Nära döden-upplevelser som inte går att förklara

En kvinna har en nära döden-upplevelse
I ena stunden låg hon på sjukhusbritsen, i andra befann hon sig uppe vid taket och tittade ner på sin kropp. Susanna såg hur personalen kämpade för hennes liv, men kände sig lugn. ”Det var så skönt att lämna kaoset nedanför, med en massa sköterskor och läkare som stressade och sprang omkring.”

Vad händer när vi dör? Tar allting bara slut, eller har vi en själ som lever vidare på något sätt? Det är frågan som vi förmodligen aldrig kommer att få svar på, förrän den dagen kommer till oss själva.

Men det finns de som menar att de har sett en glimt av vad som sker. De som har ”dött” och kommit tillbaka igen – och haft en så kallad nära döden-upplevelse, ofta förkortat NDU.

Susanna, 57, utanför Göteborg, är en av dessa personer. För tretton år sedan var hon nära att mista livet, och det som hon då var med om glömmer hon aldrig.

– Det känns väldigt märkligt när jag tänker på det idag. Det var så längesedan nu, men på något sätt känns det också som igår. Som en dröm men ändå helt verkligt, jag kan liksom inte sätta ord på det, säger Susanna.

Annons

Som ett töcken

Sommaren 2005. Det var då som det oförklarliga hände. Susanna, 57, hade haft en härlig semesterledighet från arbetet som läkarsekreterare. Tillsammans med sin man och de två döttrarna hade hon tillbringat nästan fyra veckor i sommarstugan på Bohuslänska kusten, där de brukade vara varje år. Men semestern fick plötsligt ett oväntat slut.

– Vi hade haft kanonfint väder och allt var jättebra. Det var meningen att vi skulle stanna några dagar till, men jag fick en hemsk hosta med förkylning och andades tungt. Så då åkte vi hem, berättar Susanna.

Bilfärden var som ett töcken.

Annons

– Jag var jättedålig, kände mig yr och konstig i huvudet och minns knappt resan.

Hon kommer ihåg att hon stod i hallen hemma i huset, då hon plötsligt föll bakåt rakt in i pianot.

– Jag bara ramlade och slog i bakhuvudet på pianot, det blödde inte men det gjorde hemskt ont. Min man förstod att det inte var bra, så han fixade barnvakt och åkte direkt in med mig till Östra sjukhuset. Jag låg i baksätet och var helt borta, sedan fick min man bära in mig på akuten, berättar Susanna.

Hon prioriterades av läkarteamet direkt, och hon minns att hon låg på en brits där hon fick dropp och var uppkopplad till en EKG-apparat (som mäter hjärtats aktivitet).

– Sköterskorna tog prover och ställde en massa frågor och ropade på mig, men jag tyckte att de var så jobbiga och jag ville inte höra på deras röster. Jag var oerhört smärtkänslig och tålde knappt att de rörde vid mig. Och så var jag fruktansvärt trött och ville bara sova.

Annons

Lämnade kroppen

Vad som sedan skedde kan Susanna inte förklara. Hon vet bara att hon i ena stunden låg på sjukhusbritsen, och i nästa svävade hon uppe i taket – ovanför sin egen kropp.

– Jag vet inte hur det gick till, men helt plötsligt kände jag bara hur jag lämnade kroppen och sedan befann jag mig uppe i taket. Jag såg min kropp ligga där nedanför medan jag lyftes upp mot taket, berättar Susanna.

Hon kände ingen rädsla eller obehag, bara lugn.

– Det gick så fort allting så jag hann inte tänka efter, jag bara flöt med. Det var som att det var helt naturligt att lämna min kropp, jag kände ett slags lugn och att jag inte ville vara med längre. Det var så skönt att lämna kaoset nedanför, med en massa sköterskor och läkare som stressade och sprang omkring.

Men den rogivande känslan försvann snart. I nästa stund hade hon plötsligt lämnat sjukhussalen, och det mörknade omkring henne.

– Jag kände hur jag bara drogs med i något och i nästa sekund befann jag mig i ett väldigt mörker. Det var som att jag hade hamnat i ett timglas eller ett slags tunnel, jag kunde inte röra mig utan jag drogs bara med. Det gick väldigt snabbt och jag fick en fruktansvärt otäck känsla, berättar Susanna.

Sedan förändrades allting igen. Mörkret försvann och det ljusnade.

