Polisen fick oväntad hjälp av mördaren själv
Billy, 11, spelade död – det räddade honom från mördaren
Billy Huling, 11 år, sprang genom skogen med hjärtat hamrande i bröstkorgen natten till den 15 december 1978. Han sprang för sitt liv och för att hämta hjälp. Hans mamma och tre syskon hade alla blivit mördade i deras hem, och själv hade han som genom ett mirakel undkommit mördaren.
Jim Kostreba var den förste polisen som anlände till familjen Hulings avsides belägna hem i Saint Cloud i utkanten av Clearwater i Minnesota.
Det första han la märke till då han klev in i huset var lukten av krut. På golvet i hallen låg ett flertal patronhylsor från ett hagelgevär.
Nedanför trappan på bottenvåningen låg 36-åriga Alice Hulings livlösa kropp, skjuten på nära håll med ett skott i bröstkorgen.
På ovanvåningen fanns tre av hennes barn: Susie, 16, Wayne, 13, och Patti, 12. De låg i sina sängar, ihjälskjutna med skott från ett hagelgevär.
Billy Huling berättade för polisen att han vaknade då han hörde ett skott brinna av. Kort därefter hade han i mörkret sett konturerna av en man som kom in i hans rum. Billy kröp instinktivt ner mot fotänden under sitt täcke och sekunden senare avlossade mannen ett skott mot den plats där Billy haft sitt huvud. Gärningsmannen avlossade ytterligare ett skott, men även det missade.
När mördaren petade på Billy med geväret spelade den unge pojken död, vilket räddade hans liv.
Billy kunde inte ge något signalement av mannen och det dröjde flera år innan han åter skulle tala om den fasansfulla händelsen.
Henne vill jag ha
Fyra dagar efter morden tillkallades polisen till restaurang Clearwater Plaza där en kund antastat en servitris grovt. Kunden, 27-årige Joseph Ture, var på väg till sin bil då polismannen Gary Miller anlände till platsen. Miller undersökte rutinmässigt mannens bil, och då det visade sig att den var stulen anhölls Joseph Ture. I bilen fann polisen en Batmobile, en leksaksbil, och en handskriven lista med namn på unga kvinnor som alla arbetade som servitriser. Intill några av namnen hade Ture skrivit: ”Henne vill jag ha.”
Gary Miller, som ingick i den grupp som arbetade med Huling-morden, visste att 16-åriga Susie Huling arbetat som servitris det sista året hon studerade på gymnasiet. Polisen lyckades dock inte hitta några kopplingar mellan morden på familjen Huling och Joseph Ture, och efter att ha avtjänat ett kort straff för bilstöld släpptes han.
Fem månader senare kom Fran Wohlenhaus hem till sitt hus i Afton, Minnestota. När hon klev in i hallen hittade hon sin 18-åriga dotter, Marly, liggande på golvet i en pöl av blod. Hennes skalle var krossad, men hon var fortfarande vid liv och kördes till akuten där hon opererades. Marlys liv gick inte att rädda.
Enligt rättsmedicinaren hade Marly våldtagits och kort därefter dödats genom ett kraftigt slag mot huvudet orsakat av ett tungt föremål. Mördaren hade inte lämnat några spår efter sig och polisen kom inte vidare i fallet.
Ett år senare, april 1980, var 19-åriga Diane Edwards på väg hem sent på kvällen efter att ha avslutat sitt arbetspass som servitris då hon plötsligt överfölls av en man. Han drog in henne i en brun stationsvagn och körde sedan snabbt från platsen. Fem personer blev vittnen till händelsen och tillkallade polis.
Huvudmisstänkt
Polisens spaningar efter bilen gav ingenting, men en månad senare hittade några jägare ett par glasögon och en plånbok i ett skogsparti i närheten. Ett id-kort i plånboken visade att den tillhörde Diane Edwards. Efter mindre än en timmes sökande i området hittade polisen Dianes livlösa kropp i en bergsskreva. Hon hade blivit våldtagen och sedan knivhuggits till döds.
En vecka tidigare hade Joseph Ture gripits misstänkt för tre olika våldtäkter i Minneapolis. Det var samma Joseph Ture som hade en lista med namn på servitriser och som misstänkts för inblandning i Huling-morden.
Under en husrannsakan i Tures hem hittade polisen ännu en lista med namn på kvinnliga servitriser. Ett av namnen var Diane Edwards. Intill hennes namn hade han skrivit ”Henne måste jag ha”.
Nu var Joseph Ture huvudmisstänkt för mordet på såväl Marly Wohlenhaus som Diane Edwards, men polisen hade inga ytterligare bevis som knöt honom till morden.
April 1981 påbörjades rättegången mot Joseph Ture för de våldtäkter han misstänktes för i Minneapolis. Han riskerade att dömas till 30 års fängelse. Tiden i häktet var tuff eftersom Ture ogillades starkt av de andra fångarna och han blev ofta attackerad och misshandlad. Därför försökte han få sin advokat att se till att han ansågs för sjuk för att hamna i fängelse.
Ture var till och med villig att erkänna ett tidigare utfört mord i utbyte mot att åklagaren ordnade så att han dömdes till sluten psykiatrisk vård.
Åklagaren kunde inte garantera Ture detta men lovade att göra vad han kunde. Kort därpå spelade polismannen Archie Sonenstahl in Joseph Tures erkännande av mordet på Diane Edwards på band.
Men experter ansåg inte att Joseph Ture var tillräckligt sjuk och i stället dömdes han till livstids fängelse.
Skrev ett brev
Joseph Ture gav dock inte upp. I december 1981 hade han tänkt ut en ny plan. Han övertalade sin cellkamrat, Toby Krominga, att skriva ett brev där Ture erkände de fyra Huling-morden samt mordet på Marly Wohlenhaus. Dessutom innehöll det en detaljerad beskrivning av hans sjukliga sinnestillstånd.
Meningen var att Krominga skulle skicka brevet till en domare som Ture menade att han skulle kunna övertyga, men Krominga lurade Ture och skickade i stället brevet till pressen. När det offentliggjordes väckte det en enorm uppmärksamhet.
Den lokala tv-stationen koncentrerade sig främst på Huling-morden. Enligt brevet hade Joseph Ture tagit sig till huset för att våldta 16-åriga servitrisen Susie Huling. Men hennes mamma hade kämpat emot så våldsamt att det hela slutade med de fyra morden.
Joseph Ture hävdade att hela historien var påhittad av Toby Krominga för att skada honom. Han hade skrivit under brevet utan att läsa det och trodde att innehållet handlade om den dåliga fängelsematen.
Som bevis på att brevet var påhittat ordnade han fram alibi för den tidpunkt Marly Wohlenhaus mördades. Vid den tidpunkten hade han stått vid ett löpande band på en Fordfabrik. Då polisen kontrollerade uppgifterna med Ford visade det sig att Joseph Ture faktiskt arbetat den dagen. Därför kunde man inte längre lita på att innehållet i brevet var äkta.
Samma namn
Femton år senare, 1996, återupptog avdelningen för ouppklarade brott ärendet med mordet på Marly Wohlenhaus. Den här gången gick man igenom personaluppgifterna på Fordfabriken lite mer noggrant och gjorde en märklig upptäckt.
Den Joseph Ture som stått vid det löpande bandet på Fordfabriken var inte den mordanklagade, utan hans far. De hade båda samma för- och efternamn.
Än en gång plockade man fram brevet Ture låtit diktera och letade efter detaljer som skulle bevisa att det var äkta. I brevet hade Ture berättat att han höll på att köra på en liten flicka då han körde iväg från brottsplatsen i sin bil. I den ursprungliga rapporten hade ett vittne, en flicka, berättat att hon fått jord och småsten över sig då en bil var nära att köra över henne. Den detaljen hade aldrig nått ut offentligt.
Efter alla år som gått fick polisen Billy Huling att åter tala om morden på sin mamma och hans syskon. Han kände igen sin leksaksbil, Batmobilen, som polisen hittat i Joseph Tures bil.
1998 dömdes Joseph Ture för de fyra Hurling-morden och även för mordet på Marly Wohlenhaus till sex gångers livstid. Han sitter än i dag på Stillwater Penitentiary i Minnesota.
Av Henrik Krüger
Foto: Focus News, All Over Press
Svensk bearbetning: Peter Helperin