Politikerna om bristerna inom kvinnosjukvården

Var fjärde kvinna ger upp sina försök att boka en tid hos en gynekolog och antalet klagomål på kvinnosjukvården har dubblerats de senast tio åren. Det visar vår granskning av gynvården. I #gynupproret har över 1 700 personer skrivit under en namninsamling med krav på en bättre kvinnosjukvård och många läsare har delat med sig av sina egna svårigheter att få rätt vård – eller vård över huvud taget.

Se video: Ulrika hade cysta på tio kilo i magen – fick rådet att ta en promenad

Ytterst är det våra politiker som har ansvaret för att kvinnor runtom i landet får den vård de har rätt till. Därför bad vi talespersoner för samtliga riksdagspartier – inklusive socialminister Lena Hallengren (S) – att svara på ett antal frågor om hur de tänker arbeta för att förbättra kvinnosjukvården.

Annons

Politikernas förslag för en förbättrad kvinnosjukvård

Samtliga partier verkar vara överens om att mer måste göras för att ge kvinnor bättre förutsättningar att få jämlik och kunskapsbaserad vård och för att förbättra arbetsvillkoren för de vårdanställda.

Ökade utbildnings- och fortbildningsmöjligheter, regelbunden screening för bröst- och livmoderhalscancer på regional nivå, satsningar på förlossningsvården, utökade forskningsbidrag och ett lugnare tempo inom vården är några av förslagen som partierna har för att säkra kvinnosjukvården.

hälsa Gynekologen: ”Vi riskerar att missa allvarliga saker”

Här nedan kan du läsa samtliga partiers svar på våra frågor om den bristande kvinnosjukvården.

Lena Hallengren (S), socialminister:

Socialminister Lena Hallengren presenterar en ny narkotikautredning i mars 2022. — Lena Hallengren.

Vår sammanställning visar att antalet klagomål på kvinnosjukvården till landets patientnämnder har mer än fördubblats de senaste tio åren. Vilka är dina tankar kring det?

– Det är viktigt att en patient som har varit med om en brist i vården får möjlighet föra fram sitt klagomål eller synpunkt. Klagomålshantering bidrar till utveckling av vården och kan förhindra att liknande händelser inträffar på nytt. Det är svårt att veta varför klagomålen ökar, men det behöver inte enbart bero på fler incidenter i vården, utan kan även vara ett tecken på att regionerna arbetar mer systematiskt med sitt patientsäkerhetsarbete. Dessutom kan lagändringen 2018 spela en viss roll eftersom det innebär att IVO hänvisar fler personer till vårdgivare och patientnämnder.

Vilka åtgärder tycker du behöver göras på det här området för att åstadkomma en förbättring?

– Vi behöver göra mer för att stärka kvinnors hälsa och uppnå en mer jämställd vård och jämlik hälsa i befolkningen. Regeringen har bland annat tagit initiativ till en satsning på förlossningsvård och kvinnors hälsa som omfattar ca 10 miljarder kronor mellan åren 2015–2023. Just nu pågår dessutom ett 20-tal myndighetsuppdrag för att kartlägga kunskapsluckor och brister i kvinnors hälsa och förlossningsvården samt genomföra insatser för att stärka kunskapen.

Vår enkät till läsarna visar även att var fjärde kvinna med gynekologiska besvär har gett upp sina försök att boka en tid hos en gynekolog för att tillgången på lediga tider är så dålig. Hur ser du på det?

– När du söker vård i Sverige ska du få ett jämlikt bemötande och behandling oavsett var i landet du bor och oavsett om du är man eller kvinna. Det är inte bara en vårdfråga utan också en jämställdhetsfråga. Det är tydligt att svensk sjukvård behöver en större kostym. Regeringen avsätter ca 11 miljarder kronor för att stärka vården 2022. Viktiga fokus i satsningen är att stärka tillgången på personal med rätt kompetens, att förbättra arbetsmiljön i vården och att korta väntetider och köer.

Vad skulle behövas för att tillgängligheten till gynekologisk vård skulle bli bättre?

– Under pandemin har många patienter fått sina planerade besök och behandlingar uppskjutna när vården har behövt ställa om för att vårda det höga antalet svårt sjuka patienter med covid-19. Därutöver har många människor avstått från att söka vård under delar av pandemin. Nyckeln för att kunna korta väntetiderna i vården är personal med rätt kompetens. I regeringens satsning på förlossningsvård och kvinnors hälsa ingår insatser för att stärka bemanningen i förlossningsvården, inklusive mödrahälsovården och eftervården.

I flera regioner kunde man få vänta i över 100 dagar på en gynekologtid under förra året. På sina håll var väntetiden i snitt över 200 dagar. Vad säger du om det?

– Enligt hälso- och sjukvårdslagstiftningen har regionerna en skyldighet att erbjuda ett första besök inom den specialiserad vården inom 90 dagar, så kallad vårdgaranti. Regeringen avsätter tre tillgänglighetsmiljarder för 2022 för att bidra till att korta väntetiderna i vården. Regeringen har också tillsatt en nationell delegationen med syfte att stödja regionernas arbete med att korta väntetiderna i vården.

De kvinnor vi har pratat med upplever stor frustration och bristande tillit till kvinnosjukvården efter sina upplevelser. Vad kan ni från politiskt håll göra för att ändra på det?

– Vi måste göra mer för öka jämlikheten i vården och utveckla vården som riktas specifikt till kvinnor. Regeringen har gjort mycket stora satsningar under flera år och avsätter ytterligare närmare 1,5 miljarder under 2022 på kvinnors hälsa. För att bidra till en vård som bygger på kunskap, forskning och sätter patientens behov i fokus, har regeringen även gett uppdrag till olika myndigheter att utarbeta kunskapsunderlag som ska fungera som stöd för beslutsfattare och professionella i vården.

Lina Nordquist, riksdagsledamot och social- och sjukvårdspolitisk talesperson för Liberalerna:

Lina Nordquist, riksdagsledamot och sjukvårdspolitisk talesperson för Liberalerna. — Lina Nordquist.

Vår sammanställning visar att antalet klagomål på kvinnosjukvården till landets patientnämnder har mer än fördubblats de senaste tio åren. Vilka är dina tankar kring det?

– Kvinnosjukvården ska präglas av kunskap och omtanke under hela en kvinnas liv, oavsett om hon behöver förebyggande vård, graviditet och eftervård, stöd under klimakteriet eller diagnos och behandling av gynekologiska sjukdomar. Sverige kan vara bland världens bästa och därför är det just dit vi måste sikta.

Vilka åtgärder tycker ni behöver göras på det här området för att åstadkomma en förbättring?

– Stress på arbetet och brist på tid att få ny kunskap gör ofta vården sämre helt i onödan – risken ökar för fel och kommunikationen blir sämre. När kollegorna är för få och tid och kunskap inte räcker till är det både ett vårdkvalitetsproblem och ett arbetsmiljöproblem. Staten behöver ta strategiskt ansvar för utbildning av viktiga yrkesgrupper, staten behöver också garantera rätt till fortbildning under hela yrkeslivet och säkra att anställda i kvinnosjukvården får tillräckligt med tid för patienterna.

– Detta är helt oacceptabelt. Det ska inte spela någon roll var vi bor eller vilken sjukvård vi behöver. Hjälpen ska finnas där när vi behöver den.

Vad skulle behövas för att tillgängligheten till gynekologisk vård skulle bli bättre?

– Arbetsvillkoren i vården är en viktig faktor. På många håll i landet finns gynekologerna nästan enbart på sjukhus och större vårdmottagningar. Det gör att vården hamnar långt från patienterna och det gör också att människor väljer bort att jobba med gynekologi, eftersom det storskaliga inte passar dem. Liberalerna vill göra det enklare för engagerade yrkespersoner att starta små vårdmottagningar i hela landet. Då får kvinnor nära till gynekologen även i förort och småstad.

Karin Rågsjö, riksdagsledamot och sjukvårdspolitisk talesperson för Vänsterpartiet:

Vår sammanställning visar att antalet klagomål på kvinnosjukvården till landets patientnämnder har mer än fördubblats de senaste tio åren. Vilka är dina tankar kring det?

