Madge vittnade mot Ku Klux klan-ledaren från andra sidan graven
I januari 1925 var delstaten Indiana Ku Klux Klans starkaste fäste i USA. Vanliga män gick med i Klanen för att främja sin karriär och kvinnor gifte sig stolt i klandräkt. Den 32-årige klanledaren David Curtis Stephenson hade sett till att den medgörlige politikern Ed Jackson blev vald till guvernör och var en självskriven gäst på Jacksons segerbankett i huvudstaden Indianapolis. Här fångades hans blick av den 28-åriga bibliotekarien Madge Oberholtzer och de två dansade tillsammans. Stephenson höll på att skriva en bok om hälsa som han bestämt skulle bli obligatorisk läsning i Indianas skolor och därmed berika honom. Han anlitade Madge att spökskriva boken åt honom. Hon välkomnade uppdraget för hennes bibliotekarietjänst riskerade att försvinna och hon bodde hemma hos sina föräldrar som hade det knapert. Madge och Stephenson träffades även privat men efterhand började hon tycka att han var obehaglig och drog sig undan.
Kvällen den 15 mars ringde Stephenson hem till Oberholtzers hus i Indianapolis och sa att han snart skulle åka till Chicago. Om Magde bara ville komma över nu skulle han nog kunna rädda hennes anställning. En av Stephensons hejdukar kom och körde Magde till klanledarens lyxvilla i närheten. När Madge klev in upptäckte hon att även en annan av Stephensons män var där och stämningen var hotfull. Stephenson luktade alkohol och insisterade att Madge skulle dricka tre stora glas sprit. Han sa att han älskade henne och att hon måste följa med till Chicago. När Madge protesterade hotade han att skjuta henne och männen körde henne till stationen. Stephenson och hans hejdukar hade en hel tågvagn för sig själva. Snart kastade sig klanledaren över Madge. Han våldtog henne och bet henne över hela kroppen och även i ansiktet.
Gårdfarihandlare blev Grand Dragon i KKK
Stephenson var son till en fattig Texasbonde och började sin karriär som en smart gårdfarihandlare. Han gifte sig, fick en dotter och övergav sedan familjen. Under första världskriget stannade Stephenson i USA för att värva soldater åt armén men framställde sig senare som en fronthjälte. År 1920 flyttade han till Indiana där han gick med i KKK. Klanen var en inflytelserik organisation som Stephenson ville utnyttja som maktbas. Efter första världskriget lockades många vita protestanter av KKK:s löfte att skapa ett samhälle med sunda gammaldags värderingar där svarta, judar och katoliker ”visste sin plats”. Stephensons blev en fenomenal rekryterare som förstod att Indianaborna främst var rädda för katoliker och han gav protestantiska präster gratis medlemskap. När folk strömmade till KKK fyllde de Stephensons fickor med guld, för han fick en viss procent av medlemsavgiften. Snart var Stephenson Indianas högsta klanledare – Grand Dragon - och han kände sig mäktig nog att bryta med den nationella klanorganisationen. Han besvärades av kritik från klanledare från andra delstater. En KKK:are förväntades vara nykterist och en hederlig karl som värnade (vita och protestantiska) kvinnors dygd. Men Stephenson var en genomkorrumperad suput som regelbundet deltog i sexorgier och som flera gånger försökt våldta kvinnor.
Dödlig medicin
Tidigt på morgonen den 16 mars 1925 väcktes Madge på tåget och fick veta att det var dags att stiga av. Hon togs till ett hotell där Stephenson checkade in sig själv och henne som Mr och Mrs Morgan. Efter frukost bad Madge att få köpa rouge att täcka såren i ansiktet med. En av hejdukarna körde henne till ett apotek och väntade utanför. På tjugotalet såldes även apoteksvaror som innehöll dödsfarliga ämnen receptfritt och Madge köpte en medicinburk med tabletter som innehöll kvicksilver. Väl tillbaka i hotellet väntade Madge till dess att Stephenson hade somnat. Hon kände sig så vanärad av våldtäkten att hon ville dö och svalde sex tabletter. När männen såg hur Madge vred sig av smärta och kräktes blod berättade hon vad hon gjort.
Stephenson erbjöd sig att ta Magde till ett sjukhus - på villkor att hon gifte sig med honom. Som samhället såg ut vid denna tid skulle hon som hans hustru ha väldigt svårt att dra honom inför rätta. När Madge vägrade lastade männen in henne på golvet i baksätet av en bil och körde tillbaka mot Indianapolis. Stephenson och en hejduk satt och söp i baksätet och stödde skorna på Madges kropp. Giftet fick henne snart att skrika av smärta och bönfalla om läkarvård. Kunde de inte bara lämna henne vid vägkanten så att någon annan kunde stanna och ta hand om henne? Förgäves. Tillbaka i Indianapolis bar männen in Madge i ett rum ovanför Stephensons garage. De avvaktade ett tillfälle att ta henne till föräldrarnas hus när ingen var hemma. Först nästa dag kom Madge tillbaka till sina föräldrar och fick läkarvård. Stephenson hade beordrat henne att säga att hon varit med om en bilolycka men hon berättade ändå sanningen.
Vittnesmål från en död
Kvicksilvertabletterna hade lett till en allvarlig njurinfektion och dessutom hade Stephenson tänder slitit upp ett djupt sår i ett av Madges bröst som orsakade blodförgiftning. Madge blev svagare för varje dag och en advokat som var vän till familjen beslöt att upprätta en Dying Declaration. Ett skriftligt vittnesmål som skulle kunna läsas upp i domstolen om Madge inte levde tillräckligt längre för att själv kunna närvara. Hon dog den 14 april med sina föräldrar vid sin sida. Samma höst ställdes Stephenson inför rätta. Läkarna var oense om vad som egentligen orsakat Madges död. Stephensons advokat hävdade föga förvånande att hon dött av kvicksilverförgiftning och att det var hennes eget fel att hon inte fått läkarhjälp i tid. Magde var en slampa som frivilligt rest bort med Stephenson och hon tagit kvicksilvertabletterna för att göra abort. Åklagaren däremot menade att Madge var ren som en snö och dött av blodförgiftning från såret i bröstet. Åklagaren frågade sig :
”finns det en enda man i detta samhälle som skulle vara beredd att skriva under ett domslut som frikände detta avskyvärda monster som begår illgärningar mot vår delstats dygdiga unga döttrar!”
Tog domen med ro
Juryn överlade i fyra timmar och dömde Stephenson till livstids fängelse för dråp och våldtäkt. Stephenson tog domen med ro, han förväntade sig att snart bli benådad av guvernör Jackson. Men brottet mot Madge hade väckt allmän avsky, många hade lämnat KKK och Jackson såg gärna att Stephenson ruttnade bortglömd i fängelset. År 1927 hämnades Stephenson genom att skicka bevis till tidningarna om hur framstående politiker i Indiana svurit trohetsed till Klanen. Avslöjandet fick inte bara ännu fler Indianabor att lämna KKK utan skadade även Klanens inflytande i hela USA. Stephenson släpptes från fängelset år 1950 och trots att han fortsatte att överfalla kvinnor dog han som en fri man i Tennesse 74 år gammal.