Jag hade aldrig känt sådan lycka tidigare

– Först kom det lite ljus och sedan blev det mer och mer. Jag blev väldigt nyfiken på vad det var och det ingav en skön och lugn känsla. Till slut kom jag fram till slutet av tunneln eller timglaset, och allting lystes upp av ett jättestarkt sken. I nästa stund befann sig Susanna ute i ljuset, på en stor grönskande äng.

– Det var oerhört vackert och på varje sida av ängen stod det en barnkör och sjöng. Någon ropade mitt namn och när jag tittade upp såg jag att det stod en man långt framme vid en grind. Det var ingen som jag kände igen men han såg vänlig ut så jag närmade mig honom. ”Kom, vi har väntat på dig”, sa han när jag kom fram.

Kände lycka

Det var ett ögonblick som hon aldrig glömmer.

– Jag hade aldrig känt sådan lycka tidigare, jag blev alldeles mållös när jag stod där. Då förstod jag var jag hade hamnat och tänkte ”det här är himlen, det kan inte bli vackrare än så här”. Det var magiskt.

Susanna skulle precis gå in genom grinden. Men då hörde hon en röst i huvudet.

– ”Dina barn”, sa rösten till mig. Sedan var det som att jag bara färdades bakåt i en ilfart. I nästa stund befann jag mig i vad som kändes som en gammal hiss som hade gått sönder, och bara for rakt ner med en fruktansvärd fart och kraft. Jag fick fullständig panik.

I en krasch tog allt stopp, och i nästa ögonblick var Susanna tillbaka i sin kropp i sjukhussalen.

– Det var som att det exploderade när jag föll in i kroppen igen. Jag var så överlycklig att ha kommit ur det hemska som jag nyss hade varit i.

Medvetslös i ett dygn

Susanne var medvetslös i ett och ett halvt dygn. När hon slog upp ögonen mindes hon knappt någonting. Eller ens vem hon var.

– Jag visste inte vad jag hette, om jag hade barn och en man. Jag såg bara läkare och sjuksköterskor omkring mig och förstod ingenting, det var helt noll i huvudet, berättar Susanna.

Hon sov i ytterligare två dygn, och att hon hade överlevt var ett under. När hon kom in till akuten hade hon haft dubbelsidig lunginflammation och blodförgiftning, förklarade läkaren, och fallet in i pianot var mer än hon klarade av.

Jag var extremt känslig och kunde börja gråta för minsta lilla

– ”Vi trodde att vi skulle förlora dig”, sa läkaren. Då förstod jag hur illa det var. Jag blev väldigt känslosam och bara grät, jag kände knappt igen mig själv.

I två veckor var Susanna inlagd på sjukhuset innan hon fick komma hem igen. Gradvis kom minnet tillbaka, hon kände igen sin familj igen och började hitta tillbaka till sig själv. Efter en månad var hon tillbaka på jobbet, men även om hon var någorlunda fysiskt återställd hade det hon varit med om satt spår psykiskt.

– Den första tiden var jag väldigt ledsen. Jag var tacksam för att jag hade klarat mig, men det var väldigt svårt att ta in allting och jag var extremt känslig och kunde börja gråta för minsta lilla.

Trodde hon hade drömt

Det tog en tid innan hon förstod vad hon faktiskt hade upplevt, då hon legat medvetslös.

– Först trodde jag att jag drömt, men efter ett par månader insåg jag att jag hade haft en nära döden-upplevelse. Minnena visade sig bit för bit och det var först väldigt svårt att ta in. Men jag började intressera mig mer för andlighet och läste om personer som haft nära döden-upplevelser, och då förstod jag att det var det som jag hade haft, säger Susanna.

Nära döden-upplevelsen är fortfarande ett mysterium för henne. Men en sak är hon övertygad om.

– När vi dör är vi inte borta för alltid, utan vi lever vidare på något sätt. Och jag tror att det är något positivt.

Fotnot: Susanna är anonym och syns därför inte på bild. 

Vad händer under en nära döden-upplevelse

Det finns inga bevis finns för nära döden-upplevelser, men den forskning som har gjorts har kunnat visa gemensamma drag för upplevelserna. Dessa är:

  • Frid och befrielse från smärtor
  • Ut ur kroppen-upplevelser
  • Färd genom en tunnel
  • Möten med människor som strålar ljus
  • Möten med en ljusvarelse
  • Återblick på livet
  • Att snabbt stiga till himlen
  • Ovilja att återvända

Gemensamt för alla var ett kärleksfullt ljus, och att de uppfattade upplevelserna som verkliga och detaljrika.