– Jag skulle säga att det dels avspeglar kvinnors upplevelser av att inte bli lyssnade på eller tagna på allvar. Vi vet att många av oss som söker för besvär kopplade till ”kvinnosjukdomar” ofta blir bollade mellan olika instanser, att det är svårt att få hjälp i tid. Det är dessutom svårt att få rätt hjälp i tid. Dels avspeglar det den ojämlika tillgången till vård runt om i landet: privatiseringen av hälso- och sjukvården har gjort att det finns fler mottagningar i områden där det är enkelt att göra stora pengar, medan det råder det motsatta förhållandet i områden där köpkraften inte är lika stor och det geografiska läget inte lika attraktivt. Detta göder såklart ett missnöje som går att se i statistiken.

Vilka åtgärder tycker ni behöver göras på det här området för att åstadkomma en förbättring?

– Prioritera kvinnors hälsa! Det är ett nationellt ansvar att se till att det finns en tillgänglig kvinnosjukvård över hela landet. Det behöver utbildas fler gynekologer. Det behövs regelbunden screening för mammografi och livmoderhalscancer – det vill säga de riktlinjer som finns kring screening nationellt måste följas regionalt. Sätt stopp för vinster i välfärden: vård ska ges efter behov, inte efter storlek på plånbok. Det behövs fler sjuksköterskor, fler specialister. Regionerna måste planera och ta ansvar för vården så att alla kvinnor har tillgång till den oavsett var de bor i regionen.

– Jag blir upprörd och samtidigt inte förvånad. Det är ojämn tillgång på gynekologisk vård runt om i landet. Det måste utbildas fler gynekologer och det måste anställas fler inom den offentliga vården. Antalet gynekologer behöver vara dimensionerat i respektive region utifrån det faktiska behovet. Det bästa vore om det inom primärvården fanns en fast gynekolog att bli remitterad till.

Vad skulle behövas för att tillgängligheten till gynekologisk vård skulle bli bättre?

– Se svaren ovan. Det behövs utbildas fler gynekologer och den offentliga vården måste anställa fler gynekologer. Det vill säga det behövs en långsiktig nationell planering för att se till att behoven kan tillgodoses.

Anders W Jonsson, riksdagsledamot och sjukvårdspolitisk talesperson för Centern:

Anders W Jonsson, riskdagsledamot och sjukvårdspolitisk talesperson för Centern. — Anders W Jonsson.

Vår sammanställning visar att antalet klagomål på kvinnosjukvården till landets patientnämnder har mer än fördubblats de senaste tio åren. Vilka är dina tankar kring det?

– Vi har en sjukvård i världsklass men vi behöver trappa upp arbetet för en mer jämställd sjukvård då det idag brister och skapar en stor hälsoklyfta i Sverige. Förra året presenterade Centerpartiet en rapport med konkreta politiska förslag för att svensk sjukvård ska bli mer jämställd. Resultatet av den ojämställda vården kan avläsas i de miljardkostnader för felbehandlingar och sjukskrivningar, där kvinnor är överrepresenterade. Med våra förslag vill vi stärka svensk sjukvård och erbjuda alla, oavsett kön, bakgrund eller var i landet du bor, en god vård.

Vilka åtgärder tycker ni behöver göras på det här området för att åstadkomma en förbättring?

– Svenska sjukvård ska vara i världsklass och Centerpartiet har presenterat följande förslag för en mer jämställd vård:

Inrätta ett nationellt forskningsprogram under 10 års tid som ska förbättra kunskapsläget om sjukdomar som påverkar och drabbar kvinnor, och även stärka förutsättningarna för jämställd vård och omsorg.
Genom Myndigheten för vård- och omsorgsanalys vill vi etablera ett långsiktigt arbete för att identifiera och analysera ojämställdhet inom hälso- och sjukvården utifrån ett kön- och genusperspektiv. Det ska ske utifrån löpande uppdrag för att kunna kartlägga pågående insatser.
Skador efter förlossning drabbar många kvinnor, rättare sagt 80 procent får muskelbristning i bäckenbotten, och därför vill vi införa krav på fysioterapeutisk kompetens om kvinnors hälsa vid eftervården förlossning.
Vi vill att Sveriges sjukvård ska ha ett genusmedicinsikt perspektiv inom alla programområden i den nationella kunskapsstyrningen. Från den lokala vårdcentralen till det största universitetssjukhuset.

