade velat studera vidare uppmuntrade honom.
– Hon var så stolt, när jag kom in på journalisthögskolan och blev den första med högskoleexamen i släkten.
Året var 1973 och många välutbildade medelklassbarn ”klädde ut sig till arbetare”. Murarskjortor och arbetarskor. Man ville föra arbetarnas talan. Journalisthögskolan fick epitetet Kommunisthögskolan.
– När man själv är uppvuxen i arbetarklassen då funkar det inte att romantisera. Det finns rötägg i alla samhällsklasser. En gangster behöver inte se ut som en gangster. Allt är inte som det ser ut. Det ledde mig till att avslöja, undersöka. Att ställa mig någon annanstans än de flesta andra journalisterna.
Jobbade med Lasse Brandeby i Borås
Som nybakad journalist fick han anställning på radions samhällsredaktion i Stockholm.
– Alla var vänstervridna – inga borgerliga tror jag. Likadant var det på tidningsredaktionerna runt om i landet. Alltid underförstått vilket parti man skulle sympatisera med.
– Och dagens journalistkår har inte förändrats alltför mycket. Fortfarande slår och gräver den inte åt alla håll.
Janne menar att det råder en slags självcensur som tar sig uttryck i att inte avslöja bidragsfusk hos invandare – begravda mammor och pappor i Serbien fick pension. Uppdrag granskning fick tips om det i ett tidigt skede. En het potatis.
– Ett sådant program kan vi inte göra, tyckte somliga. Då får ju Sverigedemokraterna fler röster.
Vissa frågor tar man bara inte upp i media.
8 snabba frågor
1. Vilken ålder skulle du vilja vara om du tvingades vara lika gammal hela livet?
– 50 år, då har man avverkat en hel del. Ändå har man hela livet framför sig.
2. Vem skulle du vilja byta liv med för en dag?
– Vaktmästaren i regeringskansliet och få reda på hur politikerna egentligen är.
3. Bästa flirtknep?
– Att dansa La Cucaracha
4. Bästa barndomsminne?
– Min pappa är från Halmstad, vi åkte alltid ner dit vid skolavslutningen och var hos min faster Svea. Vi cyklade till Tylösand och slängde oss i vågorna. Köpte en halv special på Gustafs korv på Brogatan.
5. Vilket år skulle du resa till om du kunde resa tillbaka i tiden?
– 1969 var jag i London för första gången. Tog en färja dit. Carnaby street. Den tiden hade varit kul att se med mina ögon i dag.
6. Vilket tävlingsprogram i tv skulle du vilja vinna?
– Alla mot alla. Cecilia Frode och jag har varit med där flera gånger. Vi blir bättre och bättre men vi är i särklass sämst av alla.
7. Vad är mest avtändande när det gäller kvinnor?
– Svartsjuka.
8. Var finner du harmoni?
– I mitt hus på Åstol i Bohuslän.
Åter till slutet av 70-talet. Janne och familjen trivdes inte i Stockholm. Han sa upp sig och började på Radio Göteborgs redaktionen i Borås.
– Det var där jag träffade Lasse Brandeby. Jag glömmer aldrig 1983, tio år efter militärjuntans kupp i Chile. Då ringde vi Chiles diktator Pinochet och spela den mördade poeten Victor Jara i örat på honom – allt i direktsändning.
Ständiga hot har förföljt honom
1987 började Janne frilansa för tv–programmet Striptease, föregångare till Uppdrag granskning.
– Mina reportage var omdiskuterade. Det kom ett lämmeltåg av jurister och synade innan det sändes och Hannes Rådstam och jag fick Stora Journalistpriset för Osmo Vallo. 2001 skapade vi Uppdrag granskning-redaktionen i Göteborg.
– Jag har älskat det här jobbet och det har präglat mig väldigt mycket. Det har alltid varit prio ett. Ett tag snurrade jag mellan Åstol, Göteborg, Stockholm.
Ständiga hot har förföljt honom genom åren.
– Nu är det inte så farligt men inte för så länge sedan hade jag kamera inne i lägenheten, larm och vakter. Polisen grep en man som var på väg att ha ihjäl mig. Det blev rättegång. Mannen hade hört talas om att jag skulle göra uppföljningar på gamla fall. Då slog det slint.
– När vi skulle granska IS–rekryterare kom ett brev med pulver. Jag fick det över mig. ”Vi vet var du bor”. Hela tv–huset i Göteborg fick stängas.
– Mycket sådant där. Jag har äventyrat mina familjer. Satt dem i stor fara men det är ett pris man får betala.
Så har också journalistpriserna kommit i parti och minut. Nu senast Vilhelm Mobergpriset.
– Det känns fantastiskt. Han har varit en förebild för mig som journalist.
Vad händer nu?
– Sommar! Nu längtar jag till uteserveringarna. Sedan får jag många förfrågningar om att vara med i underhållningsprogram. Jag har inga problem med att ställa upp men jag måste fråga mig vad jag egentligen vill. Sedan blir det kanske en uppföljning av Från Hisingen till Casablanca.