Källa: Göran Grip och boken Life after life av Raymond Moody 

Så känns en nära döden-upplevelse

Förra året kom även en ny studie från forskare vid universitetet i belgiska Liège, som har studerat vittnesmål från personer som haft NDU. I studien Temporality of feautures in near-death experience nateatives konstaterar forskarna vissa element i en särskild ordning.

Deltagarna i studien upplevde:

  1. Frid/lugn (80 procent)
  2. Starkt ljus (69 procent)
  3. Möte med personer eller varelser (64 procent)
  4. Utomkroppslighet (53 procent)
  5. Känsla av att befinna sig i en tunnel (47 procent)
  6. Känsla av att komma till vägs ände (40 procent)
  7. Känsla av att vända tillbaka till kroppen (37 procent)
  8. Känsla av att stiga in i ljus (18 procent)
  9. Genomgång av hela ens liv (16 procent)
  10. Harmoni (14 procent)
  11. Förmåga att kunna se in i framtiden (4 procent)

Narkosläkaren Göran Grip: Jag vet att upplevelserna är verkliga

Vad är egentligen en nära döden-upplevelse? Är det en ledtrådtill livet efter detta och gränslandet mellan liv och död? Eller bara ett drömtillstånd? 

 Historierna om personer som menar att de har haft en nära döden-upplevelse, NDU, är många. Men finns det några faktiska bevis för det som de vittnar om? Vi kontaktade Göran Grip, 73, narkosläkare och en av Sveriges främsta experter på nära döden-upplevelser. Han har själv som barn haft två sådana upplevelser, om vilket han berättar om i egna boken Allting finns. Han har också översatt ett tjugotal böcker i ämnet. Men trots över trettio års efterforskningar är allting fortfarande en gåta för honom.

– Jag vet att mina upplevelser var helt verkliga och ingen dröm. Men jag kan fortfarande inte säga vad det är, säger Göran Grip.

Inre kamp med sig själv 

Det var i fyrtioårsåldern som Göran Grip började intressera sig för nära döden-upplevelser, dåhan läste en bok på temat. När han började läsa boken avfärdade han allt som hallucinationer, men efter hand som han läste trängde sig minnena av hans egna nära döden-upplevelser på. I samband med en bråckoperation och ett sexuellt övergrepp i barndomen hade han haft två nära döden-upplevelser. I den ena svävade han ovanför sin egen kropp och i den andra mötte han en varelse av ljus.

– I en vecka förde jag en inre kamp med mig själv, innan jag medgav att jag inte kan förklara allt som sker och att jag faktiskt hade haft en sådan upplevelse själv, berättar Göran Grip. 

Göran Grip, som skrivit mycket om nära döden-upplevelser, står vid ett träd
Göran Grip kan inte förklara sina upplevelser.

Med sin vetenskapliga bakgrund som läkare har Göran sökt en förklaring till det oförklarliga, och han har kämpat länge för att försöka förstå. Men vetenskapen kan inte ge något svar. 

Den konventionella vetenskapliga hypotesen är att upplevelserna är hallucinationer som har orsakats av kritiska biologiska tillstånd, som syrebrist i hjärnan. Men det är en bristfällig hypotes, förklarar Göran Grip. 

Förlikat sig med tanken

– Det finns många fall där personer vittnar om nära döden-upplevelseliknande tillstånd utan att de har varitsjuka eller skadade, och alltså inte haft syrebrist i hjärnan. Det finns också de som har drabbats av hjärtstillestånd och blivit medvetslösa, samtidigt som en inkopplad EEG-utrustning visat att hjärnan har varit helt passiv. Under upplevelsen hade de en ut-ur-kroppen upplevelse och tyckte sig se sin egen återupplivning. Efteråt visade det sig att allt de hade sett som gick att kontrollera stämde med vad som verkligen hade hänt vid just deras återupplivning medan deras hjärna hade varit ur funktion. Deras nära döden-upplevelser kan inte heller förklaras av syrebrist i hjärnan, säger Göran Grip.

I dag har han förlikat sig med tanken att allting inte går att förklara. Att allting finns, som han skriver i sin bok.

– Nära döden-upplevelser antyder att det finns någonting utöver det fysiska livet. Men jag vill inte dra några slutsatser. Svaret får vi först veta när vi dör. 

Mer inspirerande innehåll från allas.se: