Margaret tvingades måla inlåst på vinden - maken påstod att tavlorna var hans …
Året var 1955 och 28-åriga Margaret kände sig lycklig för första gången på länge. Hon hade gift sig med Walter som verkade både charmig, social och omtänksam och precis som hon själv brann han för konsten.
Walter var fastighetsmäklare, hade studerat konst i Paris och även han drömde om att en dag kunna försörja sig som konstnär.
Margaret hade ett par år tidigare tagit med sig sin dotter Jane och flyttat från födelsestaden Nashville. Hon hade lämnat sin man och ett äktenskap som hade varit tomt och kärlekslöst. Påhejad av väninnorna hade hon till slut vågat bryta upp när hon inte längre fick vara sig själv och måla och inte stod ut med hemmafrurollen.
Margaret hade stor integritet men modet svek henne ofta. Att vara frånskild ensamstående mamma i 50-talets USA var inte lätt men i San Francisco lyckades hon hitta ett jobb på en barnmöbelfabrik så att hon kunde försörja sig och Jane.
När hon fick tid plockade hon fram staffliet och sina färgtuber. Ibland åkte mor och dotter till en konstmarknad där Margaret målade porträtt av människor för en spottstyver.
Det var på en sådan marknad som hon först mötte Walter. De blev förälskade och han erbjöd sig snart att gifta sig med henne och ge Jane ett tryggt hem när exmaken hotade att att ta dottern ifrån Margaret.
Dröm-mannen var mytoman
Paret gifte sig på Hawaii, de målade tillsammans och Walter månade om lilla Jane som fick ett fint eget rum.
–Han var otroligt karismatisk och charmade inte bara mig utan alla, har Margaret berättat i intervjuer.
Allt var som i en dröm, det är för bra för att vara sant, tänkte hon ofta. Dessvärre hade hon rätt. Snart skulle hon inse att mannen hon gift sig var en festprisse, kvinnokarl, lögnare och mytoman. Och en smart sådan…
Walter hade många vänner och såg till att paret Keane fick ställa ut tillsammans. Gallerigästerna ignorerade hans Parismiljöer men stannade upp vid tavlorna med de storögda barnen. Båda hade signerat sina verk med efternamnet Keane.
Trots att Walter skämts lite för hustruns bilder, som han tyckte var naiva, svängde han nu totalt när han insåg att de kunde inbringa stora pengar. Han berättade vitt och brett om sina tavlor. Sina. Ja, han stal sin hustrus konstnärliga identitet!
”Jag såg så många lidande barn efter krigsslutet i Europa, föräldralösa barn som letade mat i soptunnorna. Det är de stackars barnen jag porträtterar”, skroderade han.
Målade stora sorgsna ögon
Margaret blev både förkrossad och chockad när hon hörde honom säga att det var han som var konstnären.
–De stora sorgsna ögonen hade jag målat länge, de var ju spegelbilder av min själ, ett sätt att uttrycka mitt innersta och mina existentiella frågor, har Margaret berättat.
Hon blev både ledsen och upprörd och sa åt sin man att aldrig någonsin mer ljuga om vem som målat tavlorna.Men han duperade henne och sa att han var en bättre säljare och att ingen ville köpa målningar av kvinnliga konstnärer.
”Vi gör ju det här tillsammans, älskling. Du målar, jag säljer och tillsammans får vi det bra.”
Barnen med de stora ögonen blev snabbt en jättesuccé och USA:s kändisar stod på kö för att köpa eller få ett storögt självporträtt målat. Walter var en slipad affärsman, ställde ut tavlorna på inneklubbar och drog samtidigt igång en stor kommers med vykort, prylar och affischer.
Walter Keane njöt och levde livet fullt ut. Han köpte en stor poolvilla, frotterade sig med politiker och skådespelare, festade loss på nattklubbar och umgicks med fotomodeller.
Samtidigt blev Margaret mer och mer ensam. Hon tvingades måla på löpande band i lönndom i ett rum på vinden med mörkläggningsgardiner där ingen fick lov att gå in. Inte ens Jane, som inte skulle få veta…
Margarets gamla väninnor hade Walter under hot tvingat henne att bryta kontakten med.
Han hotade att maffian skulle döda henne
–Jag hamnade i en fälla, i ett fängelse, där jag sjönk allt djupare. Jag visste inte hur jag skulle lyckas ta mig ur det och jag saknade modet att försöka, har Margaret berättat i intervjuer efteråt.
–När jag sa att jag inte längre ville ha det så fick han raseriutbrott. Han hotade att låta sina vänner inom maffian döda mig om sanningen kom fram.
Margaret hade för länge sedan förstått att maken inte var någon konstnär. Hon hade även upptäckt att Parisbilderna var målade av andra, de hade bara fått ursprungssignaturerna övermålade och ersatta.
Efter tio år fick hon äntligen kraft att bryta sig loss. Margaret och Jane flydde till Hawaii men för att lugna Walter fortsatte hon att måla och skicka tavlor till honom.
Fem år senare, 1970, berättade hon allt under en radiointervju. Hon hade bestämt sig för att sanningen måste fram. Världen häpnade och förfasade sig och för att bevisa att hon talade sanning utmanade hon också Walter att komma och måla sina ”Stora ögon-tavlor” inför allmänheten på Union Square i San Francisco. Han dök aldrig upp men hävdade både i intervjuer och en egen bok att det var hon som var den stora lögnaren.
Målning under rättegången gav bevis
För att rentvå sig själv, och få ut en liten del av den stora förmögenhet som exmaken stoppat i egen ficka, stämde hon Walter. Rättegången hölls i Honolulu 1986 och pågick i nästan två veckor. Walter vek inte en tum om att det var han som var konstnären och att de speciella målningarna var hans idé.
Sista rättegångsdagen gav domaren exmakarna vars en målarduk och en färgpalett. På mindre än en timme hade Margaret målat ett typiskt och fulländat Big Eye-porträtt, en pojke med stora sorgsna ögon.
Walters duk var tom. Han försökte inte ens.
–Jag har ont i axeln, klagade han.
Walter dömdes att betala 4 miljoner dollar till Margaret, men eftersom han festat bort förmögenheten fick hon aldrig ett öre. Han dog sjuk och fattig år 2000.
Margaret Keanes karriär fortsatte i eget namn och än i dag, 94 år gammal, målar hon. Hon har porträtterat kändisar som Liberace, John och Carolyn Kennedy, Kim Novak, Natalie Wood, Joan Crawford, Jerry Lewis, Dean Martin och Helena Bonham Carter.
Ögonen på hennes barn och djur har blivit lite gladare, och konstköparna köar ofta till Keane Eyes Gallery i San Francisco.
Se också: Pia blev kär i en psykopat
Fotnot: 2014 gjorde Tim Burton film om Margarets liv, Big Eyes, med Amy Adams och Christoph Waltz i huvudrollerna.