– Vi ser mycket oroligt på den situationen att kvinnor inte får den vård som de behöver. Kvinnor ska känna sig trygga i att det finns barnmorskor som har tid att ge dem vård och det stöd som behövs. Kvinnosjukvård och mödrahälsovård är i högsta grad förebyggande hälso- och sjukvård.

Vi ser också att skillnaderna mellan och inom regionerna är stora i vilken vård som kvinnor erbjuds, särskilt i samband med förlossning. Därför vill vi se nationella riktlinjer för att skapa förutsättningar för en mer jämlik vård och enhetlighet för alla kvinnors tillgång till bra och säker vård – oavsett var i landet de bor.

Vad skulle behövas för att tillgängligheten till gynekologisk vård skulle bli bättre?

– För att åtgärda problemet och bemöta behovet på gynekologisk vård behöver vi fler barnmorskor i hela landet. Kvinnor ska känna sig trygga i att det finns barnmorskor som har tid att ge dem vård och det stöd som behövs. Därför behöver vi utbilda fler barnmorskor och få fler att vilja stanna kvar i yrket, genom att göra det mer lönsamt med förbättrade arbetsvillkor.

Många barnmorskor i dagsläget befinner sig i en ohållbar arbetssituation där det finns små möjligheter att göra karriär, och därför vill vi skapa möjligheter för barnmorskor att klättra i karriären och höja sin lön. Några av våra förslag är att införa särskilda karriärtjänster för barnmorskor och göra det mer lönsamt att vidareutbilda sig inom yrket. Vi vill även se satsningar på sjuksköterskor som utbildar sig till specialister ska kunna få lön under studietiden. Det behövs även mer specialistläkare såsom gynekologer i hela landet.

Margareta Fransson, ledamot i socialutskottet och talesperson i hälso- och sjukvårdsfrågor för Miljöpartiet:

Vår sammanställning visar att antalet klagomål på kvinnosjukvården till landets patientnämnder har mer än fördubblats de senaste tio åren. Vilka är dina tankar kring det?

– Att kvinnor lämnar klagomål är viktigt, att stå på sig om man inte har blivit bra bemött eller inte har fått bra insatser. Så jag hoppas att en del av ökningen handlar om ändrad inställning. Men att så många i sig har klagomål visar ju på hur kvinnosjukvården verkligen brister på många håll. Så ska vi inte ha det och innehållen i klagomålen måste fångas upp.

Vilka åtgärder tycker ni behöver göras på det här området för att åstadkomma en förbättring?

– Kunskapen om kvinnors sjukdomar behöver generellt öka, det behöver satsas mer på forskning och utveckling. Tempot i vården behöver bli lugnare. Vi vill också korta vårdgarantin för förlossningsskador.

– Det är väldigt allvarligt! Det innebär att många kvinnor lider i det fördolda och lär sig på ett sätt att ”stå ut” med sina besvär. Forskning visar att det är vanligt att kvinnor till exempel tror att urinläckage får man räkna med efter förlossningen vilket inte är fallet. Vi är oroade för att siffran är ännu högre och skulle behöva utredas!

Vad skulle behövas för att tillgängligheten till gynekologisk vård skulle bli bättre?

– Fler gynekologer behövs vilket kräver fler utbildningsplatser. Bättre möjlighet till vidareutbildning och generellt se till bättre arbetsförhållanden. Men självklart behöver varje region behöver se över vad som kan göras här och nu för att förbättra läget och ge bra information till patienter. Jag tycker det är väldigt bra att det finns ett nationellt vårdkompetensråd på plats som i sin tur kommer samverka med regionala kompetensråd som byggs upp nu, det har behövts en sådan funktion.

Dessutom behövs en kulturförändring där kvinnor ska känna sig trygga att ta upp besvär med underlivet hos sin allmänläkare, kunna få rätt sorts vård och behandling eller hjälp att komma vidare till rätt vårdnivå. För alla läkare finns ett behov av vidareutbildning inom gynekologisk vård för att höja kompetensen.

Camilla Waltersson Grönvall, socialpolitisk talesperson för Moderaterna:

Vår sammanställning visar att antalet klagomål på kvinnosjukvården till landets patientnämnder har mer än fördubblats de senaste tio åren. Vilka är dina tankar kring det?

– Det är helt orimligt. Det är ett av många exempel på att kvinnors sjukdomar och hälsa både i forskning och i det kliniska arbetet idag är eftersatt. Det är mycket viktigt att förstå att vård och forskning rörande kvinnorelaterade sjukdomar och kvinnors hälsa genom åren har nedprioriterats. Ingen regering, oavsett politisk färg, har tagit i denna fråga på ett tillräckligt sätt. Det är inte acceptabelt att frågor som rör vård och forskning gällande kvinnors sjukdomar hamnar så långt ner i de årliga politiska prioriteringarna i form av årsbudgetar.

Vilka åtgärder tycker du behöver göras på det här området för att åstadkomma en förbättring?

– Moderaterna föreslår att resurser långsiktigt öronmärks för att prioriteras till forskning gällande kvinnors sjukdomar och hälsa. Vidare föreslår vi bl.a. införande av nationella riktlinjer för fortbildning av läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Detta i syfte att bland annat underlätta möjligheten till tidigare rätt ställda diagnoser gällande kvinnorelaterade sjukdomar. Därutöver föreslår vi t.ex. att regeringen kompletterar sitt uppdrag till Socialstyrelsen avseende att utarbeta nationella riktlinjer i syfte att dessa därtill ska adressera frågan om enhetlighet gällande tillgänglig specialistvård som hanterar förlossningsskador som kräver mer uppföljning och eftervård.

– Sverige är i botten av europeiska länder när det handlar om väntetider och tillgänglighet i vården. De växande vårdköerna är en skandal och så här får det inte fortsätta att vara. Hälso- och sjukvårdens möjligheter att ställa tidigare, snabbare och säkrare diagnoser gällande kvinnorelaterade sjukdomar behöver skyndsamt förbättras. Idag är det många unga tjejer och kvinnor som tvingas lära sig att stå ut med mycket smärta och lidande. Så får det inte fortsätta att vara.

Vad skulle behövas för att tillgängligheten till gynekologisk vård skulle bli bättre?

– Moderaterna föreslår bl.a. i syfte att kapa köerna till gynekologisk vård och korta väntetiderna att den lagstadgade vårdgarantin skärps. Och att patienterna ska få välja specialistvård fritt över hela landet. Vidare föreslår vi att en nationell digital plattform tas fram som på ett lättillgängligt sätt kan ge patienterna information om lediga tider och kvaliteten i vården. Därutöver vill vi t.ex. införa nationella riktlinjer för fortbildning av läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Detta i syfte att bland annat underlätta möjligheten till tidigare rätt ställda diagnoser gällande kvinnorelaterade sjukdomar så som endometrios.

Linda Lindberg, socialpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna:

Vår sammanställning visar att antalet klagomål på kvinnosjukvården till landets patientnämnder har mer än fördubblats de senaste tio åren. Vilka är dina tankar kring det?

– Det är ett tydligt underbetyg. Mycket av de problem som präglar kvinnosjukvården kan kopplas till den övergripande problematiken inom vården, det vill säga plats- och personalbrist. För att komma tillrätta med detta är det således centralt att ta ett helhetsgrepp om svensk hälso- och sjukvård.

Vilka åtgärder tycker du behöver göras på det här området för att åstadkomma en förbättring?

– Framförallt är det grundläggande med en ökad nationell styrning för att ge staten bättre kontroll över sjukvården och därmed kunna säkerställa att den är jämlik oaktat var du bor eller vem du är. Det är av yttersta vikt att forskning och kunskap om kvinnors hälsa kartläggs och utvidgas, samtidigt som det behövs en tydlig nationell handlingsplan för bemötandet av just kvinnor i vården.

Vidare behöver vi säkerställa att det finns tillräckligt med vårdpersonal för att tillgodose vårdbehovet i Sverige så varje patient får den tid och hjälp som önskas. Vårdyrkets status måste höjas, och vi vill därför se kraftigt förbättrade arbetsvillkor för vårdpersonal genom bland annat höjda löner och möjlighet till heltidsarbete istället för delade turer. Utöver det behövs ett rejält kompetenslyft där vårdpersonal ges möjlighet att vidareutbilda sig för att öka sin kunskap inom specifika områden, och samtidigt ge dem förbättrade karriärsmöjligheter för att göra vårdyrket mer attraktivt.

– Bristen på personal inom vårdyrken är ett av vår tids största samhällsproblem och dagens långa väntetider för kvinnor som söker vård för gynekologiska besvär är oacceptabelt. I flera fall kan det vara allvarliga akuta problem som orsakar fysiskt och psykiskt livslångt lidande. Att ge kvinnor möjlighet att undersökas och få kvalitativ vård är grundläggande i ett välfärdsland.

Vad skulle behövas för att tillgängligheten till gynekologisk vård skulle bli bättre?

– Vården i Sveriges 21 olika regioner är i många fall ojämn, och möjligheten att få tid hos en gynekolog varierar i stor grad mellan dessa. För att få bukt med problemen behöver främst staten ta ett bättre grepp genom tydligare nationell styrning för att underlätta och samordna regioners arbete och möjlighet till regionsöverskridande samarbeten när personalen inte räcker till.

Vi vill även se ett vårdkansli där kapacitet och tillgängliga tider hos alla regioners gynekologmottagningar visas för patienter. På så sätt kan den som söker vård med fördel leta efter närmsta lediga tid utanför sin egen region. Samtidigt behövs, som tidigare nämnt, en förbättring av vårdarbetares arbetsvillkor och ett utökande av utbildningsplatserna för att fler gynekologer ska kunna utbildas och anställas inom sjukvården.

Acko Ankarberg Johansson, talesperson i hälso- och sjukvårdsfrågor för Kristdemokraterna:

Vår sammanställning visar att antalet klagomål på kvinnosjukvården till landets patientnämnder har mer än fördubblats de senaste tio åren. Vilka är dina tankar kring det?

– Smärta, obehag, psykiskt lidande och rädsla är vardag för många kvinnor runt om i landet. Det beror på att kvinnosjukdomar och åkommor som främst drabbar kvinnor, länge har varit underbeforskade, underdiagnostiserade och underbehandlade. Det innebär i praktiken att kvinnors fysiska problem, välmående och hälsa inte tagits på allvar. Det är ett stort jämställdhetsproblem i Sverige.

Vilka åtgärder tycker du behöver göras på det här området för att åstadkomma en förbättring?

– Kristdemokraterna har en rad förslag när det gäller förlossningsvården med ett barnmorsketeam genom hela vårdkedjan, BB-garanti och stärkt eftervård med hembesök. Vad gäller kvinnosjukdomar föreslår vi nationell kontinuerlig uppföljning av vården ur ett jämställdhetsperspektiv, mammografi även för kvinnor över 74 år, och en höjd kunskapsnivå hos både profession och allmänhet om skillnader mellan kvinnors och mäns symptom och sjukdomsförlopp vid olika sjukdomstillstånd.

– Enligt Socialstyrelsen saknar mer än hälften av kvinnoklinikerna ett grundbemannat multiprofessionellt team, det vill säga ett team bestående av åtminstone gynekolog, sjuksköterska eller barnmorska, smärtläkare, kurator och fysioterapeut. Vi föreslår att sådana inrättas på alla kvinnokliniker.

Vad skulle behövas för att tillgängligheten till gynekologisk vård skulle bli bättre?

– Kristdemokraterna har en politik för att öka antalet vårdplatser och minska köerna till vården. Vi vill att patienter ska ges rätt att söka vård där ledig kapacitet finns. En nationell vårdförmedling bör upprättas för att använda tillgänglig kapacitet till de patienter som väntat olagligt länge. Samverkansavtal ska skrivas med landets regioner och staten avsätter särskilda medel för detta. Kömiljardssystemet motiverar samtidigt regionerna att beta av sin egen kö. Vidare bör reseersättning utgå till den patient som får göra sitt vårdbesök i annan region.