Johanna Sandwall: För varje kvinna jag ser, så vågar jag lite mer

Johanna Sandwall #släppsarongen krönika.
#släppsarongen. Jag känner mig stärkt av alla #släppsarongen-historier. För första gången på länge känner jag att jag vågar visa upp MIG.

Jag har läst samtliga berättelser på allas.se som berör kampanjen #släppsarongen. För varje historia blir jag mer och mer imponerad, peppad och stolt över alla dessa kvinnor med olika kroppar, förutsättningar och styrka som vågar ta nästa steg. Jag blir också varse om hur självklart det borde vara att känna sig fri på stranden – det är ju bara en kropp i badkläder.

Men efter alla dessa historier inser jag hur lång väg jag själv har kvar till att känna mig 110 procent bekväm. Och visst måste det också vara okej?

Annons

För varje kvinna jag ser som vågar, så vågar jag lite mer. Jag är långt ifrån färdig med mina hjärnspöken, men ett upprop som detta får mig att ta ett försiktigt kliv denna sommaren.

Jag är långt ifrån färdig med mina hjärnspöken, men ett upprop som detta får mig att ta ett försiktigt kliv

Jag har i hela mitt liv kämpat med övervikt. Det har varit 25 år av ständigt jämförande. Med en naturligt smal syster och klasskompisar som kunde vara oblyga efter gympan eftersom de såg ”normala” ut. Senare blev det influencers, reklampelare och ett ständigt påminnande hos modejättarna att ingenting någonsin passade trots att jag hela tiden gick upp i storlek. Även om jag aldrig känt mig särskilt stor så har omvärlden, media och vänner visat det för mig, medvetet eller omedvetet – som ett slag i ansiktet.

Annons

Just stranden har inneburit ett ständigt krig inombords, år efter år. Jag älskar stranden! Att dimpa ner i en solstol och bara känna hur solen värmer kroppen, ta ett långt härligt bad i havet och njuta av den fantastiska miljö i sydligaste Skåne som jag är så priviligierad att ha vuxit upp i. Men hälften av tiden på stranden har gått åt till att bekymra sig över hur jag sett ut i den där jäkla bikinin.

Jag bestämde att det inte var lönt att ta med en strandstol för om jag sitter i den så bullas magen ihop till valkar. Det var bättre att ligga platt på sanden istället med benen lätt uppdragna så magen slätades ut. Jag klädde på mig ett linne varje gång vi skulle ha den efterlängtade picknicken, för att sitta lite lätt framåtlutad var om möjligt ännu mer osmickrande. Så fort jag lämnade strandhandduken var det kläder på.  Någon kunde ju se mig och tycka jag var ful.

Annons

Så istället för att njuta av min absoluta favoritplats på jorden, så lade jag min energi på detta trams. För ja, det är trams.

Nu är badsäsongen igång igen. Fullproppad av alla #släppsarongen-historier försöker jag verkligen slappna av när jag besöker stranden. Jag har gått ner några kilon för min egen hälsas skull, men också för att känna mig mer bekväm i mig själv. Jag behöver inte ljuga. Jag påverkas fortfarande enormt av supersmala bloggare som utan ansträngning ser ut som modeller i sina perfekt retuscherade instagramflöden. Jag önskar att det inte var så och jag jobbar hårt för att låta bli. Men ännu är det min sanning och de där minuskilona var något jag behövde för att ta mig en bit över hindret.

För första gången på länge känner jag att jag vågar visa upp mig

Jag har en ny baddräkt som jag verkligen älskar och känner mig fin i. Den är full av färger, volanger och mönster. Precis min stil. Och för första gången på länge känner jag att jag vågar visa upp mig. MIG. En Johanna 2.0 som är glad, fri, och snygg inifrån och ut. Hjärnspökena finns kvar, men jag struntar i linnet vid fikat. Jag sitter i den där stolen, och med undantag för några instinktiva känningar på magen som kanske trillar i valkar, så låter jag kroppen vila fritt och jag struntar i vem som tittar. Jag känner mig fin, stark och modig. Jag tar inte på mig kläder när jag ska gå och köpa kaffe.  Jag badar med gudbarnen och struntar i att hålla in magen – för helt ärligt – usch så mycket energi det tar.

Johanna Sandwall i sin blommiga baddräkt.
Johanna Sandwall har i många år känt obehag i strandsammanhang. I sommar vill hon bry sig mindre om komplex om mer om att njuta. Foto: Privat

Nästa gång kanske jag kan få uppleva samma frihet fast i en bikini. Det är ytterligare ett stort steg för mig. Kanske någon annan där ute känner igen sig i hur mina tankar ibland far iväg. Och om ni inte vågar hela vägen denna sommaren, så hoppas jag att ni vågar en liten bit. Det viktigaste är att vi släpper skammen. Släpper sarongen. Ingen annan ska få tala om för oss hur vi ska se ut, och det som sitter i vårt eget huvud kan bara vi själva jobba med.

Känn dig vacker, oavsett hur din kropp är formad. Ingen vet vad den har gått igenom, men oavsett vad din historia är så förtjänar den sol, bad och en lycklig kvinna. Så ta din tid och hitta ditt mod. Gå din egen väg – jämför inte med hur mycket andra vågar i sommar.

Själv släpper jag sarongen och vågar mer än någonsin förut. För jag duger precis som jag är, och sommaren är min. Sommaren är allas.

Av Johanna Sandwall

Foto: Helene Linsjö

Detta är Johanna Sandwall

Ålder: 25.

Gör: Servicemedarbetare och redaktionsassistent.

Familj: Fästmannen Philip, mamma Eva, pappa Peter, syster Emmy och hunden Zigge.

Bor: Vellinge.

Mer samhällsinnehåll hos allas.se: