Lars Vilks begravning: ”Vi fick en fin dag”

Efter reklamen: Till minne av Lars Vilks

Konstnären Lars Vilks och hans två livvakter omkom när bilen de färdades i kom över på fel sida vägen och kolliderade med en lastbil. Vilks var på väg från ett besök i Stockholm ner till Skåne när olyckan inträffade på E 4:an utanför Markaryd i början av oktober.

Hur olyckan gick till är ännu inte helt utrett.

– Man vet att bilen kom i hög hastighet och att föraren förlorade herraväldet över fordonet. Jag, precis som alla andra, väntar på svaret från den tekniska utredningen. Om vi nu någonsin kommer att få ett svar, säger ”Maj”.

Den 47-årige lastbilschauffören från Rumänien är fortfarande svårt skadad efter olyckan. För Kvällsposten har han berättat om dödskraschen:

– Före olyckan visste jag inte vem Lars Vilks var. Jag fick veta om honom efter operationen. När jag vaknade berättade de att jag har varit med om en våldsam olycka och att Lars Vilks var död. De berättade att jag inte var skyldig till någonting, säger lastbilschauffören.

Eftersom Lars Vilks levt under dödshot från islamister var även begravningen omgärdad av säkerhetsåtgärder.

Begravningen ägde rum i Vikens kapell, i Kullabygden där Lars växte upp och där han mestadels verkade. Bland annat med drivvedsskulpturen Nimis som han byggde och underhöll. En skulptur som blivit både en populär turistmagnet och ett föremål för debatt om byråkrati.

Nimis var närvarande under den borgerliga begravningen på flera sätt.

– En av gästerna hade gjort ett litet mininimis som vi ställde på golvet. Lars äldsta vän hade samlat lite drivved som vi lade vid urnan, berättar Maj.

Tre officianter närvarade. Journalisten och författaren Niklas Orrenius som skrivit boken ”Skotten i Köpenhamn”, terrorforskaren Magnus Ranstorp och nyss pensionerade polisinformatören Ewa-Gun Westford.

Det personliga tilltalet var genomgående. Officianterna riktade sig till den Lars de känt.

– Var och en av dem talade så fint om och till Lars. Jag visste inte hur han ville ha sin begravning men jag visste ju vem han var. Det var en ljus begravning i hans anda.

Begravningen hölls i en mindre krets med ett 60-tal gäster. Bland annat representanter för ett danskt tryckfrihetssällskap och några av de vänner som Lars Vilks brukade spela fotboll med. En säregen form av sporten med egna regler som de kallade för grounds. En sport Lars Vilks utövade med stor iver och frenesi innan han förde upp resultaten i ett protokoll.

– Det var en stor glädje för honom fotbollen. Han älskade spelet.

Stort intresse för Vilks begravning

Intresset för att säga farväl till Lars Vilks har varit stort. Maj har fått säga nej till många eftersom platserna i kapellet varit begränsade. Men det kommer att komma fler tillfällen att minnas honom.

– Det kan komma något minnesseminarium framöver men när är inte bestämt än, säger Maj.

Men redan nu är det klart att hans konst kommer att leva vidare på olika sätt. Bland annat genom en minnesfond för konst och yttrandefrihet i Lars Vilks namn. Pengarna skulle kunna gå till stipendier och föreläsningar i hans anda till exempel.

Höganäs kommun har även vidtagit åtgärder för att se till att konstverken Nimis och Arx får skydd och underhåll även i framtiden.

Som Allas tidigare berättat kämpade Lars Vilks och Maj för ett anpassat personskydd när han förolyckades. De ville leva ihop som ett vanligt par och bli gamla tillsammans. Maj är alltjämt arg på att myndigheterna inte kunde anpassa livvaktsskyddet efter deras familjesituation.

– Man behöver inte vara anhörig för att känna att det är ett misslyckande från samhällets sida. Nu hoppas jag att man gör en genomlysning av den verksamheten så att ingen annan person utsätts för det som jag och Lars fick utstå. Det lägger ytterligare börda på sorgen.