Så påverkas jordens djur av klimatförändringarna
– Klimatförändringarna är ingen framtidsfråga, det sker redan nu, säger Tom Arnbom, docent i ekologi och expert hos Världsnaturfonden WWF.
Klimatförändringarna är ett hot inte bara mot de mänskliga livsvillkoren på jorden, utan också mot djurens. Temperaturhöjning, extremväder och bränder hotar att slå hårt mot vår fauna – och förändringarna har redan börjat synas.
Den förhöjda medeltemperaturen är ett av de tydligaste tecknen, och det får långtgående konsekvenser för djur både här hemma och längre bort.
Tre kattdjur som hotas av utrotning
Videon kunde inte hittas
– När medeltemperaturen stiger kan man säga att djuren börjar röra på sig. Många djur styrs av temperaturen, till exempel har vi sett fjärilsarter som flyttar längre och längre norrut eftersom det blir varmare. Det går mycket fortare än vi kanske tror. Klimatförändringarna är ingen framtidsfråga, det sker redan nu, säger Tom Arnbom, docent i ekologi och expert hos Världsnaturfonden WWF.
Det innebär att djur av en viss art kan dyka upp och etablera sig i nya regioner, där de tidigare inte funnits.
– Här i Sverige kommer vi att få många fler arter som kommer från kontinenten eller österifrån. Alla de arter vill vi inte ha här. Till exempel har vi redan fått hit taigafästingen som sprider betydligt fler sjukdomar än den vanliga fästingen. Vi kommer att se mer av det här.
Isarna i Arktis smälter
Den förhöjda medeltemperaturen gör också våra vintrar mildare, vilket ökar exempelvis fästingarnas och andra parasiters chanser att överleva. Snö och kyla har annars en förmåga att ta kål på många av dem.
Också i haven börjar djuren att röra på sig. Makrill och torsk är två exempel på fiskar som plötsligt befinner sig flera hundra mil längre norrut än normalt. Det här får konsekvenser också för oss människor på ett större plan.
– En konsekvens är att det kommersiella fisket kan skifta från ett land till ett annat. Redan nu har exempelvis Norge och Ryssland skrivit ett avtal eftersom man vet att torsken kommer att vandra in på ryskt vatten. Det här är geopolitik, säger Tom Arnbom.
Temperaturhöjningen syns kanske allra tydligast i Arktis, där havsisarna nu smälter fort.
– Sedan 70-talet har 75 procent av havsisen försvunnit. Trenden är glasklar och prognosen är att år 2030 kommer Arktis att ha sina första isfria somrar, säger Tom Arnbom.
Extremväder stressar djur och växter
Bristen på is får långtgående konsekvenser för exempelvis isbjörnen, som inte är särskilt duktig på att jaga från land, och grönlandssälen som föder sina ungar på isen. När isen smälter innan ungarna har hunnit äta upp sig ordentligt, faller de i vattnet för tidigt utan chans till överlevnad.
Men det är inte bara temperaturhöjningen som är farlig för djuren.
– Personligen är jag nästan mer rädd för extremväder än för medeltemperaturen. Extremväder stressar många arter, vilket leder till att deras immunförsvar försämras. Men det här drabbar också träd – när de blir stressade drabbas de lättare av sjukdoms-, svamp- och insektsangrepp. Det här börjar vi se i skogar runt om i världen redan nu, säger Tom Arnbom.
4 organisationer som hjälper hotade djur:
- Världsnaturfonden WWF jobbar för att skydda de mest utsatta arterna och livsmiljöerna på jorden. Här hittar du mer information om organisationen.
- Nordens ark är en ideell stiftelse som jobbar för hotade djurs framtid genom naturvård, uppfödning och utbildning. Här hittar du mer information.
- Naturskyddsföreningen är Sveriges största miljöorganisation, och jobbar aktivt för att också rädda hotade djurarter. Läs mera här.
- World Animal Protection Sverige jobbar för att hjälpa djur som lever under plågsamma förhållanden, både på lång sikt och genom direkta insatser. Här kan du läsa mer om organisationen.
Bränderna i Australien
Torka, häftiga skyfall och stormar kommer troligtvis att bli allt vanligare. De förödande bränderna i Australien är ett tydligt exempel på att vi redan lever mitt uppe i klimatförändringarna, enligt Tom Arnbom. Torkan underlättar för elden och gör att bränderna blir mer intensiva.
– Nu räknar man med att drygt en miljard däggdjur, reptiler och fåglar har dött. Och hundratals miljarder insekter har försvunnit. Det unika med Australien är att många av djuren bara finns där och ofta på väldigt små ytor. Därför räknar man tragiskt nog med att flera arter har utrotats helt.
Även om djuren i Australien är rustade för att klara höga temperaturer, har bränderna i många fall varit omöjliga att värja sig mot. Den eukalyptusätande koalan saknar flyktbeteende, berättar Tom Arnbom. När det blir varmt klättrar den helt enkelt upp i ett träd och när elden når också dit finns ingen utväg. Andra djur kan gräva ner sig och på så sätt klara sig undan – men när de kommer upp igen är allt utplånat och det finns varken mat eller vatten, vilket leder till att många dör då av uttorkning.
– Många djur är också svårt brännskadade. Det skär i mig att se de här djuren, det måste göra fruktansvärt ont.
Renarna kan inte nå maten
Också här i Sverige ser vi redan nu tydligt vilka effekter klimatförändringarna får för våra djur. Framför allt är det fjällvärldens djur som är extra utsatta.
– Det som ställer till det mest för renarna till exempel, är vinterregnen som kommer när det är blidväder. Då smälter snön bort. Sen fryser det igen, och då bildas som ett ispansar på marken. Det gör att det blir väldigt svårt för renarna att nå maten som ligger under isen, och ibland kan de inte ens känna doften av lavarna som finns därunder.
Många samebyar har tvingats söka akut krisstöd från staten för att ha råd att stödutfodra renarna. I Sibirien håller den globala uppvärmningen på att slå ut hela rennäringen, något som Dagens Nyheter rapporterat om. Samma illavarslande tecken ser vi alltså också här i Sverige.
– Jag träffade en ordförande för en sameby som sa att "mycket kan vi klara av, som hoten från gruvorna, men klimatförändringarna kan vi inte påverka. Och dör renarna ut dör hela vår kultur". Det här slår på så många sätt som vi inte hade kunnat förutse, säger Tom Arnbom.
"Vi kan göra något"
Men allt är inte nattsvart. Det finns fortfarande mycket vi kan göra för att bromsa klimatförändringarna, menar Tom Arnbom.
– Vi kan göra något åt allt det här om vi lyckas ställa om från det fossila bränslet. Teknologin finns och pengarna finns – om vi vill. Alla kan dra sitt strå till stacken, utan att vi för den sakens skull behöver bli stenåldersmänniskor.
5 arter som hotas av klimatförändringarna:
1. Fjällräven
Den lilla fjällräven lever i par uppe på den trädlösa tundran. Lämmel är fjällrävens främsta föda, och den är helt beroende av tillgången till lämmel för att kunna överleva och föröka sig. Sedan 1983 har det, enligt WWF, rått brist på smågnagare i de områden där fjällräven bor, vilket har gjort att få nya fjällrävsvalpar har fötts.
Klimatförändringarna har satt ytterligare press på fjällräven, i och med att rödräven har utökat sitt revir och numera söker sig upp ovanför trädgränsen. Rödräven är större än den lilla fjällräven, och konkurrerar gärna om maten och lyorna. Dessutom kan den stora rödräven faktiskt döda fjällrävar.
I dag finns bara ungefär 350 vuxna fjällrävar i Sverige, enligt WWF.
2. Isbjörn
Isbjörnen lever på den arktiska packisen, med närhet till land och hav. Men allteftersom temperaturen höjs smälter isarna undan allt tidigare för varje år. Det innebär att isbjörnen får en kortare tid att jaga på och att den inte hinner bygga upp de fettreserver som är nödvändiga inför sommaren.
Vinterisarna har dessutom börjat frysa tre till fyra veckor senare än normalt, vilket ytterligare bidrar till att isbjörnens jaktperiod förkortas då den inte kan ta sig ut till havsisarna där sälarna finns.
Gifter och bekämpningsmedel är andra hot mot isbjörnen, som är högst upp i näringskedjan och därför ofta nås av alarmerande höga doser. Enligt WWF överförs gifterna från isbjörnsmamman till hennes diande ungar.
Forskare räknar med att en tredjedel av världens isbjörnar kan vara utdöda år 2050 på grund av de smältande isarna.
3. Vikare
I Sverige finns det tre sälarter – gråsäl, knubbsäl och vikare. Vikaresälen är mindre och rundare än gråsälen. För ungefär hundra år sedan fanns det cirka 200 000 vikare i Östersjön – i dag har populationen sjunkit till 20 000, enligt WWF. Honorna har nedsatt fertilitet på grund av alla miljögifter.
Vikaresälen är helt beroende av havsisen för att föda sina ungar. Medan gråsälen också kan föda på land om det är ont om is, kan vikaren bara föda sina ungar i en den grotta som honan gräver i isen med sina kraftiga klor. Varför vikaren inte självmant går upp på land och föder vet ingen. Om vintrarna i Östersjön blir isfria är risken stor att vikaren dör ut.
4. Havssköldpadda
Det finns flera olika typer av havssköldpaddor, och de lever främst i varma hav. Hanarna lever hela sitt liv i vattnet, medan honorna bara kommer upp när det är dags att lägga sina ägg på stranden.
Bara en av tusen havssköldpaddor överlever till vuxen ålder, och människan spelar en stor roll. Fiske, miljöförstöring och föroreningar har väsentligt försämrat havssköldpaddornas livsförutsättningar, enligt WWF. Också växthuseffekten har en negativ effekt, eftersom könsutvecklingen i sköldpaddeäggen är temperaturberoende. I takt med att klimatförändringarna blir allt mer påtagliga, rubbas balansen mellan antalet honom och hanar som kläcks, vilket i förlängningen påverkar artens överlevnad.
5. Ren
Renarna i bland annat Sápmi har också de påverkats av de rådande klimatförändringarna. En av de mest direkta följderna är att renarnas betesmark minskar, rapporterar Sametinget. Att både temperatur och nederbörd ökar, gör att det allt oftare töar för att sedan frysa på. Det leder i sin tur till att betesmarkerna täcks av tjocka lager is eller hård skare, vilket gör det svårt för renarna att nå betet. I Sibirien svalt över 60 000 renar till döds under 2013-2014.
Förutom svält, leder det här på sikt till andra problem. När betesmarkerna försvinner tvingas renskötarna att stödutfodra renarna. Förutom att det är väldigt dyrt, utsätter det djuren för stress, vilket i sin tur påverkar deras immunförsvar negativt. Dessutom är smittorisken bland djuren större när de samlas på ett ställe för att utfodras.